Redan för ett år sedan frågade jag mig hur jag skulle hinna

En kompis och jag pratade om hur positiva vi var i våra bloggar för ett år sedan. Jag minns att jag var väldigt positiv, men var ändå tvungen att gå tillbaka och läsa. Och visst, allt var nytt och utbildningen, skolan och lärarna var fantastiska, vi hittade massor av trevliga människor att umgås med och vi stormtrivdes. Men när jag tittar på mina inlägg för ett år sedan, så läser jag faktiskt också att jag redan då frågade mig hur jag skulle hinna äta, när jag skulle hinna plugga och när jag skulle ha tid att träna. Trots att allt var så positivt, så skrev jag med en underliggande oro att mina tre kommande år knappast skulle bli lugna. Knappt tre veckor in i utbildningen skrev jag att jag vid 18-tiden just fått i mig det första målet mat för dagen och att jag kände mig stressad för att jag tvivlade på att jag skulle klara allt jag var tvungen att klara. En månad in i utbildningen trodde jag att magkatarren var på väg tillbaka.

Efter tre månader hade jag svårt att sova, blev tillsagd av nyhetschefen i en övning att »om du ser en vägg, gå inte in i den». Då skrattade jag och sa att här ska det inte gås in i någon vägg. Det fanns liksom inte på kartan.

Kommentarer
Postat av: Linn

Johanna, jag blir orolig. Behöver du ett break? Det är tyvärr såhär på många utbildningar i dag, förstår jag efter att ha hört mig för på olika håll. Det finns perioder då man kan pressa sig själv till sin yttersta gräns, men det får inte lov att se ut så hela tiden. Finns det ingen möjlighet att omstrukturera utbildningen, vänta med någon kurs och läsa den lite senare? Visst, examen förskjuts, men är det inte viktigast att se till sig själv och sitt välmående först? Åh, förlåt att jag tjatar, men jag blir bara så himla orolig för dig. Jag vet själv när jag har djävulsperioder i skolan. Förstår inte hur jag lyckas ta mig igenom dem. Nu ligger plötsligt så många sådana bakom mig och tydligen så går det, om jag vilar upp mig efteråt. Det dumma är bara att jag sällan inser när jag är mitt uppe i en sådan period... Jag inser det oftast först efteråt. Du verkar ha bättre (själv-)insikt.

Skriv om du behöver. Same old e-mail, like always. (Nej, inte dana_scully@hot...) ;)



Lugnande kramar till dig!

Postat av: barajagjohanna

Linn: Tack, så snäll du är. Ja, jag behöver ett break, det har jag behövt länge. Jag tog mig ett fem veckors break i somras men det räckte inte. Problemet är väl att jag inte hunnit vila upp mig och definitivt inte hinner på en helg mellan intensiva kurser. Jag lever på att nästa kurs ska bli lugnare (tvåtimmars föreläsningar tre dagar i veckan, wow!) och... ja, jag skickar dig nog ett mail när som helst istället, allt kan jag ju inte skriva här. :) Kram tillbaka!

2009-10-09 @ 18:57:49
URL: http://barajagjohanna.blogg.se/
Postat av: Fröken Siljans Grandmother

Jag kan inte hålla mej...jag måste instämma med Linn. Det hon skriver är så viktigt, hon har förstått!! Vi förstår att din utbildning är viktig för dej men det här med ett break kanske inte är så dumt ändå. Du är ung, du har livet framför dej. Du kanske kan omstrukturera som hon skriver?

Jag är också orolig för dej och din hälsa. Tänk noga över din situation. Du är viktigast!!

Det vi skriver är av välmening. Tänk över din situation. Förlåt att jag lägger mej i(bryr mej)

2009-10-09 @ 20:21:00
Postat av: barajagjohanna

Fröken Siljans Grandmother: I min klass är jag gammal. ;) Men jo, jag vet att jag och min hälsa är viktigast och jag har lite tankar i huvudet som får visa sig om det fungerar och blir verklighet. Jag kommer i alla fall vara på topp igen, någon gång, det är en plan som ska bli verklighet. ;)

2009-10-10 @ 13:44:54
URL: http://barajagjohanna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback