Och där höjde jag ryktet om dagens ungdom
(Fast när man är 24 kanske man räknas som vuxen?)
Det var isgata ute i förmiddags och jag halkade framåt när jag var påväg till bussen. Detsamma gjorde en gammal dam framför mig. Det gick om möjligt ännu långsammare för henne. Det såg väldigt osäkert ut och jag var orolig för att hon skulle ramla omkull. Jag halkade långsamt om henne. Men hejdade mig. Tittade bakåt. Hon kanske ville ha hjälp?
»Vill du att jag ska hålla i dig?» frågade jag.
»Åh, ja, jättegärna!» sa den gamla damen och sken upp. »Åh, så snällt av sig! Tusen tack!»
»Äsch», sa jag, »det blir ju bara lättare för oss båda.»
Vi pratade om hur livsfarligt det var att gå ute just nu och damen sa att hon normalt brukar ha stavar, men hon tyckte att det var krångligt att bära med sig sådana när hon skulle gå på stan och handla.
»Nu skulle man ju ha en rullator att hålla sig i!» sa hon.
»Ja, verkligen, det skulle jag också behöva», sa jag.
Att jag var minst femtio år yngre än hon spelade liksom ingen roll. Vi hade lika svårt att ta oss fram, båda två. Och där gick vi, en okänd gammal dam och jag, hand i hand, påväg till bussen.
Åh, vad du är söt :) Egohandlingar kan vara såå fina handlingar ;) Och tanterna blir ju oftast tokglada bara av att få prata lixom. Stor KRAM! Jag lovar att komma snart.
Vad gulligt av dig! Jag ser scenen framför mig. Så sött.. :)
va söt du är:) karma karma
Haha, cute Johanna!
app, app, app! du är inte 24 än! imorn så ska vi dansa tryckare, sen kan du kalla dej 24-åring. :P
lego: Hahaha. Du har så rätt. Men det känns fånigt att säga "jag är 23 år" när det bara är en dag till 24-årsdagen liksom. :)
Jag blev stoppad av en gammal dam idag när jag var på väg över ett övergångsställe. Jag pratade i mobilen men hon viftade o pekade mitt i ansiktet på mig så jag hade inget annat val än att fokusera på henne och lyssna på vad hon ville.
-Du tappade nånting där! sa hon med ett tandlöst leende.
Jag tittade bakom mig och där mitt på övergångsstället låg mitt fodral till mobilen. Gissa om jag blev tacksam för hennes öbservanta plirande ögon? Jag sa "Tusen tack så mycket", återgäldade hennes tandlösa leende och fortsatte min promenad genom stan, med en god känsla inombords. :)
tinatoon: Åh, alla människor borde hjälpa varann lite oftare. Man blir så glad!