barajagjohanna

Vi är  inte osams. Men ibland har vi olika åsikter. Och även om vi inte  har olika åsikter, så tvingas vi hela tiden att ifrågasätta det vi gör. För att allt ska vara så precist som möjligt. Och för att vi egentligen inte vet hur man gör sådant här. Så just nu diskuterar vi oss fram till saker dagarna i ända och vi höjer rösterna i ren frustration. Att skriva B-uppsats tillsammans med två av sina vänner är att minst hälften av tiden känna det som om man är osams med dem. Det kan vara skitjobbigt. Hade det inte varit mina vänner, hade vi nog inte stått ut med varandra efter de här uppsatsveckorna.