Nu erkänner jag

Jag har nog inte sett på en enda nyhetssändning på TV den här sommaren och vet faktiskt inte vad som har hänt i Sverige eller världen. Som journaliststudent är detta förstås pinsamt. Jag har haft någorlunda koll på lokalnyheterna, men det är bara för att jag har jobbat som reporter på en av lokaltidningarna - och givetvis har jag i jobbet haft lite koll på vad andra lokaltidningar skrivit om. Men den enda gången jag bläddrat i en rikstäckande tidning är när pappa eller pojkvännen kommit med Aftonbladet. Observera att jag alltså bläddrat  i tidningen, inte läst. Eller okej, jag läste nog Aftonbladet och Expressen ett par gånger under lunchen på jobbet, men det är nog allt.

Självklart har jag inte kunnat undgå nyheten att Michael Jackson är död. Dessutom vet jag att två Gotlandsfärjor krockade, att några personer omkom i en brand i Rinkeby och att en man vann 22 miljoner och dog dagen efter. Och just ja, prinsessan Madeleine har förlovat sig, det berättade mamma i går.

Men det här är ungefär allt - och allt har jag fått berättat för mig från vänner och bekanta. Jag har inte läst det själv. Pinsamt va? Att diskutera journalistik kommer jag aldrig ifrån och det kan förstås vara trevligt, men ofta blir jag nu för tiden bara trött på det. Trött på tunnelseendet, likriktigheten och att sikta högst. Jag har nog aldrig tidigare varit så här omotiverad till att börja skolan igen. Jag är tyvärr inte alls redo.

Att hålla mig borta från nyheterna på TV, radio och tidningar är för mig att få lite semester. Om mina lärare skulle läsa detta, vilket ju inte är helt omöjligt, skulle de nog slita sitt hår, hoppa upp och ner i ren förtvivlan och gorma om att man alltid  är journalist, även när man är "ledig", att man alltid  ska ha koll, vara nyfiken, frågvis, uppmärksam och bla, bla, bla... Själv säger jag att jag faktiskt struntar i detta. Givetvis finns yrkesrollen alltid där i bakhuvudet, men när jag är ledig är jag ledig, annars går jag under. Gå under gjorde jag förresten i princip den här sommaren. Jag planerar att komma tillbaka, men jag har ingen lust att komma tillbaka för att sedan gå under igen bara för att jag aldrig får känna mig ledig. Inte en chans.

Kommentarer
Postat av: Annika

Sund inställning :) Jag tror inte heller ett dyft på den där inställningen om att man ALLTID är journalist, det är väl okej så länge man mår bra men behöver man koppla bort det för att må bra är det klart att man ska göra det. Jag försöker ta all av lärarnas "hets-propagande" med en nypa salt. Man får väl anpassa det så det passar en själv.

Postat av: barajagjohanna

Annika: Jo, det är nog ett måste att ta mycket av det som de säger med en nypa salt - och det trodde jag att jag hade gjort. Men det är när känslan av att man är sämre än alla andra som låter bli att följa nyheter när man är ledig, som sluade jobba tidigare än tänkt och så vidare, som deras ord ekar i bakhuvudet.

2009-08-12 @ 12:17:22
URL: http://barajagjohanna.blogg.se/
Postat av: fröken Siljans Grandmother.

Hej mormor Joppe! jag brukar titta in i tysthet och ser att det så sakteligt går framåt för dig. Det låter bra, det SKA gå framåt men SAKTA.

De två sista raderna i detta inlägg: Jag planerar att komma..........och till sist: INTE EN CHANS.

Starkt!! Sånt vill vi höra.

Ang. förra inlägget. Vilka snygga naglar vårat barnbarn har!!!

Hälsa.

2009-08-12 @ 12:33:02
Postat av: Jeanette

Jag har svårt att tro att dina lärare sliter sitt hår för att du inte läser tidningar, de vill nog ha tillbaka en tjej som mår bra. Även om de är journalister är de nog människor innerst inne ;)

2009-08-12 @ 21:15:22
URL: http://pannkakor.blogg.se/
Postat av: barajagjohanna

fröken Siljans Grandmother: Jag gillar att du tittar in och kommenterar! Ja, vårt barnbarn har hemskt fina naglar!



Jeanette: Jag tvivlar på det. ;)

2009-08-13 @ 12:16:53
URL: http://barajagjohanna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback