Jag hade en vision. Nu har jag en annan.
Alldeles för mycket att göra.
Vafan bloggar du för då? undrar ni nog då.
DÄRFÖR ATT JAG MÅSTE FÅ EN PAUS.
Jag trodde att dagens lektion skulle lugna mig vad gäller det fullspäckade schemat som vi har de kommande fem journalistikveckorna. Men jag blev allt annat än lugn. Jag blev motsatsen till lugn, skulle man väl kunna säga.
Det handlar nog egentligen bara om att jag har deadline på en essä också. En essä som är min slutuppgift i den första kursen. En essä som är betygsgrundande. En essä som ska postas IMORGON. Och det jobbigaste: en essä som ännu inte existerar. Det var en essä som jag hade en sådan fin vision om, men där visionen för varje minut, timme och dag som gått blivit allt svagare.
När det förs ett krig på hjärnkontoret mellan Skrivarlusten och Avsaknaden af Ord och där Fantasin leker kurragömma, är det svårt att få något gjort. Men det är just föregående mening som är grunden för min nya idé. Mitt stycke på tre rader i Worddokumentet är rätt... kul... kanske? Men jag ska komma vidare också.
Du ska komma vidare och jag peppar!
Skrivkramp är oerhört ångestframkallande, jag har det ofta fast jag jobbar som reporter. Vad jag lärt mig är dock att det där att vänta på nån slags gudomlig inspiration bara är strunt, enda sättet att ta sig ur skrivkrampen är att börja skriva. Jag läste en bok om kreativitet där de tipsade om att varje morgon skriva tre A4-sidor helt fritt utan att tänka överhuvudtaget, bara låta orden komma. Jag förvandlade det till en A4 på datorn och faktum är att det inte är dumt alls. Du kan ju alltid testa, för visst är det så att det är just det man måste skriva som inte går att formulera, för du har ju inga problem att blogga, eller hur? Lura dig själv, sätt dig ned och börja skriv på en nonsenstext om vad som flyger runt i hjärnan, förmodligen kommer du i alla fall igång. Och det är inte alls omöjligt att du till och med kan använda en del av det som kom ut. Lycka till med essän!
det kommer du med all säkerhet göra men det dummaste du kan göra nu är att stressa upp dig för då kommer du att blockera dig själv! ta det lugnt, (och börja lite tidigare nästa gång ;) kram!
Camilla: Det går. :)
Carin: Jag börjar nog märka att det faktiskt bara är att SKRIVA... Hur dåligt det än är och hur långt inne orden än sitter, så är bara att sätta sig och skriva, så brukar det bli något till slut. Jag har läst en bok i första skrivarkursen just det där om att man faktiskt bör träna sitt skrivande - genom att flödesskriva, det du pratar om att fylla en A4 på datorn varje dag. Just nu har jag svårt att ta mig tiden med tanke på plugget, men jag kanske kan räkna bloggandet som sådant så länge... :) Tack för uppmuntran. :)
Linda: Tro mig, om jag hade kunnat börja tidigare hade jag definitivt gjort det. Jag har någon märklig förmåga att komma igång i sista sekund.
Dina ord är goda som frasiga våfflor. Och jag älskar våfflor.
Rana: :)