Min älskade Toshiba, vila i frid
Fan.
Jag höll på att börja gråta. Jag trodde först att inget på datorn gick att rädda. Tanken på att bilderna på lilla Oliver och att mina texter skulle vara borta gör mig skakis. Men tack, Gud, det gick att rädda. Jag kan pusta ut.
Men faktum kvarstår: jag har verkligen ingen dator längre. Jahapp...
Fan! Fan! Fan!
Ändå tur i oturen. Eller hur? Foton och texter ska man spara på fler än ett ställe. Nu kastar jag visst sten i glashus.
Veronika: Ja, verkligen tur att mina foton och texter går att rädda. Men att vara utan en dator när man måste använda den för att skriva på i princip varenda dag, det suger verkligen...
Oj... Vi sänder alla en tanke till Toshiba! ;)
Sara: Tack för ditt deltagande... :)
nä jag har en extern blixt som är superbra! fick i julklapp, vinklar den ofta lite uååpt, blir snyggt ljus då
Stackars Johannas dator. Tur att innehållet gick att rädda!
Usch låter inte kul. Jag är nog snart i samma situation min dator är över fyra år gammal och har börjat bete sig mer och mer konstigt. Vill ha en ny men vet inte om jag har råd just nu. Hoppas den håller ett litet tag till