Om att tända ett ljus för Engla
Jag är rädd att verka okänslig eller att få höra att jag inte borde protestera i ett sådant här läge, men... jag måste lite försynt få ställa en stilla undran... vad gör det egentligen för skillnad om jag tänder ett ljus ikväll? Jag tände inga ljus för barnen som brutalt mördades i Arboga för några veckor sedan, eller när Anna Lindh mördades, eller när Pernilla i Falun mördades för åtta år sedan. Mordet på Engla är en fruktansvärd händelse och jag ska försöka att inte få dåligt samvete eller känna mig dum för att jag inte tänder ett ljus ikväll. Jag tänker liksom på det ändå.
Låt inte dina barn bära cykelhjälm - de kan bli påkörda!
Överbeskyddar vi våra barn? Det är frågan som Aftonbladet ställer till fem personer på baksidan av papperstidningen idag. En 66-årig språklärare från Stockholmstrakten svarar: »Ja. Om barn alltid cyklar med hjälm, lär de sig inte att se upp för varningssignaler.»
Eh, va? Vänta nu... Att överbeskydda sina barn handlar väl knappast om att tvinga på dem en cykelhjälm!? Eller? Är det jag som är dum som inte ser någon logik i svaret?
Eller jaha, är det därför vi har cykelhjälm... ifall vi blir påkörda eftersom vi inte stannar vid rött ljus när vi bär hjälm? Eller vänta... vi ska helt enkelt inte använda cykelhjälm, eftersom det är farligare än att ha hjälm? För om vi inte har hjälm, så tittar vi efter alla varningssignaler i trafiken, medan vi skiter i dem om vi bär hjälm? Är det så hon tänker, den 66-åriga språkläraren? Att barn struntar i bilar och rött ljus, eftersom de ändå har hjälm som skyddar dem? Skulle man bli mer uppmärksam på varningssignaler för att man inte har hjälm på sig? Skyddar hjälmen inte bara huvudet och hjärnan utan även resten av kroppen?
Det var nog något av det mest ologiska jag har hört.
Jag hjärta Lakritspuck
Mina favoritglassar som barn var Tip Top och Lakritspuck. Därför var det väldigt trevligt när Tip Top kom tillbaka. Men ännu roligare är det faktiskt nu när Lakritspucken åter finns på marknaden. Den är underbar och det är på tiden att det finns en glass med saltlakrits igen. Mer saltlakrits till glassarna!
Har jag sagt att jag älskar Katrin Schulman?
Något som nästan är ännu skönare är alla roliga kommentarer som folk skriver. Det vill säga de som inte förstår sig på henne och skriver att hon är en fjortis och beter sig som en tönt och är dum i huvudet och försöker vara något hon inte är och så vidare. Herregud. Fatta folk, hon är rolig och hon är skön! Hon skriver verkligen om absolut ingenting, men det är ofta så fantastiskt kul. Nyligen skrattade jag rakt ut åt hennes inlägg om choklad/bajs. Jag vet inte varför. Troligen har det att göra med hennes roliga underton. Min trötthet är väl säkert också en bidragande orsak för tillfället...
En som kommenterade hos Katrin idag kallade vår yngsta prinsessa för Madeleine Bearnaisedotte. Det måste varit det roligaste jag hört idag (jag har inte hört så mycket roligt idag, men det hade kunnat varit det roligaste även om det varit en rolig dag).
(Och ja, jag är trött. Jag har jobbat på mitt reportage sedan jag slutade på jobbet vid nio och jag tror att det är dags att sova. Jag sover i föräldrarnas gästrum inatt, eftersom jag ändå måste hit och sitta vid deras dator så fort jag ätit frukost imorgon. På det här viset sparar jag tid. Men jag längtar redan efter sängen hemma hos mig...)
Alla hjärtans/singlars/längtans dag
- Öh, näe? Inget speciellt för att det är alla hjärtans dag i alla fall. Jag ska väl leta snowboardkläder och hälsa på syster och Oliver och gå på aerobics och försöka plugga och sånt vanligt.
♥ Men Johanna, ska du inte visa dina nära och kära att du tycker om dem?
- Det kan jag väl göra någon annan dag?
♥ Men ska ingen få någon alla hjärtans dag-present av dig, Johanna?
- Nej. Vill jag köpa en present till någon, så kan jag lika gärna göra det den 17 mars eller 23 augusti eller något annat lika obetydligt datum.
♥ Berätta varför du är emot alla hjärtans dag, Johanna.
- Alltså, nu vet jag inte riktigt om jag är emot alla hjärtans dag, men visst. Att det är ett kommersiellt jippo är ju oerhört uttjatat, men fortfarande sant. Jag kanske skulle tycka något annat om jag inte var singel, men jag tycker verkligen att det är ganska fånigt med alla hjärtans dag. Jag förstår inte grejen med att man ska gulla med varandra lite extra den 14 februari, liksom. Och jag vet att det är många singlar som blir lite extra deppiga också. Och för att inte tala om de som har en partner, men inte kan träffas idag. Jag tror att det väcks mycket onödiga krav och jag har ingen större lust att ställa upp på det.
♥ Johanna, man måste ju inte ha en partner för att fira alla hjärtans dag.
- Det är möjligt. Men vad är det man ska "fira"? Dessutom är ju faktiskt alla hjärtans dag väldigt koncentrerat kring par.
♥ Men Johanna, vad är det för fel med att kramas och var lite extra snäll idag?
- Det är väl inget fel med det. Själv är jag kanske lite extra snäll imorgon.
En liten extra tanke till farmor, vars hjärta slutade slå sex år sedan idag. Och så till farfar vars hjärta stannade tre dagar innan farmors.
Att vara med i a-kassa eller inte
Jag ringde just till min a-kassa, bara för att fråga om de 242 kronorna på specifikationen som står som "riksdagsbeslutad avgiftshöjning" - slipper jag dem om jag går ur a-kassan?
»Ja», medgav killen i andra änden, »men att gå ur a-kassan är verkligen inget jag rekommenderar.»
Detta skulle räckt som svar - jag kunde tackat för mig och lagt på luren. För vad killen i andra änden tycker om mitt a-kassemedlemsskap bryr jag mig nämligen inte om. Men han var så otroligt trevlig och tillmötesgående att samtalet säkert pågick en kvart.
Jag har varit medlem i a-kassan i två år nu. Till ingen nytta, känns det som. Jag har bara gjort av med en jäkla massa pengar.
Förr var det inte så jobbigt att betala till a-kassan varje månad. Men sedan a-kasseavgiften höjdes p.g.a. ett puckat regeringsbeslut, svider det på kontot varenda månad. Grundavgiften till a-kassan är 96 kr/mån. Det betalar jag lätt, det är ju inga pengar. Men puckoregeringen har ju lagt på 242 kr. En hutlös summa, särskilt om man är student, för till skillnad mot grundavgiften och fackavgiften, så får man inte den regeringsbeslutade avgiftshöjningen reducerad när man studerar. 338 kr/mån känns ungefär som att kasta pengarna i sjön. 338 kr i månaden, bara till a-kassan. Fackavgiften när jag studerar är bara 50 kr. 50+96 kr hade jag betalat med glädje. Men nu är det totalt 388 kr, vilket motsvarar mer än en veckohandling för mig. Ganska mycket, alltså.
Killen i andra änden hade full förståelse för att det känns som mycket pengar. Jag sa att han gärna fick argumentera för att jag ska stanna kvar, för jag ser verkligen ingen anledning till att göra det. Det kostar pengar, pengar som jag knappt får tillbaka om jag skulle bli arbetslös. Några 80% av lönen kan jag ju inte få eftersom min lön knappt finns just nu. Den trevliga killen menade att ett medlemsskap i a-kassan borde vara självklart och nästan obligatoriskt - att det är som en försäkring för min egen del. Det är lika självklart som att ha en hemförsäkring eller en försäkring på bilen, menade han.
Ja, kanske det. Men 338 kr/mån... Om vi räknar med att jag pluggar 3,5 år till och samtidigt är medlem i a-kassan, så innebär det 14196 kr i a-kasseavgift. Fjortontusenetthundranittiosex kronor! Hutlöst! 14196 kr till vadå? Får jag inget jobb när jag slutar plugga, så har jag tydligen rätt till ersättning från dag ett eftersom jag varit medlem så länge. Det är klart att det är bra, men jag tror inte att jag någonsin kommer att få tillbaka mina fjortontusenetthundranittiosex kronor. Jag kan ju lika gärna lägga undan 388 kr till mig själv på ett separat "om-jag-blir-arbetslös-konto".
Samtidigt har jag stått och betalat till a-kassan i två år. Ska jag verkligen slänga bort två års medlemskap? Detta jobbiga dilemma enbart på grund av det idiotiska regeringsbeslutet...
Att jag nu ändå sitter här och betalar in 388 kr till fack och a-kassa handlar enbart om att killen i andra änden var så trevlig. Jag får väl fundera lite till. Sa han. Och till slut sa jag också det. Jag får väl fundera lite till. Om någon har något att säga om att vara med i a-kassa eller inte vara med i a-kassa, så säg det gärna. För jag vet varken ut eller in.
Om att köra bil, dess miljöförstöring, kollektivtrafikens priser, männens stolthet och så vidare.
Att köra bil till Gävle istället för att åka tåg, innebär att jag sparar massor av tid. Faktiskt flera timmar om dagen. Däremot har jag antagit att jag inte sparar särskilt mycket pengar, men ibland kan det vara värt att betala lite mer för att få mer tid hemma, har jag tänkt.
Nu har jag haft turen att få låna mammas bil till Gävle två dagar i rad. Bilen var fulltankad när jag fick den. När jag idag när jag åter kom till Falun, så tankade jag den full igen, vilket kostade 285 kr. 285 kr är alltså vad det har kostat att köra bil Falun-Gävle t/r i två dagar. (Och då har jag dessutom kört omvägar p.g.a. ärenden.) Hade jag åkt tåg skulle biljetterna för två dagar kostat 360 kr. Det är ju helt sjukt att det ska vara 75 kr billigare att köra bil än att åka tåg. Och då har jag inte ens räknat med bussarna jag måste åka för att ta mig till och från tåg. Räknar vi med dem, och att jag har någon typ av värdekort som gör det så billigt som möjligt, då har jag faktiskt sparat så mycket som ca 115 kr på att ta bilen - trots att bensinen är dyr just nu. Visst, det är ju skönt att ha sparat pengar... Men vad är detta för jäkla miljötänkande? Visst betalar jag gärna några kronor extra för att åka miljövänligt, men när det handlar om nästan 60 kronor och fyra timmar om dagen, så är det inte konstigt att jag väljer bilen när jag har möjlighet... SÄNK TÅGPRISERNA FÖR TUSAN!
När jag ändå är igång och snackar bilkörning, så måste jag än en gång ta upp irritationen över män som inte klarar av att bli omkörda - av kvinnor. Jag kom och körde på en motortrafiksdel någonstans mellan Gävle och Storvik i eftermiddags. I min riktning var det ett körfält, men det kom en påfartsled (eller vad det heter). Vägen blev nu tvåfilig. Jag körde 130 km/h, d.v.s. inte särskilt långsamt. Jag kör alltså i vänsterfilen och är beredd att köra om bilen som kommer på påfartsleden och nu kör i högerfilen. Men föraren i bilen gasar och gasar tills våra bilar är precis bredvid varandra. Fortfarande i 130 km/h. Det känns inte särskilt bra att ligga exakt bredvid varandra i sådan hög hastighet. Man störs ganska mycket. Och vägen är smal. Men föraren i bilen vägrar att släppa förbi mig och tänker uppenbarligen varken köra om eller låta mig köra om. Plötsligt blir de två filerna till en igen och jag får hårt bromsa in och lägga mig bakom bilen. Jag biter mig i tungan och håller hårt i ratten för att behärska mig från att peka finger åt idioten, som jag gissar är en man som inte klarar av att låta mig köra om. Och vad var det för förare tror ni? Mycket riktigt, EN MAN SÅKLART! Jag fattar verkligen inte! Är det verkligen så fruktansvärt nedvärderande för en man att låta en kvinna köra snabbare?
Och förresten, blinka gärna när ni ska svänga. Det underlättar för medtrafikanterna.
Det där med sexfixering och förväntan
Trots ett ganska svårt ämne, måste jag bara ta upp detta ändå, tack vare Citronmuffins modiga och självutlämnande inlägg om avsaknaden av sexlust.Avsaknad av sexlust är fel fel fel. Alla förväntas gå runt och vara kåta hela tiden. Sex, sex, sex. Allt handlar om sex. Överallt. I tidningar tipsas det om sexställningar, på TV hör man statistik om sex, på krogen är det rena rama sexjakten och på stan kommer någon från TV fram och frågar hur ofta folk har sex - som om man förväntas svara öppet och offentligt på frågor om ens sexliv.
Nu tänkte jag inte ta in mig själv i det här, men jag är så förbannat trött på denna eviga sexfixering som finns precis ÖVERALLT, så trött att jag snart inte bara kräks på det uttjatade ordet utan även på innebörden.
Som sagt: alla förväntas springa runt och vara kåta jämt och ständigt. Men ingen pratar om hysterin som gör att alla som inte har sex av olika anledningar, som inte kan eller kanske inte ens vill ha sex, känner sig konstiga och onormala och mår dåligt för att det inte är det som förväntas av dem.
Citronmuffin skriver bland annat...
- varje film jag ser, varje tidning jag läser, varje magasin som jag av ren uttråkning slökollar i, varje serie, varje människa jag möter, allt runtomkring mig, säger åt mig att jag måste bete mig på ett sätt. det finns ett antal alternativ att välja mellan, men ingen av dem innehar alternativet "inget sex". oavsett om jag vill jobba på posten eller bli mäklare, om jag är lesbisk, hetero eller peddo, om jag tycker om konst, fiske eller datorspel, finns det alltid ett krav att jag ska vilja ha sex, och om jag inte vill, då är det något fel.
för mer än ett halvår sedan skrev jag ett inlägg om att jag inte vill ha sex, och att jag var rädd att det var något kroppsligt, att jag höll på att dö eller bli psykiskt sjuk, och just så ser vi på saken. vill man inte ha sex, oavsett om man är kvinna eller man, är något fel, som måste åtgärdas, antingen i huvudet, könet, eller förhållandet. och det finns ju alltid en lösning, eller hur, det måste finnas ett svar, precis som att jag i detta nu sitter och letar igenom alla vrår av potentiella anledningar.
Det är inte riktigt jag...
Jag grinar till filmer och töntiga TV-serier och till och med när någon idrottsprofil får ta emot pris på en töntig gala. Jag kan till och med grina till en barnfilm. Men det är inte riktigt jag att sitta och fälla tårar när någon kändis har dött. Men det är annorlunda med Heath Ledger.
Han var min och smålandskompisens egen riddare. Det är några år sedan nu, men dreglande såg vi En riddares historia gång på gång. Ingen av oss gillade high school-filmer, men 10 orsaker att hata dig såg vi gång på gång även den - av en anledning. Anledningen heter Heath Ledger.
Han är definitivt dagens samtalsämne och en enorm förlust.
Kan det ramla ner lite snö nu?
Idag är det januari - mitt i vintern. Det ska inte vara grått ute. Det ska definitivt inte se ut som en vårdag när man tittar ut genom fönstret. Det ska inte vara plusgrader så länge att den lilla snön som finns, smälter bort.
Jag skulle köpa en ny snowboard och nya snowboardkläder. Får man någon lust eller? Nä. Innan inköp av ny bräda skulle jag testa vad min rygg tycker om att åka bräda, genom att ta några åk i backen vid föräldrarna. Där finns ju fortfarande konstsnö, så jag kan ju åka. Men jag har ingen lust att åka bräda i plusgrader på lite konstsnö.
DET SKA VARA SNÖ, MASSOR AV SNÖ! RIKTIG SNÖ!
Fru Gårman
TÖNT-VÄGVERKET! Kommunen i Mariestad har tydligen bytt ut "herr Gårman-skylten" vid ett övergångsställe. Vägverket menar att detta kan få allvarliga konsekvenser. Enligt dem är det nämligen formellt sett inte längre en skylt för övergångsställe och vad som gäller vid väjningsplikt är osäkert. Men herregud. Skylten ser exakt likadan ut som tidigare, bara att figuren på skylten har kjol och bröst. Så vad är grejen?
Tjugondedag Knut - betyder det att min gran ska kastas ut?
Jag har känslan av att många redan har städat ur julen. Men min adventsljusstake står kvar i köksfönstret och min julgran står kvar i rummet. Adventsljusstaken planerar jag att ta bort typ snart, det vill säga så fort jag orkar ta tag i det.Men julgranen? Den står ju här och lyser så fint.
Det känns tråkigt att ta ner den. Det kommer bli så tomt.
Fast jag ska sluta ljuga nu. Ärligt talat: det handlar inte om att det kommer bli tomt - det är jobbigt att ta bort den. Den är ju visserligen av plast och barrar inte. Men alla kulor ska packas ner och jag har inte förpackningar till alla. Det jobbigaste är att granen ska plockas isär och sedan försöka få plats i den trasiga kartongen. Jag minns hur förbannad jag var förra året. Kartongen är fan för liten! Det går inte att få i alla grenar och sedan stänga den! Dessutom är den trasig och det är ett jäkla projekt att bära ner den till förrådet.
Jag har alltid varit irriterad över människor som ska sätta upp granen så tidigt och sedan ha den kvar till typ påsk. (Ja, det finns sådana människor.) Men jag funderar på att vara en sån människa i år. Jag menar, det är ju trots allt en Leksandsgran. Varför inte ha kvar den till kvalserien är slut?
Eller kanske inte.
Jag vet bara inte om jag orkar vara så förbannad som jag blir när det inte går som jag vill...
(Om man har Firefox 2 ser det här inlägget tydligen ut som om jag är värdelös på att layouta. Ber om ursäkt för det. Fattar inte vad felet är. Hoppas det ser snyggare ut i fortsättningen...)
Studiemedlet höjs inte
8125 kr är ju annars helt okej - säger jag som många månader de senaste åren har levt på ungefär det, eller mindre. Tillsammans med att jobba litegrann klarar man sig ju i så fall ganska bra.
Att studiemedlet inte höjs är ju visserligen skit. 8125 kr är tydligen under fattigdomsgränsen. (Vad är då 7492 kr...?) Men jag undrar, är det lånet eller bidraget som skulle höjas? Är det lånet är det väl lika bra att det inte höjs - då blir man ju bara skuldsatt en längre tid...
Fast jag undrar fortfarande: varifrån får de 8125 kr? Jag skulle inte ha något emot att få det beloppet, nämligen.
Vegetarisk definition, en gång för alla
Jag fick kommentaren "Hon tänkte väl att du var vegetarian - det är veganer som inte äter fisk, eller?" på inlägget där jag berättade om tjejen i McDonaldskassan som erbjöd mig McFish när jag frågade efter vegetarisk mat. Vad fel folk har. Inte undra på att vegetarianer får stå ut med konstiga kommentarer. Så, en gång för alla, lär er något:
Vegetarian innebär enkelt uttryckt att man inte äter någon typ av kött. Och för er som inte visste det, så räknas även fisk som kött. Om man är vegan så äter men enbart mat från växtriket (d.v.s. man äter inte ens ägg eller mejeriprodukter) och man avstår också från att använda djurprodukter, som t.ex. läder.
Överkursen:
Lakto-vegetarianer äter även mejeriprodukter.
Lakto-ovo-vegetarianer äter både mejeriprodukter och ägg.
Demivegetarianer (eller semivegetarianer) äter ägg, mejeriprodukter och fisk.
Så, nu slipper ni fundera.
Jag? Jo, för att förvirra lite så kallar jag mig enkelt vegetarian, fast jag kanske borde kalla mig lax-vegetarian eller något... Vegetarian har jag varit i sju år snart. Efter ett halvår som demivegetarian, slutade jag äta fisk och har alltså varit lakto-ovo-vegetarian. För snart ett år sedan smakade jag lax och nu händer det ungefär en gång varannan månad, eller mer sällan, att jag äter lite lax hos föräldrarna. Anledningen till att jag inte vill kalla mig demivegetarian är helt enkelt för att jag inte äter fisk i allmänhet. Stekt eller grillad lax är det enda jag kan tänka mig att äta. Och om inte laxen är färsk, föredrar jag nästan alltid vegetariskt. Det skulle vara farligt att kalla sig demivegetarian alltså...
Om du jobbar på restaurang/café och det kommer fram någon och frågar vad ni har för vegetariskt att erbjuda, svara för guds skull inte fisk... Det var inte en skagenbaguette jag ville ha när jag efterfrågade en vegetarisk macka, liksom. Man frågar efter fisk, om det är det man vill ha. Vegetariskt betyder INGET KÖTT.
God jul?
Om trekvart får jag också gå hem från jobbet. För att återvända redan imorgonbitti, visserligen. Hehe.
Månadens inlägg: Jul - eller inte
Det yngsta syskonet har flyttat hemifrån och bor tillsammans med flickvännen.
Det äldsta syskonet som, precis som jag, alltid väljer att sova hos föräldrarna under jul (det är ju så mycket mysigare att vara flera på julaftons morgon), ska inte göra det i år.
Syrran har fått barn.
Julkorten från vännerna kommer inte längre enbart från vännen, utan från vännen med respektive.
Det är klart att det börjar kännas, liksom.
Julen förknippas ofta med ledighet, familj, god mat, julklappar... Men ofta innebär det ju också stress och måsten för alldeles för många. Och julen kommer även med tankar om ensamhet. Det finns många hemlösa som är ofrivilligt ensamma. Det sitter massor av pensionärer på ålderdomshem på julafton utan att någon släkting kommer och hälsar på dem. Och det finns alla dessa helt vanliga singlar som har en familj att fira med, men som ändå runt julen påminns om den vardagliga ensamheten.
En klasskompis till mig har valt att inte fira jul i år. Hon tänker testa något annat, och bara vara hemma tillsammans med pojkvännen, istället för att åka till sin familj. En annan klasskompis till mig väljer titt som tätt att inte fira jul, och hon har trivts bra med det och uppskattar istället de jularna hon faktiskt firar. En nära vän till mig ska i år tillbringa julafton bara med en kompis.
Ja, varför inte?
Varför firar jag jul? Jag vill ju inte påstå att jag firar, direkt. De två senaste julaftnarna har jag jobbat fram till någon gång vid lunch. Jag skulle lika gärna kunna jobba i år med (för kontots skull), men har valt att vara ledig på julafton. Dels för att jag inte har varit ledig så mycket, men främst för att det finns en bäbis i familjen och honom är det mysigt att umgås med.
För ett par år sedan valde min familj att inte köpa några julklappar till varandra. Det var jätteskönt.Jag gillar julen för ledigheten (även om jag sällan inte är helt ledig, inte heller i år), för att det är mysigt när alla syskon är hos mamma och pappa och för att man äter så mycket gott. Jag skulle lätt kunna ha en sådan dag på julafton: ha det lugnt och skönt, äta god mat, men strunta i julklappar och måsten. Jag är inte särskilt seriös på julen. Då menar jag att jag inte klär upp mig, jag stressar inte upp mig för julklappar, jag önskar mig inget speciellt. När vi bestämde oss att inte köpa julklappar till varandra, gjorde jag det ändå, för jag hittade roliga saker som jag ville ge bort. Utan måsten blir det så mycket roligare.
The Julgran
Sent på kvällen den 1 december gick jag ner i förrådet för att släpa upp min fula plastgran och dess tillbehör. Jag satte upp granen som blev sned och såg allmänt... ful ut. Det blev dock lite finare med ljus i. Men jag behövde vita och blåa julgranskulor. Vita fanns överallt, det var inga problem att hitta.Men jakten på blåa julgranskulor gick inte så bra för mig. Däremot fick jag ett mms från Bryssel med en bild på fina, blåa julgranskulor. Snälla Jeanette köpte ett gäng och skickade till mig. Dagen efter kom överraskningspost från Stockholm. Min molgan hade hittat blåa kulor.
Så, äntligen, igår, blev min vitblå gran komplett. Dock inte helt perfekt (jag vill ha ännu mer blått och vitt), men det kommer väl fler jular... (Varför jag har tjatat om just blåa kulor? Innan jag ens hann svara en kompis på den frågan, sa han »eller låt mig gissa... du ska ha vita också...?» Såklart.)
Sånt här är så sjukt uttjatat
På McDonalds i Uppsala
Jag: Är McBean det enda vegetariska ni har?
Kassörskan/restaurangbiträdet: Vi har ju McFish också...
Jag: Men det är väl fisk?
Kassörskan/restaurangbiträdet: Ja.
Våld föder våld som föder våld...
Kollegan berättade det för mig när jag kom hit. Det konstiga är att jag inte ens reagerade. Det blev ett »jaha, oj!», ungefär. Det är alldeles utanför McDonalds här på Kupolen, så nära, och rent logiskt skulle jag kunna veta både vem den döda och vem gärningsmannen är. Men jag kände ingenting.
Sedan började vi diskutera våld och vi blev båda lite förbannade.
Det läskiga är att folk faktiskt går omkring med vapen. Rätt vad det är kan man ha en kniv i ryggen, liksom. Vi har sett det förr och vi kommer garanterat se det igen. Hur kan man vara kapabel till att ta fram en kniv och hugga någon, gång på gång? Osannolikt. Jag fattar att man kan bli så arg att man vill göra någon illa, jag har faktiskt förståelse för den känslan. Däremot måste det finnas en spärr. Och vapen...?! Det finns inte i min hjärna. Jag förespråkar definitivt inte våld, och det är väl allmänt känt att jag inte gillar slagsmål, men alltså... ta fram knytnävarna istället för faan!
Julpyntsdiskriminering
I år är det vitt och svart som gäller på julpyntsmodet. Ja, för julpyntet har tydligen ett eget mode. Det kryllar av vitt och svart, både på julgranar, julgranskulor, porslinstomtar och adventsstjärnor. De klassiska färgerna guld, silver och rött finns givetvis också på julpyntet. Men blått däremot, det verkar vara helt ute i år.Hallå, folk kanske vill ha grönt! Eller rosa! Men det är tydligt vad som gäller för att vara inne. Svart och vitt är visserligen jättefint, men nu är det blåa julgranskulor jag ska ha - vilket det fanns massor av i affärerna för ett par år sedan. Imorgon ska jag leta i alla affärer på stan, innan jag i värsta fall blir tvungen att gå till Rusta för att köpa fem 6-pack julgranskulor (det finns en blå kula i varje förpackning...).
Bild