Det har bara gått en vecka, så jag ska väl inte ropa hej. Men...
Min umgängeskrets här uppe i norr är redan större än vad den någonsin varit, ungefär. För så många nya kontakter på så kort tid, och så många människor jag kan fråga om vi ska hitta på något, det har jag nog faktiskt aldrig haft i samma stad någon gång. Det här med att komma ny till en stad, börja en universitetsutbildning och vara med på inspark där alla sitter i samma båt, är nog det bästa man kan göra för att träffa människor. Eller så har jag tur att journalisterna i Sundsvall helt enkelt är ett gäng förbaskat trevliga prickar.
Du kan ha tur men jag tror att det snarare är vanligt att när alla börjar på noll så vill alla träffa andra och det gör det hela lättare. Det var tur att jag fick läsa igen när jag kom till Sverige även om det kändes surt då. Jag har nu många vänner (inte bara kompisar) från den tiden och det känns riktigt härligt!
Hoppas att det fortsätter kännas bra!
Det blir ju så när du bor i en stad...
Fred: Jo, jag tror också det. Alla sitter ju i samma båt, som sagt. Men samtidigt verkar journalisterna vara ett framåt gäng... Jag hoppas också att det fortsätter att kännas bra... :)
Niklas: Mhm. För Uppsala är ju ingen stad, eller?
Ha ha - jättekul...
Förstår att det måste vara en väldig omställning från att bo i Leksand - nu har du ju till och med grannar!!!
Niklas: Jag har aldrig bott i Leksand i hela mitt liv.