barajagjohanna

Högskolan Dalarna som ligger både i Borlänge och Falun vill slå ihop sina två campus till ett. Diskussionerna bland studenterna handlar förstås framförallt om på vilken ort man ska ha högskolan. Det är klart att man vill ha skolan i Borlänge om man bor i Borlänge och vice versa.

Självfallet tycker jag att skolan ska ligga i Falun. Inte för att jag pluggar på Högskolan Dalarna, men om jag skulle vilja göra det är det ju givetvis lättare att ha skolan på orten där jag bor. Jag ska inte bli alltför seriös och gå in på detaljer, men Campus Lugnet/Falun är faktiskt dessutom betydligt trevligare än Campus Framtidsdalen/Borlänge. Och när de ändå håller på: varför inte slå ihop Högskolan Dalarna och Högskolan i Gävle och i samband med detta flytta hela Högskolan i Gävle till Falun?! Det vore ju en utmärkt idé. Jag skulle i alla fall spara fantastiskt mycket res- och dötid.

»Men vilken söt liten tjej!» utbrast kvinnan när hon tittade ner i vagnen på den sovande Oliver.

Det är inte så att Oliver har ett typiskt flickigt utseende. Inte heller typiskt pojkigt. Han är en liten människa på tre veckor och ser helt enkelt mest ut som en bäbis, en väldigt söt sådan. Det enda sätt man kan se vilken kön han är av är ju egentligen om man tar av honom blöjan.

Så självklart funderade jag på vad som fick kvinnan att tro att det låg en flicka i vagnen. På små bäbisar syns ju mest könet på klädvalet, eftersom många klär tjejerna i rosa eller rött och killarna i blått eller grönt. Oliver är egentligen än så länge ganska neutral. Hans vagn är svart och brun, han har en ljusblå och grön figur hängande ovanför sig, hans kudde är vit med möss på, han har en gammelrosa ullfilt ovanpå sig, han har två gosedjur bakom huvudet: en mus och en elefant, båda gråa, hans overall är vit och mössan idag var röd- och blårandig. Det var bara det röda i mössan som stack fram under overallens vita luva och jag är övertygad om att det var avgörande för kvinnans gissning på könet. Jag menar: ni kan väl se Polarn o Pyrets randiga kläder framför er? Rött eller marinblått. Hur ofta köps det röda till en pojke?

Just det. En röd mössa och det är en flicka. En blå mössa och det är en pojke. Det måste ju bli jätteförvirrande om barnets mössa är randig i just rött och blått. Hur ska man då veta vad det är för kön? För det är ju jättehemskt om man inte ser på det lilla spädbarnet om det är en flicka eller pojke! Eller?

Det är inte roligt att surfa omkring på nätet och upptäcka att någon helt okänd har snott ens bilder, som om bilderna vore deras egna. Idag har jag upptäckt två bildstölder, där personerna ifråga helt enkelt har snott två av mina bilder rakt av, utan att uppge källa. Extra sur blir jag eftersom det rör sig om en text (dikt) på ena bilden - dubbel copyright för fan. FUCKERS!

För några veckor sedan blev jag efter massor av tjat medlem på Facebook. Jag har fortfarande inte förstått det roliga och raderade just min användare, samt kryssade för rutan om att slippa få inbjudan och annat på mailen från kompisar.

Gud, vad befriande.

»Satsar en kvinna på duglighet misstänks hon för okvinnlighet. Satsar hon på sin kvinnlighet misstänks hon för oduglighet.»

Okänd

Jag som har varit så glad över hur bra det faktiskt har fungerat med Försäkringskassan... Ha! Idag kom bakslaget. Eller ja, det kunde ha varit värre. Men jag som hade tänkt lite och kommit fram till att inte friskförklara mig än på någon månad, gör det ändå. Från och med måndag är jag tillbaka på min ordinarie arbetstid. Hejdå, Försäkringskassan!

1. A-kassan

Det är så många som har gått ur a-kassan sedan avgiften höjdes, så nu ska man höja den ännu mer. "För att täcka upp de pengarna som går förlorade efter alla avhopp." Smart, verkligen! De tror inte att en ännu högre avgift får fler att gå ur?

2. Försäkringskassan

Idag kunde man läsa i tidningen och höra på radion att en arbetslös kvinna som brutit foten inte får sin sjukskrivning godkänd av Försäkringskassan, trots läkarintyg. Kvinnan blev utskriven från Arbetsförmedlingen då de ansåg att hon inte kunde söka jobb, och därmed fick hon alltså varken a-kassa eller sjukersättning. Försäkringskassan anser att en gipsad fot inte hindrar henne från att arbeta. Helt rätt, tycker jag, för visst går det bra att ha exempelvis ett kontorsjobb trots att man har brutit foten. Kvinnan är dock arg för att Försäkringskassan anser att hon kan jobba, eftersom hon själv menar att »hur ska jag kunna ta mig till jobbet när jag inte ens kan ta mig utanför hemmet?» Men, av egen erfarenhet, vet jag ju att Försäkringskassan kan betala taxi, så att kvinnan kan ta sig till och från arbete trots gipsad fot och kryckor. Det konstiga är dock att Försäkringskassan inte ställer upp på att ersätta taxiresor i det här fallet.

Snart har jag semester. Jag ringde Försäkringskassan för att kolla med dem hur det fungerar med sjukpenning eftersom jag är sjukskriven på halvtid. Jag får veta att man har rätt till semester när man är sjukskriven, men att man måste ansöka hos Försäkringskassan om att få behålla sin sjukpenning om man exempelvis vill åka utomlands, eller bara någonstans i Sverige. Hur ska de veta vart jag åker och inte åker och vart dras gränsen? Får jag åka till Borlänge och shoppa en dag, men inte till Stockholm? Konstiga regler. Därför kommer jag förmodligen att friskförklara mig några dagar innan semestern, för att slippa krångel, oavsett om jag är fullt arbetsför eller inte.

3. Arbetsförmedlingen

Samarbeta med Försäkringskassan, för tusan! (Se ovan.)

Det är ingen hemlighet att jag inte gillar Arbetsförmedlingen: jag har tvingats söka jobb som jag absolut inte är kompetent till, jag har haft stora problem med a-kassan på grund av fel information från Arbetsförmedlingen och jag har blivit tvingad att gå på bartenderkurs trots att bartender inte är ett yrke jag vill ha. Dessutom har jag blivit avskriven då jag skulle resa bort i fyra dagar - man får inte åka någonstans när man söker jobb, inte!

Nu måste man som arbetslös måste vara beredd att flytta redan sin första arbetslösa dag. Tidigare har man kunnat begränsa sitt jobbsökande till den egna hemorten med omnejd de tre första månaderna, men nu tvingas man alltså redan första dagen söka alla tänkbara jobb i hela landet, även om man inte vill flytta från sin hemort där man har familj, vänner och bostad.

4. Brottsoffermyndigheten

En 20-årig man blev misshandlad med en slägga. Han ansökte om skadestånd för bland annat kränkning, sveda och värk. Han får dock inte ett öre - eftersom han var drogpåverkad. Brottsoffermyndigheten menar att han var utsatt för en ökad risk att drabbas för våldsbrott då han tagit droger. Som om det var hans fel att han blev misshandlad. Det är klart att chansen är större att man provocerar fram något när man är påverkad av alkohol eller andra droger, men det känns ungefär som att det skulle vara den våldtagna tjejens fel att hon blev våldtagen - hon hade ju druckit...

Tänk dig att du är ute och promenerar en vanlig måndagseftermiddag. Solen lyser och det är allmänt skönt och varmt ute. Du går på en grusväg som ligger mellan sjön och järnvägen. Det är lummigt och mysigt. Bakom dig hör du en cykel som åker ganska långsamt fram på gruset. Den kommer sakta men säkert väldigt nära dig, så nära att du tror att det är någon som känner dig och tänker heja. Plötsligt klämmer någon dig på rumpan. Du reagerar inte så starkt, utan förutsätter fortfarande att det är någon du känner - just eftersom denna någon precis tog på dig. Men den som har klämt dig på rumpan stannar inte och hejar utan fortsätter att cykla förbi dig. Då ser du att det är en liten pojkspoling på 13-14 år, som nonchalant cyklar vidare. Och du har ingen aning om vem det är.

Hur reagerar du?

Förmodligen tänker du att du skriker åt skitungen, kanske tänker du att du klappar till honom, puttar av honom från cykeln, undrar vad fan han håller på med?

Det är inte okej att klämma mig på rumpan. Bara för att den råkar vara snygg och lite extra snygg i de grå träningsbyxorna med en rak rygg ovanför, så är det inte okej och ger dig ingen som helst rätt att ta på den. Rumpan tillhör inte dig. Fattar inte folk att det aldrig är okej att ta på en främmande människas rumpa, bröst, KROPP utan tillåtelse?! Det är min kropp. Mitt revir.

Det är ju tyvärr inte helt ovanligt att man som tjej känner en hand på rumpan, särskilt på krogen, och det är inte första gången det händer mig. Jag har till och med varit med om att blivit tagen på bröstet på stan (i Paris) och hur många gånger någon tagit mig på rumpan har jag inte räknat. Rör inte mitt arsle, för i helvete! Det är helt ofattbart hur folk kan göra det. Vad får folk (läs: vissa män) att tro att man har rätt att ta på en annan människas kropp, bara sådär?

Man blir ganska chockad och ställd när det händer. Även den här gången blir jag så ställd att jag bara får ur mig ett förvånat och ilsket »ursäkta?!». Sen fattar jag vad idioten just gjort, så jag svär åt honom och undrar vad fan han pysslar med. »Skitunge!» får jag nog ur mig också till snorvalpen som förmodligen aldrig fått känna på en rumpa. Hade jag kunnat springa hade jag lätt sprungit ifatt honom, eftersom han cyklar rätt nonchalant och långsamt därifrån, jag hade stannat hans cykel och förmodligen svurit ännu mer åt honom, läxat upp skitungen och frågat vad i helvete han tror ger honom rätten att klämma på min rumpa. Men nu kan/får jag inte springa på grund av ryggen, så jag får nöja mig med att skrika efter honom. Och fortsätta min promenad som om ingenting har hänt.

Igår ringde jag till Försäkringskassan för att lägga in en ansökan om att få taxi till jobbet. Jag beskrev mitt ärende för x på kundtjänst, och x sa att jag skulle tala med y och kopplade in mig till växeln där jag bad om att få tala med y. Hon var upptagen resten av dagen och skulle vara tillgänglig först imorgon (idag).

Idag ringer jag till Försäkringskassans växel och ber om att få tala med y. Jag blir kopplad till y och beskriver mitt ärende. Tydligen är det ändå inte y jag ska ta med, utan z. Jag blir tillbakakopplad till växeln och ber att få prata med z. Hon är tyvärr inte tillgänglig utan ska vara åter efter klockan 13.

Strax efter 13 ringer jag tillbaka till Försäkringskassans växel och ber om att få tala med z. Jag blir kopplad, varpå en automatisk röst säger att z är upptagen men ska vara åter klockan 14.

Strax efter 14 ringer jag tillbaka på direktnumret till z. En uttråkad kvinna svarar i andra änden. Jag beskriver mitt ärende och z låter otroligt frågande och oförstående när jag säger att jag vill ha tazi. Jag beskriver lite utförligare och z frågar vilket taxibolag jag ska åka med. »Jaha, ordnar jag det själv eller?» frågade jag. »Nej!!» utbrister z, extremt irriterad. Nähä, men varför frågar du då, tänker jag.

Nåväl. Efter många om och men väntar jag nu på ett beslut om jag får åka taxi eller inte. Eller snarare: om jag får börja jobba eller inte.