Före resten av världen
En fördel med mitt jobb är att jag får gå på biofilmer innan de har premiär. Pressvisning av Percy Jackson och kampen om åskviggen förra veckan, pressvisning av Alice i underlandet i 3D i dag (innan den ens har haft världspremiär) och pressvisning av en tecknad barnfilm på måndag. Det är inte helt dumt, faktiskt. Med mig har jag alltid ett barn som recenserar filmen. Själv är jag med som sällskap. Glassigt, kan tyckas. Och det är det väl också.
Om Alice i underlandet kan jag säga att jag hade lite för höga förväntningar på filmen. Den var bra, karaktärerna var roliga (det är ju Tim Burton) och 3D-effekterna var häftiga. Men jag hade verkligen hoppats på att det skulle vara en toppfilm... Nu såg jag den dock utan svensk text och min ovana vid brittisk engelska blandat med en enorm trötthet kan ha bidragit till att jag missat saker och därmed ger filmen ett medelbetyg. Hur som helst är det en häftig film att se på, åtminstone i 3D.
Bild
Spontant ställer jag mig lite förvånad till att man skickar barn på en pressvisning av en film som saknar undertexter och är på så pass avancerad engelska att deras vuxna sällskap har svårt att hänga med.
Thomas: Jo, jag förstår din invändning. Men Alice i underlandet är en film som 12-14-åringar troligen vill se. Tidningen jag jobbar på vänder sig till barn mellan 8-14 år och med tanke på hur stor skillnad det är mellan en 8-åring och en 14-åring kan man ju inte bara recensera tecknade filmer som Det regnar köttbullar. Och det är ju rätt att det är barnen som ska recensera. Alice i underlandet råkade sakna subtitles på just pressvisningen. Det var väl förstås lite synd även för oss svensktalande vuxna, men det gick bra ändå. Barnet som recenserade den här filmen är 13 år, alltså inte jätteung, och verkade dessutom haja mer än jag...