Hem, men ändå inte

Jag har varit borta igen. I Falun den här gången. Nu är jag åter i "min" lägenhet i söderförorten – men jag har ingen lust att packa upp. Jag har haft den här känslan förut. Det var när jag kom som au pair till franska Annecy. Världens mysigaste stad verkligen, men så fort jag klev in i huset jag skullle bo i kändes det fel och jag ville bara hem. Därför packade jag aldrig upp och återvände hem efter två veckor i en resväska.

Lite samma känsla har jag här i vår möblerade lägenhet. Jag vankar av och an, rastlös, kommer inte riktigt till ro. Har tagit bort det fula överkastet från sängen, gömt undan ett par fula prydnadsaker, köpt limegröna stearinljus och till och med en chockrosa skärbräda för att få in lite färg, ställt upp våra böcker och filmer i bokhyllan, men ändå känner jag mig inte som hemma. Och den här gången kan jag inte bara dra "hem". För något annat hem finns inte, hem är ju där jag bor och där jag har min sysselsättning, alltså här. Mamma tror att det är därför jag är lite extra rastlös just nu – för att jag inte är riktigt hemma någonstans. Huvudet på spiken, tror jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback