En ångestfylld känsla av att lämna

På métron som skulle ta oss till bussen mot flygplatsen, passerade vi Eiffeltornet. Det kändes bra. Inte för att Eiffeltornet är särskilt vackert, eller för att jag inte har sett det förr, utan för att... det kändes lite Paris. Hur fult det än är, så är det ju en symbol för Paris. Och det är en fin vy när man ser det på avstånd. Vi var tvungna att fota.

En minut över elva i dag satt jag på en buss som lämnade Porte Maillot och Paris. Mitt huvud var vänt mot rutan. Jag betraktade utkanten av Frankrikes huvudstad. Himlen var lika blå som när vi landade och den lilla snön låg kvar på trottoarerna. Små, små vågor livade upp Seine. Vi åkte förbi en marknad där det kryllade av människor, och trafiken runt omkring oss rusade som vanligt. En konstig känsla kom över mig. Nästan lite ångestfylld. Jag får den ibland när jag är i Paris. Ibland kommer den när jag anländer, ibland när jag vandrar på kullerstenarna på en trång gata i Montmartre. Ibland när jag lämnar. I dag fick jag den ångestfyllda känslan av att lämna staden, igen. Det är en oerhört märklig känsla, som är både bekant och lite jobbig. Det är snart fyra år sedan jag åkte dit för att lära mig franska. Fyra år sedan. Det är en ganska lång tid. Månaderna i Frankrike känns oerhört avlägsna. Nästan som om det aldrig har hänt.

Paris är inte hemma. Men en gång var det nästan det. Jag känner mig fortfarande trygg när jag kommer dit. Trygg som i att jag vet hur saker och ting fungerar.

Nu är jag hemma igen. Eller är jag det? Jag är i Falun. Och här har jag en dag kvar innan jag åker hem. Till Sundsvall alltså. Om det nu är hemma. Jag antar det. Men man anpassar sig fort - just för stunden skulle lika gärna Falun eller Paris kunna vara hemma. De senaste dagarna har tanken på Sundsvall varit lite ångestfylld. Sundsvall är lika med plugg just nu. Paris är lika med glömma plugg. Falun är något mellanting. Jag lämnar Sundsvall för Falun, Falun för Paris, Paris för Falun, Falun för Sundsvall. Och varje gång är det något som är lite vemodigt.

Kommentarer
Postat av: Krokofanten

Jag känner samma vemod eller lite ångest när jag lämnar Sverige, eller lämnar London som jag har börjat att älska... Jag älskar Paris också men jag tror att "hemma" kan vara på många ställen samtidigt... Home is where the heart is säger engelsmännen och mitt hjärta är på många ställen... :o)

Postat av: Fröken Gästrikland

Som vanligt blir jag lika imponerad av ditt skrivande! Deppa inte för att du sak tilll Sundsvall. Blondingänget behöver reunion! Vi ses!

2009-01-10 @ 11:18:33
URL: http://www.cfdiem.blogspot.com
Postat av: Linn

Jag känner igen den där ångestfyllda känslan av att behöva lämna. För mig är det samma sak, over and over again, varje gång jag lämnar London.

Ditt avslutande stycke får mig att tänka på hur det känns alla gånger jag överhuvudtaget lämnar en plats för att åka till en annan. Allt mitt flängande på kartan, oavsett om det är här hemma i Sverige eller längre bort, gör att den där ångestfyllda känslan förföljer mig. Vad är hemma? Jag vet inte riktigt, men jag vet ju var mina nära och kära bor och var jag har växt upp, fast är inte det en annan femma?

Oj, det här blev långt.

Vad härligt att Paris blev lyckat, ännu en gång. Full fart mot vårterminen nu! ;) Je t'embrasse!

2009-01-10 @ 21:00:51
URL: http://linnnn.blogg.se/
Postat av: barajagjohanna

Krokofanten: Hemma för mig är Sundsvall och Falun, sedan kan jag känna mig hemma på andra ställen också, som att Dalarna överhuvudtaget känns hemma, särskilt Sälen och Leksand. Och Uppsala är ju lite hemma, eftersom jag bott där. Och Paris skulle kunna vara lite hemma...



Fröken Gästrikland: Jag vet, jag saknar er!



Linn: Ibland får jag ju ångest av att komma TILL Paris också. Jag har jättesvårt att förklara känslan. Jag vet inte vad den beror på, men känslorna jag hade när jag pluggade där kan komma tillbaka och det i sig kan bli lite ångestfyllt bara för att det är så märkligt att övervälmas av nostalgin. Hemma för mig är rätt enkelt EGENTLIGEN - det är där jag har min lägenhet och mina saker. Men sedan är det ju inte alltid så enkelt heller... :) Bis!

2009-01-10 @ 21:07:29
URL: http://barajagjohanna.blogg.se/
Postat av: Hanna

Vilket jättefint foto!



Själv har jag ingen ångest, då jag vet att både Paris, där jag bor, och min hemstad i Sverige ligger kvar. Har man blivit gammal då?



Första gången jag flyttade till Frankrike, som utbytesstudent på gymnasiet, kände jag mig hemma i landet Frankrike. Jag visste att jag skulle komma tillbaka, om än inte till samma stad.

2009-01-12 @ 08:35:17
Postat av: barajagjohanna

Hanna: Tack! Skönt att du slipper ångesten. :)

2009-01-12 @ 18:54:26
URL: http://barajagjohanna.blogg.se/
Postat av: Plupp/Sara

Ville bara säga att jag uppskattar din blogg så mycket! Dessutom tar du så j-a bra bilder, de enklaste motiven blir alldeles speciella med dig bakom kameran!

2009-01-13 @ 20:23:54
URL: http://plupp.bloggagratis.se
Postat av: barajagjohanna

Plupp/Sara: Åh, vad glad jag blir! Tack!

2009-01-14 @ 17:47:38
URL: http://barajagjohanna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback