barajagjohanna

Igårkväll fick jag lite ångest när jag tänkte på att jag borde lägga mig. Det kändes så himla jobbigt att behöva gå upp för att jobba dagen efter. Jag ville så gärna få vara ledig och sova lite.

Ganska fort kom jag på att jag ska inte alls upp och jobba. Jag får sova hur länge jag vill.

Jag har varit jobbledig i två dagar. Det känns som en hel evighet, men tydligen har jag ändå inte vant mig vid tanken på att jag kan lägga upp mina dagar som jag känner för. Ni anar inte hur skönt det känns när jag väl kommer på det...