Modigt, bra och hett omdebatterat
Nyligen läste vi i min kurs äntligen en bok som jag gillade. Det var längesedan jag skrev om en bok, men nu jäklar... För det här är en intressant bok som väckte stor debatt när de kom och fortfarande väcker debatt när man läser den.
I en romanliknande verklighetsskildring namnger journalisten och författaren Maja Lundgren kända människor inom Sveriges kulturelit och berättar om hur de mobbar och är otrogna. Debatten kring detta har varit het. Myggor och tigrar liknar till upplägget en roman, men det är inte fiktion. Lundgren berättar, enligt henne själv, sanningen.
Sanningen omfattar bland annat hur flera män som ingår i den så kallade kultureliten, beter sig. Lundgren skriver bland annat om att hon hade en kärleksaffär med en man som hon nämner vid namn, på Aftonbladets kulturredaktion. Lundgrens sanning inkluderar också det hon såg och upplevde när hon bodde i de spanska kvarteren i Neapel där camorran (den italienska maffian) befinner sig. Där Lundgren bodde skedde flera mord och hon blev hotad och förföljd. I boken beskriver hon även hur hon våldtas, vilket blir väldigt naket och brutalt för läsaren i och med hennes öppna och enkla sätt att berätta om det.
Trots att den klart största delen av boken handlar om Lundgrens tid i Neapel och om camorran, där det i slutet faktiskt är ordentligt spännande, så är det första delen om namngivningen som har fått all uppmärksamhet i media, om den så kallade "kulturmaffian".
När jag läser förutsätter jag att det som Maja Lundgren skriver är sant. Men utan att diskutera sanningshalten i något av det som hon skriver, så vill jag påstå att detta är en väl genomtänkt bok. Möjligtvis något lång och lite för stillastående i mitten, men likväl genomtänkt. För om vi ser bortöver det som diskussionerna efter bokens utgivning har handlat om, nämligen huruvida det är rätt eller fel att blotta flera personer på det viset som Lundgren gör, så kan vi märka att det finns en poäng här.
Jag ser det knappast som att Maja Lundgren vill sätta gubbarna på plats. Det är ingen hämndaktion från hennes sida. Jag ser det snarare som ett ärligt försök till att berätta hur det fungerar på kulturredaktionen, som i sin tur kan jämföras med hur maktstrukturerna fungerar i samhället i övrigt - även inom maffian. Det kanske kan kännas som en dålig ansats att dra en jämförelse till Grynet. Men Grynet sa "Ta ingen skit!" Och det är det jag någonstans även hör Maja Lundgren säga.
Vid diskussionen om boken på vår lektion var nog jag den enda som rakt ut sa att jag tyckte att det var lite kul med namngivningen. För det tycker jag. På så vis blir boken väldigt annorlunda. Med tanke på lagen om yttrandefrihet finns ju inget direkt lagligt fel i att göra som Maja Lundgren gör. Om det däremot är moraliskt fel kan ju diskuteras... men jag tycker ju att gubbarna får stå för vad de har gjort. Om det är sanning som Lundgren skriver har varit hett omdebatterat efter bokens utgivning. Lundgren har i princip omyndigförklarats och anklagats för att vara paranoid. Dan Josefsson har skrivit en lång artikel om att det som hon skriver om honom är lögn. Ord står mot ord. För mig är det ganska enkelt: jag tror på Maja Lundgren. Jag är ganska övertygad om att hon vet vad hon gör.
Själv säger Maja Lundgren till DN: "Det är ett litterärt mästerverk, men den hamnar utanför den där världen. Det går inte att bedöma den eller ge den pris och det är helt i sin ordning. Den ska vara utanför."
Och så var det det här med våldtäkten... som nästan inte har fått någon uppmärksamhet alls. Vår diskussion på lektionen handlade väl egentligen mest om gubbarna på kulturredaktionen, aritklar kring boken och om Maja Lundgrens trovärdighet. Först när läraren tog upp våldtäktsscenen insåg vi att våldtäkten nästan är totalt bortglömd även hos oss. När jag läste om våldtäkten fick jag stanna upp lite, jag tänkte »händer det här?» Det kom så plötsligt i boken. Författaren skriver om när hon själv blev hotad och våldtagen. Det är ganska speciellt. Det är fruktansvärt modigt. Men efter publiceringen av boken har detta inte fått någon uppmärksamhet, utan alla talar om kultursnubbarna som har blivit förolämpade i en bok. Trots att jag stannade upp och tänkte till vid våldtäkten, så var det ändå den första delen i boken som även jag tänkte mest på. Några gubbars smutskastade namn är tydligen viktigare än en våldtäkt (på en känd författare). Det är väl ganska typiskt... För tyder inte det egentligen på hur det faktiskt fungerar i samhället?
Vem bryr sig om att en kvinna blivit våldtagen om någon man kan ha smutskastats?
Nåja. Jag har inte läst den än, men det här är första gången jag läser något om den där jag verkligen blir sugen på att läsa den.
Sen är det ju så med sanningen att det inte är någon enkel sak. Man kan uppfatta saker och ting olika beroende på många olika saker. Jag är skeptisk till sanningen. :)
Veronika: Det du säger om sanningen - exakt. Det är ju så det är. Maja Lundgren och Dan Josefsson kan uppfatta exakt samma sak på två väldigt olika sätt. Något som Dan Josefsson gör kanske inte han tycker är något märkligt, medan Maja Lundgren uppfattar det som sexistiskt. Läs boken när du har tid (den är drygt femhundra sidor, men oftast väldigt lättläst)!
skulle skriva i din andra blogg, men orkar inte öppna fönstret igen.
modellen som opererades, rätt komiskt att hon står snett på efterbilden, så man kan tro att inget alls ha gjorts åt henne...
punaniii: Jag tänkte på det jag också. Troligen kompenserar hon lite. Visst, det är väl en vanlig modellpose, men jag är inte spikrak efter min operation och det är nog inte hon heller. Så genom att stå så och hålla handen på rätt sida, så får det henne ändå att se spikrak ut om vi vickar lite på huvudet. ;)
HEEJ! Förlåt att jag inte svarade på smset i måndags! Jag glömde bort... :) Vi hörs o kanske ses imorgon? Kram
Vad intressant att ni diskuterade just den boken! Vi hade uppe den till diskussion i höstas, dock utan att ha läst den så det var mestadels en redogörelse för vad ANDRA tyckt om boken ifråga. Själv skulle jag gärna vilja läsa den så fort jag får tid över. Vill gärna skapa mig en egen uppfattning. Men, för tillfället känns det som om jag är begraven bland böcker och kompendium... "En vacker dag, snart", kanske. ;)
Anna: Det är luuuugnt. Ja, självklart ses vi imorgon. Då ska vi lattja, skaka rumpa och svettas ju. :)
Linn: Jag är glad att ha läst boken, för den är ju som sagt annorlunda och det har varit mycket diskussioner kring den. Vi visste innan vi började att det varit diskussioner, men det var också allt. Jag tycker det var bra att läsa den INNAN jag läst alla artiklar, recensioner och sånt där om den, faktiskt. Men läs den när du har tid typ om fem år eller nåt. ;)
Efter din redogörelse av boken ligger den med på min "att läsa lista", innan var den i gränslandet. Boken är som sagt omskriven men jag hade ingen aning om att den handlade om hur författaren själv vart våldtagen. Otroligt modigt att skriva om en sådan grej!
Christel: Jag måste bara påpeka att boken inte HANDLAR om att hon blev våldtagen. Men i slutet av boken kommer våldtäkten ganska "naturligt" berättad (d.v.s. det är inte "sedan blev jag våldtagen" utan hon berättar bara vad som hände, utan att själv kalla det för en våldtäkt eller ens förstora det på något vis - vilket är snyggt berättat, tycker jag).