A som i Asnöjd. B som i Bu för antagningssystemet.
Träningsvärk, mensvärk, krasslig i halsen - ja, men vad gör det just nu? Att få ett B i betyg är oerhört bra. Jag är jättejättenöjd över ett B. B känns som det högsta betyget för mig, för ett A ska tydligen vara väldigt svårt att få. Man ska nästan ha varit felfri för att få ett A, vill jag minnas att läraren berättade för oss i början av förra terminen när vi fick det nya betygssystemet förklarat för oss. A finns alltså mest i min drömvärld. Men jag fick inte ett B i journalistiskt skrivande idag, utan jag fick det där betyget som bara fanns i drömvärlden för mig... Helt sanslöst. Jag är glad, men jag fattar verkligen ingenting. (I Sverige får man ju inte berätta hur bra man är, för man ska ju inte tro att man är något. Men jag orkar inte bry mig. Jag är glad, låt mig vara det.)
Och det jag nu, återigen, vill ifrågasätta och bli irriterad över är: VARFÖR SKA INTE DETTA BETYDA NÅGOT OM JAG SÖKER EN JOURNALISTUTBILDNING? Varför ska de bara titta på mitt gymnasiebetyg och mitt högskoleprovresultat? Vad spelar det för roll vad jag fick för betyg i matte, idrott, religion och historia på gymnaiset, när jag uppenbarligen vet hur man skriver journalistiskt? Varför kan man inte, förutom, gymnasiebetyget/högskoleprovet kolla på tidigare meriter såsom gymnasieinriktning, betyg i enskilda ämnen på gymnasiet, arbetslivserfarenhet, högskole-/universitetsstudier (inte då bara räkna att jag har läst 60 hp, utan vad jag har läst och vad mitt resultat blev)?
Johanna! Ska vi tillsammans skrota jantelagen? Nu var du bäst! An A-student! Nu till orättvisan: varför skiter du inte i vad antagningssystemet säger och bifogar det du tycker är av värde/som talar FÖR dig? Jag har gjort så och det är första gången jag erkänner. Inte för jag vet huruvida det spelar någon roll eller ej, men om vi visar antydan till att kunna något varför ska vi inte få visa det?! Kom igen nu, för fasiken. Jag är inget dagisbarn, men vad har du att förlora på att armbåga dig fram? Kom igen!
Min bästis blev som jag kanske sagt tidigare antagen till en psykologikurs hon inte hade behörighet alls till, pga att hon skrev ett brev o förklarade varför hon behövde gå utbildningen. För henne var det det helt irrelevanta ämnet matte som saknades... Så jag håller med ovanstående talare, bifoga vad du anser vara relevant o vädja för din sak! :)
Hejsan
Här kommer en liten hälsning från Solidaritetsbloggen som den här månaden tänker lite extra på utvecklingsstörda barn, unga och vuxna. Kolla in http://delameddig.blogspot.com för mer info.
mvh / Marcus
Engagerade Lino: Har funderat på det där. Tror dock inte det gör någon skillnad. Det är ju verkligen skitsamma vad jag har gjort tidigare. Men jo, det är nog värt ett försök. Får se vad som händer när jag skriver högskoleprovet först...
tinatoon: Fast grejen är ju den att jag har ju behörighet. :) Man kan ju alltid komma in utan behörighet om man skriver ett brev varför man anser sig kunna gå utbildningen ändå. Så gjorde jag när jag sökte grundkurs i franska på Göteborgs universitet - eftersom jag inte läst franska på gymnasiet som man behövde, men läst desto mer i Paris. Jag kom in på det. Men som sagt, den här gången är jag behörig.
Väldigt bra betyg! Duktig!!! Och du har rätt om antagningssystemet också.
jag är faktiskt glad att det jobb jag söker nu sa "vi är inte så intresserade av ditt gymnasiebetyg. skriv bara vilken inriktning du gick". låter mycket vettigt!
istället ska mina kunskaper testat anpassat för deras arbetsplats på onsdag. med mina kunskaper jag har nu.
me like!
kram o GRATTIS till ditt B!
du är värd allt det bästa!
Heja Johanna! Jag röstar på dig!
I Frankrike är det samma sak vad det gäller betyg och antagningar... :o(
Nu skall ju inte jag söka vidare men ändå!
Felicitations! Bravo!
GRATTIS :D Och vad gäller det andra så vet du ju vad jag tycker.. Sjukt!
Veronika: Tack! Och ja, det borde göras om...
Krokofanten: Merci à toi! Känns skönt med din röst!
punaniii: Tack, men jag fick faktiskt ett A. ;) Måste ju också påpeka att jag är nöjd med mina gymnasiebetyg, inget annat.
Ida: Tänk jo, tänk jo. :)
Läs på folkhögskola. Där får man massa mer praktik än på högskolan.
Grattis till det mästerliga A'et! Självklart ska du vara nöjd och stoltsera med det, det är ju en bedrift! Jag hejjar på dig iaf! :D
Jeanette: Alla ger det förslaget hela tiden, men det finns många anledningar till att jag inte vill läsa på folkhögskola.
Fredrik: Tack för hejandet! :)
Ang. folkhögskola, jag vet att det inte uppfattas som särskilt seriöst (?) men det är faktiskt större chans att få jobb som journalist efter utbildningen. Det är så mycket teori på en högskola. Jag gick själv på folkhögskola (dock inte journalist) och frågade om det betraktades som sämre att gå där. Men de sa tvärtom, att de hade större chans att få jobb. Tror 9 av 10 fick vikariat efter avslutad utbildning.
Jeanette: Man har mycket praktik på Mittuniversitetet också, hur det är på Göteborg universitet som jag också vill söka, det vet jag inte. Mina journalistiklärare på gymnasiet pratade alltid gott om Mittuniversitetet och sa att vi skulle söka dit om vi ville läsa vidare. Jag tror säkert att folkhögskola är bra, absolut, men JAG vill inte gå det. De ligger ofta på landet och jag vill bo i stan. Och jag vill ha en examen i journalistik, och en examen får jag ju inte på folkhögskola. Dessutom har jag redan läst journalistik i tre år på gymnasiet och de journalistutbildningar jag har hittat på folkhögskola, är ett år och kursplanerna känns enbart som repetition.