barajagjohanna

Har jag någonsin nämnt att jag inte gillar djur? Folk brukar tycka att det är ganska märkligt med tanke på att jag är vegetarian. Men jag menar att det också finns människor jag inte gillar - jag äter inte dem heller. Folk brukar dessutom tycka att det är konstigt att jag är ganska mån om djurs rättigheter eftersom jag inte gillar dem. Samma sak här, jag kan tycka att vissa ungar är skitdryga, men det betyder ju inte att jag tycker att de ska ha sämre förutsättningar än andra.

Det finns en bok som heter Skriva med kropp och själ, av Natalie Goldberg. Vi har läst den i kursen jag går. Där finns massor av bra tips på hur man kommer igång med skrivandet. Ett kapitel är vikt åt tips hur man ska göra för att sätta sig ner och komma på något att skriva om. Ett av hennes exempel faller mig inte i smaken. Det handlar nämligen om att skriva om vilket djur man helst skulle vilja vara, och sväva ut lite om det. Goldberg skriver "Vilket djur skulle du helst vara? Tror du att du innerst inne är en ko, jordekorre, varg eller häst?" Jag är ganska säker på att jag innerst inne är en människa och kan inte förstå varför jag ska fundera över vilket djur jag helst skulle vilja vara. Varför i hela fridens namn skulle jag vilja vara ett djur?

Något av det töntigaste jag vet är alla djurvänner som är med i EFIT, ni vet. Det finns huuuur många som helst som bara lägger ut bilder på sin hund, hela jäkla dagen. Hur intressant är det att titta på femton bilder av en hund? Det har gått så långt att om jag ser en hund på första bilden i ett EFIT-inlägg, tittar jag inte mer. Så illa är det. Bilder på djur överhuvudtaget är enligt mig skittråkiga - om det är inte är så att själva fotot är bra eller djuret för ovanlighetens skull är förbaskat gulligt eller ovanligt och vackert att titta på.

Nej, jag gillar inte djur. Det gjorde jag däremot när jag var liten, jag älskade att kela med katterna hos mormor och morfar och jag minns hur jag fångade myror i en glassburk, döpte dem och gav dem pinnar och gräs att gömma sig under och sockerbitar att äta, och jag var tokig i min bästa kompis hund. Så varför jag inte gillar djur längre vet jag faktiskt inte. Men jag kan berätta att jag är rädd för både katter och hundar och ormar och sniglar och fiskar i vattnet och fjärilar och fåglar och kossor och larver och ekorrar och silverfiskar. Det enda djur jag kan komma på att jag inte är rädd för är hästar. Och grisar möjligtvis. Att jag inte gillar djur, beror troligen främst på att jag är rädd för dem. Men samtidigt som jag är fruktansvärt rädd för vissa katter, kan jag faktiskt tycka att andra är ganska söta. Hundar tycker jag normalt inte är söta alls, tvärtom är de mest äckliga, luktar äckligt och för in smuts och äckel i huset. Det har faktiskt hänt att jag till och med sagt att en hund jag sett är söt. Men det händer inte ofta. Det har också hänt att jag lärt mig att inte vara rädd för ett djur och eventuellt till och med börjat tycka om det litegrann, men då måste jag få tid på mig - och helst slippa vara ensam med det.

Och slutligen vill jag säga att jag verkligen inte är så hemsk som jag låter, jag lovar.


(Om någon vill veta hur det var för mig att ha en katt till husdjur i Paris, så kan ni läsa om det här.)