barajagjohanna

Rastlösheten kryper sig på. Med rastlösheten kommer sötsuget.

Jag har inget sött hemma.

Jag börjar titta på filmen som jag har hyrt, men klarar inte många minuter. Jag är för rastlös.

Och sötsugen.

En kopp chokladte* och fyra knäckebröd med massor av mjukost senare: Fortfarande rastlös.

För rastlös för att sova. För rastlös för att plugga.

Börjar surfa. Rastlösheten gnager och sliter i hela kroppen.

Skulle kunna koka spagetti och äta med ost, eller koka nudlar, eller äta ännu mer knäckebröd.

För att äta innebär att för stunden stilla rastlösheten.

Men jag äter inget mer. Jag inser ju att jag fortfarande inte kommer att vara nöjd när jag ätit upp.

Klockan är 23.44 och jag ska göra ytterligare ett försök till att se färdigt filmen.


(*Gott, men har druckit godare, men chokladteet får ett plus i kanten för att det är rött, och rött te ska man dricka, för det innehåller antioxidanter minsann. Dessutom får det ett plus i kanten för chokladbitarna bland tebladen, men ett minus för att tillverkaren var tvungen att ha med apelsinsmak.)