Ett steg framåt
Det här med intervjusituationer är svårt. Att ställa frågor, lyssna och samtidigt anteckna, komma på följdfrågor och sedan komma ihåg att ställa följdfrågorna - det är en svår konst!
Därför var kommentaren från fotografen som var med mig på knäck, det bästa idag. Han är inte den som öser beröm över folk, sa han, men han påpekade ändå att jag var duktig i intervjun, att jag snappade upp rätt saker och ställde rätt följdfrågor på rätt ställe. Med tanke på att jag själv under intervjun hade reagerat och förvånats över mina egna framsteg, så kändes det jätteskönt att få bekräftelse på det. Särskilt från en fotograf med trettiofem år i branschen.
(Jag behövde bara titta på mitt papper med stödfrågor en gång. Normalt är jag helt beroende av mina nedklottrade frågor, och brukar knappt veta vad intervjupersonen har sagt efteråt. Därför kanske ni förstår att jag är glad.)
Jag vet att du är bra!
Hoppas allt känns kul.
Jag ringer dig ikväll!
Pussar i massor, Angie.
Godmorgon :)
allt väl?
En bra grej är att skriva ned alla frågor innan. Sedan inte alls ta med sig pappret till intervjun. ;)
Fröken Gästrikland: Ska vara barnvakt ikväll, så vi får höras lite senare. :)
Leonora: Jodå. Tackar som frågar.
Anonym: Hehe, nä, frågorna nedskrivna är min säkerhet. Jag ser ingen anledning till att inte ta med dem :P
Som jag sa, du är grym :)
Du är duktig. Lååångt bättre än Leksand!
Varför spelar du inte in intervjuerna på en liten bandspelare?
Kommentaren alldeles innan denna är också min. Glömde skriva namnet...
Fröken Stockholm: Jag är glad över dina peppande ord. :)
Niklas: Leksand och jag är ju bra på ganska olika saker...
Men johanna... du KAN din sak.
Niklas: Haha, ja, tack du. :P