Nästa gång ska jag börja plugga lite tidigare... (Hört den förr?)

Fikatentaplugg med grannarna under fem timmar är extremt lärorikt. Vet ni till exempel vad en puppombudsman eller puppansvarig är? Eller vad det betyder när den där Tobias syns, inte syns eller rent av inte finns? Och visste ni att en ensam kaka kan vara väldigt läskig att ta med sig hem? (Ja, interna och extremt trötta flummigheter, helt enkelt... Men man lär sig på dem.) Vi fyllde på tekannan säkert fyra gånger och vi åt ost och kex och muffins och vi bankade nog in en del i våra skallar under de nästan fem timmarna som vi satt runt mitt köksbord. När dagen började var jag övertygad om att jag kommer att få skriva min första omtenta. Även om jag fortfarande känner så, så är övertygelsen inte riktigt lika stor efter kvällen. Och eftersom jag bara provar ögonskuggor, möblerar om eller stirrar rakt fram när jag försöker plugga på egen hand, så är det att plugga tillsammans som gäller i morgon också. För trots allt ska jag den sista inläsningsdagen försöka satsa på att inte behöva skriva omtenta i februari...
Kommentarer
Postat av: Veronika
Jag säger som rubriken. Efter sådär hundra år på universitetet.
Postat av: barajagjohanna
Veronika: Att man aldrig lär sig...
Trackback