Eller så kan jag börja göra som indierna - äta med händerna!
Jag var tvungen att brista ut i skratt häromdagen när vi skulle lyxluncha (hosthost) med nudlar och majs, och mr T tog fram de enda besticken jag hade rena: dessertgafflar. Det är ju nästan pinsamt. Till min lunch alldeles nyss (som för övrigt bestod av varma mackor i brist på inspiration på grund av ett smutsigt kök med staplar av disk) var jag tvungen att diska en gaffel och en kniv för att över huvud taget kunna äta. Varför gör man sådär? Jag menar, det är ju inte så fasligt jobbigt att diska efter varje måltid. Det är när man börjar med att lämna porslinet en gång, som man fortsätter att lämna, och för varje måltid som äts, så blir det bara jobbigare och jobbigare att ta tag i skiten...
Här och nu är första stunden jag är ensam sedan jag kom tillbaka till Sundsvall, så jag tänkte passa på att göra sådant som jag inte riktigt vill ta mig tid till annars. Diska, bädda sängen, dammsuga, packa upp (!)... (Och framförallt plugga, egentligen.)