Det är den osmakliga sanningen
Jag var trött på den här gås-/dundebatten redan när den började föras på tal. Jag menar, är det någon som är förvånad över vad som händer?! På riktigt? Trodde ni att dunet växer på buske? Eller trodde ni att fjädrarna tas från fåglar som dött en naturlig död? Nu mår svenskarna dåligt för att de har fått reda på att fåglarna behandlas illa. Nu ska svenskarna minsann sluta köpa dunjackor.
I ett halvår. Max. Som vanligt när något sådant här kommer på tapeten. Och samtidigt äter svenskarna fläskfilé utan att reflektera över, eller kanske ens ha en aning om, hur illa grisen behandlades innan den tog sitt sista andetag.
"Nej, tack, jag är flexitarian, så just i dag väljer jag bort köttet"
I senaste numret av I Form kan man läsa att det nu finns ett ord för att vara vegetarian på deltid. Då är man flexitarian. Flexitarianismen är tydligen en ny trend från USA som handlar om att kombinera "vegetarianismens sjukdomsförebyggande egenskaper" med proteiner "från en mathållning med kött då och då". Det går alltså ut på att huvudsakligen äta vegetarisk kost och att komplettera det med kött "vid behov". I Forms näringsexpert tycker att det är en fantastisk trend och att flexitarianismen gör att man kan kombinera "det bästa från den vegetariska kosten med det bästa av animaliska livsmedel".
Det där om att flexitarianismen gör att man kan kombinera vegetariskt med kött är ju en märklig formulering. Som om man nu kan välja att äta så bara för att det finns ett ord för det. "Du bestämmer själv hur ofta du vill lägga till kött i din vegetariska diet", skriver I Form. Ja?
Alltså, jag undrar mest vem som har uppfunnit ett namn för fenomenet. Hej, överflödighet. Och grattis till alla hälsofreaks som nu kan verka ännu mer inne och medvetna genom att kalla sig flexitarianer.
Det där om att flexitarianismen gör att man kan kombinera vegetariskt med kött är ju en märklig formulering. Som om man nu kan välja att äta så bara för att det finns ett ord för det. "Du bestämmer själv hur ofta du vill lägga till kött i din vegetariska diet", skriver I Form. Ja?
Alltså, jag undrar mest vem som har uppfunnit ett namn för fenomenet. Hej, överflödighet. Och grattis till alla hälsofreaks som nu kan verka ännu mer inne och medvetna genom att kalla sig flexitarianer.
Varför inte satsa på en bidragshöjning istället?
I slutet av december rapporterade SvD om att fribeloppet för studenter höjs. Det vill säga, studenter ska kunna arbeta mer och tjäna mer pengar utan att förlora studielånet. Fribeloppet höjs från 102 500 kr till 130 000 kr, och den som tjänar mer får bara bidraget reducerat - inte lånet.
Det är väl jättebra att frilbeloppet höjs. Studenter ska givetvis kunna tjäna pengar under sommaren utan att behöva tänka på om de tjänar för mycket för att kunna ta lån under terminerna. Men det största problemet har väl varit att många studenter tvingas jobba även under terminerna för att klara ekonomin? Jag tycker ju att man som student inte ska behöva jobba. Om man studerar heltid, och faktiskt har en utbildning som motsvarar heltidsstudier, så är det näst intill omöjligt att jobba samtidigt. Det ska inte ta emot att börja studera, bara för att ekonomin blir så dålig. Det ska inte vara en klassfråga att plugga. Man ska inte antas ha föräldrar som kan bidra ekonomiskt. Inte heller ska man behöva bo kvar hos sina föräldrar, som jag läste att en privatekonom tipsade om. För det första är inte alla jätteunga när de börjar plugga, så att de kan bo kvar hos (eller flytta tillbaka till) sina föräldrar, och för det andra borde väl studenter ha samma rätt till ett eget boende som alla andra.
Så hur vore det om man höjer studiebidraget en aning, kanske? Eller kanske sänker hyrorna på studentbostäder?
I år har bidraget visserligen höjts litegrann. 113 kr mer får vi i bidrag från och med januari. 113 kr motsvarar väl mat för två-tre dagar, ungefär. Det tackar jag givetvis för, även om det är lite snålt. Lånet har också höjts, med ungefär lika många kronor som bidraget. Det innebär att vi nu får drygt 7800 kr i månaden. Alltid något - men 7800 kr innebär fortfarande att det inte återstår många hundralappar när man har betalat hyra, hemförsäkring, telefon, kurslitteratur, träningskort, busskort, mat, hygienartiklar, kläder och nöjen.
Jag läste någonstans för ett tag sedan att samtidigt som hyror och andra levnadskostnader har stigit de senaste åren, har studenters inkomst stått på i stort sett samma nivå. Hur går det ihop?
Det är väl jättebra att frilbeloppet höjs. Studenter ska givetvis kunna tjäna pengar under sommaren utan att behöva tänka på om de tjänar för mycket för att kunna ta lån under terminerna. Men det största problemet har väl varit att många studenter tvingas jobba även under terminerna för att klara ekonomin? Jag tycker ju att man som student inte ska behöva jobba. Om man studerar heltid, och faktiskt har en utbildning som motsvarar heltidsstudier, så är det näst intill omöjligt att jobba samtidigt. Det ska inte ta emot att börja studera, bara för att ekonomin blir så dålig. Det ska inte vara en klassfråga att plugga. Man ska inte antas ha föräldrar som kan bidra ekonomiskt. Inte heller ska man behöva bo kvar hos sina föräldrar, som jag läste att en privatekonom tipsade om. För det första är inte alla jätteunga när de börjar plugga, så att de kan bo kvar hos (eller flytta tillbaka till) sina föräldrar, och för det andra borde väl studenter ha samma rätt till ett eget boende som alla andra.
Så hur vore det om man höjer studiebidraget en aning, kanske? Eller kanske sänker hyrorna på studentbostäder?
I år har bidraget visserligen höjts litegrann. 113 kr mer får vi i bidrag från och med januari. 113 kr motsvarar väl mat för två-tre dagar, ungefär. Det tackar jag givetvis för, även om det är lite snålt. Lånet har också höjts, med ungefär lika många kronor som bidraget. Det innebär att vi nu får drygt 7800 kr i månaden. Alltid något - men 7800 kr innebär fortfarande att det inte återstår många hundralappar när man har betalat hyra, hemförsäkring, telefon, kurslitteratur, träningskort, busskort, mat, hygienartiklar, kläder och nöjen.
Jag läste någonstans för ett tag sedan att samtidigt som hyror och andra levnadskostnader har stigit de senaste åren, har studenters inkomst stått på i stort sett samma nivå. Hur går det ihop?
Den irriterade gästbloggaren lillebror har ordet:
Jag har alltid funderat på att skaffa mig en blogg där jag kan skriva av mig lite ibland. Tror inte den skulle bli någon hit med tanke på att jag skriver som en kratta, men vafan, det skiter jag i!
Läste nyss en krönika där den avslutades med god jul & gott nytt år... dååå kom jag att tänka på det man säger efter jul och nyår, det absolut fulaste och mest iriterade jag vet: GOD FORTSÄTTNING! Finns det något värre än denna övervänliga smörfras? Varför ska man säga så när man önskat alla en god jul och ett gott nytt år? Det räcker så. Träffar man en vän såhär efteråt så kan man väl köra något i denna stil: Tja! Haft en bra jul? Yes och du? Japp kanon! Ha det bra! Detsamma! Funkar hur bra som helst... Tänk er »god fortsättning» istället för »ha det bra». Nää, skippa den där överklassiga slutklämmen när ni träffar vänner och bekanta på stan. Det låter bara löjligt.
Hoppas ni haft en bra jul och att ni får ett gott nytt år.
HA DET BRA! // L
Läste nyss en krönika där den avslutades med god jul & gott nytt år... dååå kom jag att tänka på det man säger efter jul och nyår, det absolut fulaste och mest iriterade jag vet: GOD FORTSÄTTNING! Finns det något värre än denna övervänliga smörfras? Varför ska man säga så när man önskat alla en god jul och ett gott nytt år? Det räcker så. Träffar man en vän såhär efteråt så kan man väl köra något i denna stil: Tja! Haft en bra jul? Yes och du? Japp kanon! Ha det bra! Detsamma! Funkar hur bra som helst... Tänk er »god fortsättning» istället för »ha det bra». Nää, skippa den där överklassiga slutklämmen när ni träffar vänner och bekanta på stan. Det låter bara löjligt.
Hoppas ni haft en bra jul och att ni får ett gott nytt år.
HA DET BRA! // L
Till er alla från en som inte tar julledigt från bloggen
Bingolottos uppesittarkväll verkar i år vara en familjekväll för familjen Wahlgren/Schollin. Vad är grejen med att bjuda in både Niklas Wahlgren och Benjamin Wahlgren Ingrosso (Niklas systerson) till rimstugan och att hela kvällen sitta och intervjua Hans Wahlgren (Niklas pappa och Benjamins morfar) och Christina Schollin (Niklas mamma och Benjamins mormor)? Vad är grejen med att dessutom ha ett inslag där Pernilla Wahlgren (Niklas syster, Benjamins mamma och Hans och Christinas dotter) med sonen Teo (behövs parentes?) hälsar så mycket till sin familj och berättar hur mycket hon älskar dem och att de ses i morgon och blablabla? Vad är grejen med att berätta om Hans historia? Vad är grejen med att därefter låta Christinas syster komma till studion och berätta om Christinas barndom och visa hennes dopklänning. (Lite senare kommer en nära vän till familjen Wahlgren/Schollin och berättar om barndomen med Hans. Vännen är förstås helt okänd för svenska folket.) What?!
Hursomhelst:
"Hela huset rasade", skriver Aftonbladet om jordskalvet
"...men som tur var var det byggt av deg och godis" lyder nedryckaren. Hahaha!
Vi får lära oss att rapportera om relevanta saker.
Det har varit ett jordskalv i södra Sverige. Ett skalv som mäter 4,7 på Richterskalen och som i svenska mått är kraftigt. Och Aftonbladet skriver om ett pepparkakshus som har rasat. Mina tårkanaler svämmade över av skratt. Ah, kvällstidningsjournalistik när den är som bäst.
Vi får lära oss att rapportera om relevanta saker.
Det har varit ett jordskalv i södra Sverige. Ett skalv som mäter 4,7 på Richterskalen och som i svenska mått är kraftigt. Och Aftonbladet skriver om ett pepparkakshus som har rasat. Mina tårkanaler svämmade över av skratt. Ah, kvällstidningsjournalistik när den är som bäst.
»Det här är en kvinnlig, rysk journalist.»
Det är föreläsning och på power pointpresentationen har vi precis fått se en bild på en kvinna. Citatet i rubriken kommer från vår föreläsare. För ett ögonblick slutade jag lyssna, och tänkte mest att det hade räckt med att säga att det är en rysk journalist. Vi ser ju att det är en kvinna. Om det vore en man på bilden, skulle föreläsaren då sagt »Det här är en manlig, rysk journalist»?
(Jo, ibland är det lite jobbigt att vara jag och hela tiden reagera på sådant här.)
Nä, vadå, vi behandlar väl inte flickor och pojkar olika...
På Rachel Ray visar man designerkläder för barn. In kommer ett par tvillingpojkar i shorts, skjorta och jacka, och Rachel utbrister:
»Åh, vilka coola killar! Jättehäftigt! Wow!»
Sedan kommer ett par tvillingflickor och visar en kjol, en t-shirt och en munkjacka. Lika coola som killarna. Rachel går upp i falsett utbrister:
»Herregud! Aaaaaaw. Så söta! Åååååh! Vem bryr sig om kläderna? Man vill ju bara krama dem!»
Det lustiga är att jag skulle vilja påstå att både pojkarnas och flickornas kläder är just coola. Men medan pojkarna får uppmärksamhet för hur coola de är, får flickorna uppmärksamhet för att de är söta. Vad tror ni pojkarna respektive flickorna strävar efter att vara sedan?
»Åh, vilka coola killar! Jättehäftigt! Wow!»
Sedan kommer ett par tvillingflickor och visar en kjol, en t-shirt och en munkjacka. Lika coola som killarna. Rachel går upp i falsett utbrister:
»Herregud! Aaaaaaw. Så söta! Åååååh! Vem bryr sig om kläderna? Man vill ju bara krama dem!»
Det lustiga är att jag skulle vilja påstå att både pojkarnas och flickornas kläder är just coola. Men medan pojkarna får uppmärksamhet för hur coola de är, får flickorna uppmärksamhet för att de är söta. Vad tror ni pojkarna respektive flickorna strävar efter att vara sedan?
Vem blir Lucia? (Är det någon som bryr sig på riktigt?)
»På min fritid spelar jag flöjt och piano. Jag bara ääälskar att sjunga och sjunger i kör sedan många år tillbaka. Jag vill bli årets Lucia för att jag tycker att det är en fin tradition som sprider ljus i vintermörkret. Jag skulle älska att sprida värme, glädje och kärlek så här i adventstider.»
Bla, bla, bla, bla...
Inatt roade min lillebror och jag oss med att lyssna på alla kandidater till Medelpads Lucia. Vi såg både när de berättar om sig själva och när de skrålar natten går tunga fjät... Samtliga tycker givetvis att Lucia är en fin tradition och de vill allihopa gärna sprida värme och ljus omkring sig (gud så sött!) och jag mest undrar när någon ska säga något oväntat.
Inte förrän inatt har jag röstat på någon Luciakandidat, någonsin. Men jag råkade ge 16-åriga Linnea min röst, för att hon 1. var den enda som stack ut genom att säga att hon vill bli Lucia för att ha något att berätta för barnbarnen (fast hon vill såklart också sprida ljus eftersom det är en sådan fin tradition), 2. hade mormor som förebild och 3. var väldigt söt. Eller vänta, utseendet spelar väl ingen roll? Jo, allt Lucia handlar om är att vara så söt och populär som möjligt.
Jag kanske bara är bitter för att jag aldrig fick vara Lucia. Jo, förresten, en gång. Det var på lekis då alla fick vara vad de ville. Alla flickor utom en valde att vara Lucia. Förutom den elektriska Luciakronan med glitter i, hade jag även ett elektrisk ljus i handen. Så mycket ljus som möjligt, alltså. Kanske var det så att även jag, en alldeles oskyldig sexårig Lucia med blont, krusat hår, bara ääälskade att sprida ljus och värme omkring mig. Eller kanske inte.
Mulatter är chokladbruna, inte svarta
Att Obama skulle vara USA:s första svarta president är ju lite missvisande. Han är inte svart, han är ju brun!
Och så det här med manligt och kvinnligt igen...
"Jag tror inte att tjejer vill ragga, tjejer vill inte vara Casanovas. De flesta vill ha ett lyckligt förhållande med någon som älskar, respekterar och avgudar dem", säger Neil Strauss till Aftonbladet.
Min klasskompis från Uppsalatiden, Henrik, numera känd som Aftonbladets Casanova, följer amerikanen Neil Strauss raggningstips. Strauss har nämligen skrivit en bok, "Spelet", om hur killar ska göra för att fånga en tjej. Han menar att man med hans tips kan bli en Casanova på 30 dagar. Att skriva en bok där man på fullaste allvar behandlar ämnet hur killar ska ragga på tjejer känns väl egentligen ganska befängt. När Henrik ringde upp Strauss för att ställa honom mot väggen, eftersom han inte tycker att tipsen fungerar ordentligt, fick han veta att han är på gång med att skriva en ny bok. Det kommer bli en kvinnlig motsvarighet till hans bästsäljare "Spelet". I den nya boken kommer han dock inte berätta hur kvinnor ska göra för att ragga.
Om sin nya bok säger han: "Den kommer att handla om kvinnors problem, som dåligt självförtroende och tillit och den kommer att handla om hur man undviker att bli sårad."
Och om Neil Strauss båda uttalanden har jag egentligen bara en sak att säga: det där gäller väl inte bara tjejer!? Vilken kille vill inte ha ett lyckligt förhållande med någon som älskar, respekterar och avgudar dem? Och det är väl inte bara tjejer som har dåligt sjävförtroende? Det är väl inte heller bara tjejer som vill undvika att bli sårade? Och varför skulle det vara någon skillnad mellan tjejers och killars vilja att ragga?
Det känns så trångsynt att det knappt är värt att kommentera. Men jag var tvungen.
Min klasskompis från Uppsalatiden, Henrik, numera känd som Aftonbladets Casanova, följer amerikanen Neil Strauss raggningstips. Strauss har nämligen skrivit en bok, "Spelet", om hur killar ska göra för att fånga en tjej. Han menar att man med hans tips kan bli en Casanova på 30 dagar. Att skriva en bok där man på fullaste allvar behandlar ämnet hur killar ska ragga på tjejer känns väl egentligen ganska befängt. När Henrik ringde upp Strauss för att ställa honom mot väggen, eftersom han inte tycker att tipsen fungerar ordentligt, fick han veta att han är på gång med att skriva en ny bok. Det kommer bli en kvinnlig motsvarighet till hans bästsäljare "Spelet". I den nya boken kommer han dock inte berätta hur kvinnor ska göra för att ragga.
Om sin nya bok säger han: "Den kommer att handla om kvinnors problem, som dåligt självförtroende och tillit och den kommer att handla om hur man undviker att bli sårad."
Och om Neil Strauss båda uttalanden har jag egentligen bara en sak att säga: det där gäller väl inte bara tjejer!? Vilken kille vill inte ha ett lyckligt förhållande med någon som älskar, respekterar och avgudar dem? Och det är väl inte bara tjejer som har dåligt sjävförtroende? Det är väl inte heller bara tjejer som vill undvika att bli sårade? Och varför skulle det vara någon skillnad mellan tjejers och killars vilja att ragga?
Det känns så trångsynt att det knappt är värt att kommentera. Men jag var tvungen.
En helt vanlig tonåring. Bara en lite bättre förebild än andra?
Blondinbella - den vanliga medelsvenssonbruttan från en helt vanlig Stockholmsförort. En helt vanlig, svensk tonåring som är aktiv i både MUF och jobbar extra på juristfirma och har två egna företag. En helt vanlig tjej.
När Måns Möller i Extra Extra frågade Blondinbella hur mycket hon shoppar för svarade hon:
- Alltså... folk blir så arga när jag erkänner! Eeeeeem jaaa... Jamen... nejmen, vad kan det vara... femton-tjugo i månaden kanske.... ("Kronor?" utbrister Blondinbellas lagkamrat snygg-Mårten, "Det är ju mindre än mig faktiskt", hakar Måns Möller på, varpå publiken skrattar. Alla förstår att Blondinbella snackar tusenlappar.)
- Men det är ju ganska dyrt att hålla en blogg uppe! Dom förväntar sig att man ska köpa nya skor varje dag, man ska komma med nya lattar hela tiden... Nejmen jag känner, jag är så stolt över att jag har mitt SL-kort, liksom titta, jag är miljövänlig, jag åker inte taxi hela tiden, utan jag sitter på bussen och svettas som alla andra...
(Och då undrar jag:
1. Vad är "lattar", som man ska komma med nya hela tiden?
2. Blondinbella är 17 år. Hur många 17-åringar åker taxi?)
Hursomhelst. Någon av Blondinbellas läsare har anmält henne för överkonsumtion av alkohol, och detta drar givetvis Aftonbladet upp. Blondinbella är nu arg på Aftonbladet. "Hur kan de publicera sådant här utan min eller mina föräldrars tillåtelse?" undrar hon. För det första - självklart publicerar Aftonbladet! Snart 18-åriga Isabella har gjort sin blogg till ett företag, där hennes pappa är delägare. Varumärket Blondinbella är, enligt Dagens Media, värt fem miljoner kronor. Man kan väl ganska lugnt säga att tjejen har valt offentligheten. Det är mycket som kvällstidningarna skriver som jag inte kan stå bakom, men självklart skriver Aftonbladet om att Blondinbella har blivit anmäld på grund av sina alkoholvanor - det blir schyssta rubriker, det lockar läsare, det säljer, det ger pengar! Inget snack om saken. Och Aftonbladet behöver knappast föräldrarnas tillåtelse för att skriva.
Blondinbella ger underbara citat, exempelvis sa hon ikväll på Debatt i SVT, att hon anser sig själv vara lite bättre än alla andra (ja, så sa hon, även om hon verkade snubbla lite på orden) och att hon är en bra förebild, för att hon dricker mycket mindre än andra 17-åringar. Öh, visst.
Grejen handlar väl om delar av innehållet på bloggen. Det hade inte varit någon grej om det inte vore för att hon är minderårig, har Sveriges största blogg med 600 000 besökare varje vecka (enligt Debatt i SVT) och är en förebild för massor av unga tjejer. Varför stoppar ingen (läs: föräldrarna) henne och får henne att tänka till en, två eller tre gånger? Det är inte första gången någon läsare reagerar på hennes alkoholrelaterade bilder, helt enkelt med tanke på hennes ålder.
Jo, Isabella fyller myndig snart, men att hon anmäls till socialtjänsten tycker jag, helt ärligt, är en rätt sund markering.
När Måns Möller i Extra Extra frågade Blondinbella hur mycket hon shoppar för svarade hon:
- Alltså... folk blir så arga när jag erkänner! Eeeeeem jaaa... Jamen... nejmen, vad kan det vara... femton-tjugo i månaden kanske.... ("Kronor?" utbrister Blondinbellas lagkamrat snygg-Mårten, "Det är ju mindre än mig faktiskt", hakar Måns Möller på, varpå publiken skrattar. Alla förstår att Blondinbella snackar tusenlappar.)
- Men det är ju ganska dyrt att hålla en blogg uppe! Dom förväntar sig att man ska köpa nya skor varje dag, man ska komma med nya lattar hela tiden... Nejmen jag känner, jag är så stolt över att jag har mitt SL-kort, liksom titta, jag är miljövänlig, jag åker inte taxi hela tiden, utan jag sitter på bussen och svettas som alla andra...
(Och då undrar jag:
1. Vad är "lattar", som man ska komma med nya hela tiden?
2. Blondinbella är 17 år. Hur många 17-åringar åker taxi?)
Hursomhelst. Någon av Blondinbellas läsare har anmält henne för överkonsumtion av alkohol, och detta drar givetvis Aftonbladet upp. Blondinbella är nu arg på Aftonbladet. "Hur kan de publicera sådant här utan min eller mina föräldrars tillåtelse?" undrar hon. För det första - självklart publicerar Aftonbladet! Snart 18-åriga Isabella har gjort sin blogg till ett företag, där hennes pappa är delägare. Varumärket Blondinbella är, enligt Dagens Media, värt fem miljoner kronor. Man kan väl ganska lugnt säga att tjejen har valt offentligheten. Det är mycket som kvällstidningarna skriver som jag inte kan stå bakom, men självklart skriver Aftonbladet om att Blondinbella har blivit anmäld på grund av sina alkoholvanor - det blir schyssta rubriker, det lockar läsare, det säljer, det ger pengar! Inget snack om saken. Och Aftonbladet behöver knappast föräldrarnas tillåtelse för att skriva.
Blondinbella ger underbara citat, exempelvis sa hon ikväll på Debatt i SVT, att hon anser sig själv vara lite bättre än alla andra (ja, så sa hon, även om hon verkade snubbla lite på orden) och att hon är en bra förebild, för att hon dricker mycket mindre än andra 17-åringar. Öh, visst.
Grejen handlar väl om delar av innehållet på bloggen. Det hade inte varit någon grej om det inte vore för att hon är minderårig, har Sveriges största blogg med 600 000 besökare varje vecka (enligt Debatt i SVT) och är en förebild för massor av unga tjejer. Varför stoppar ingen (läs: föräldrarna) henne och får henne att tänka till en, två eller tre gånger? Det är inte första gången någon läsare reagerar på hennes alkoholrelaterade bilder, helt enkelt med tanke på hennes ålder.
Jo, Isabella fyller myndig snart, men att hon anmäls till socialtjänsten tycker jag, helt ärligt, är en rätt sund markering.
Tack, regeringen!
TV4 om höstbudgeten: "Studenter som inte jobbar extra hör till förlorarna."
Vad bra, finansministern.
"Förlorare är arbetslösa, sjukskrivna, pensionärer och studenter." Det säger Ann-Sofie Magnusson, privatekonom, till Aftonbladet. Vidare om studenternas situation säger hon: "Man skulle behöva höja taket för fribeloppet och även ge dem högre studiemedel. [...] Man måste komma ihåg att både pensionärer och studerande också drabbas av högre räntor, dyrare mat och stigande energipriser. Det blir tufft för dem."
Det blir inte tufft. Det är det redan.
Det blir tuffare.
Som vegetarian känner jag mig nästan lite diskriminerad.
Hur svårt är det egentligen att strunta i att lägga på skinka på mackor? Om det är ett hotell som har 120 personer i ett konferensrum, och de 120 personerna ska ha mackor i pausen, varför tänker man då inte på att det troligen är ganska många som av olika anledningar föredrar bara ost på mackan? Varför väljer man att lägga skinka på varenda macka så att det helt säkert blir några som inte kan äta? Varför gör man helt enkelt inte bara hälften av mackorna med ost/skinka och hälften med bara ost? Vad är det som är så svårt?!
Tur att jag tog med mig en banan ifall att. Jag är van... tröttsamt van.
Tur att jag tog med mig en banan ifall att. Jag är van... tröttsamt van.
En enkel liten fråga...
Jag är lite brydd, för jag har källsorterat så länge jag kan minnas. Därför undrar jag nu, efter att ha slängt en påse komposterbart och en påse brännbart i vårt sophus där alla "hushållssopor" rätt och slätt slängs tillsammans: Hur kan man som stad inte källsortera?!
Jo, jag har det som sagt bra här, men...
Det händer skumma grejer i området där jag bor.I söndags var poliser här på grund av knivhot. Ikväll vet jag ännu inte vad det handlade om, men det var tredje gången på sex dagar som det åkte polisbilar i full fart utanför mitt hus.
Blåljus och sirener verkar vara vardagsmat här. Särskilt i huset mittemot.
Känns ju tryggt. Eller kanske inte.
Det här med att diskutera barn...
Jag har funderat på en sak. Jag lägger mig ganska ofta i diskussioner som har med barn att göra, trots att jag inte har några egna barn. Det kan handla om amning, dagis, uppfostran... och jag diskuterar det eftersom jag helt enkelt tycker att det är intressant.
Hade det varit jag som hade barn och någon utan barn diskuterar barnvagn eller potträning hade jag nog själv säkert tänkt »vad vet hon, hon har ju inga egna barn». Den enda erfarenheten jag har är egentligen av min systerson på 10 månader, och kompisar med barn. Ändå låter det säkert som om jag vet en hel massa när jag diskuterar. Jag undrar hur provocerande det är för alla föräldrar egentligen?
Hade det varit jag som hade barn och någon utan barn diskuterar barnvagn eller potträning hade jag nog själv säkert tänkt »vad vet hon, hon har ju inga egna barn». Den enda erfarenheten jag har är egentligen av min systerson på 10 månader, och kompisar med barn. Ändå låter det säkert som om jag vet en hel massa när jag diskuterar. Jag undrar hur provocerande det är för alla föräldrar egentligen?
Äldst i klassen?
Snart börjar högskole/universitetsåret och enligt den här artikeln flyttar många studenter hemifrån och det är ju dyrt och bla, bla, bla, det visste jag ju redan. Jag blir lite irriterad på att man i artikeln nästan utgår ifrån att de som börjar plugga även flyttar hemifrån. Skriv en artikel om att flytta hemifrån istället, och skriv en till om studentekonomi. För flytta hemifrån och börja studera hänger nödvändigtvis inte ihop. Jag flyttade hemifrån för sju år sedan. Nu flyttar jag bara från en lägenhet till en annan (visserligen även från en stad till en annan) och den största skillnaden är att min hyra blir högre och att min inkomst blir lägre. Studentekonomi. Varför handlar inte artikeln om studentekonomi?
- Att skaffa sig en försäkring är bland det första man bör göra när man flyttar hemifrån. Som student behöver man hemförsäkring och olycksfallsförsäkring. [...]
- Om föräldrarna kan tänka sig att fortsätta betala premien på barnförsäkringen brukar denna oftast gälla tills man är 25. Det kan man önska sig i flyttpresent, säger Ann-Sofie Magnusson.
Varmast. Igen.
Falun var varmast i Sverige idag. Igen. Tredje dagen på rad. Och varmare än på Kreta och Mallorca tydligen. I juni hade vi ju till och med varmast i Europa. Och även förra året i juni slog vi Sverigerekord. 33,2 grader var det idag. Det har tydligen inte varit så varmt i Falun sedan 1933. Härligt? Jovisst. Samtidigt kan jag faktiskt inte låta bli att tänka på den globala uppvärmningen och dess effekter när jag hör dessa ständiga rekord. Och då känns det inte bara härligt längre...
Klockan är tjugo i elva och det är 26 grader och extremt kvavt. Jag har hämtat min fläkt från förrådet. Utan täcke och med fläkt kommer jag kanske kunna sova inatt. Ibland får man fasen vara glad över att man sover ensam.
Klockan är tjugo i elva och det är 26 grader och extremt kvavt. Jag har hämtat min fläkt från förrådet. Utan täcke och med fläkt kommer jag kanske kunna sova inatt. Ibland får man fasen vara glad över att man sover ensam.
Fred och kärlek - DET är bra!
Peace & Love - det är numera Sveriges näst största festival. Den började som en liten festival för nio år sedan och har bara växt och växt och växt och växt och... ja. Genom de stora fönstren på jobbet har vi dag för dag den här veckan sett hur det strömmar människor mellan centrum och Kupolen. Människor i rosa och grönt hår. Människor som ser ut som hårdrockare (om de är det vet jag inte). Människor som är lite för unga. Människor som går med en kundvagn de stulit från Ica Kvantum eller Lidl. Många av oss har irriterats över folket som inkräktar på vårt område. (Många av oss har också längtat till det drar igång och välkomnat festivaldeltagarna med öppna armar, ska jag väl tillägga.) När jag skulle åka hem med bussen från Borlänge till Falun vid niotiden igårkväll kom ett tåg. Ur tåget vällde det ungdomar med stora ryggsäckar, liggunderlag, campingstolar, vissa med stereo i handen, andra med en öl i handen och vissa med både och. Redan igår, innan det knappt hunnit dra igång på riktigt, var grässlänten vid tågstationen full av systemetpåsar, glasflaskor och annat skräp. Det stank fylla på stationen. En polisbil körde över gångbron. Folk gick i lemmeltåg mot festivalcampingen - vilket de gjorde redan klockan tolv på dagen när jag kom till stan.
Det har liksom aldrig varit något snack om saken om jag ska gå på festivalen eller inte. Jag vill inte gå. Och förstå mig rätt nu, jag tror säkert det är jätteroligt, absolut, och det finns många artister som jag skulle tycka vara roligt att se. Men festivalande är inte min grej. Nu bor jag nära och jag behöver inte campa, utan kan sova i min egen lägenhet, och bor man i Falun/Borlänge är man ju ännu knäppare som inte går på Peace & Love, sägs det. Den ständiga frågan nu för tiden är »ska du på Peace & Love?» och varje gång vi som väljer att inte gå svarar »nej», så får vi följdfrågan: »varför inte?» Jaadu... jag vill inte. Dessutom är det dyrt och jag väljer att prioritera mina utgifter på annat. Fylla, skräp och alldeles för mycket människor på samma ställe är inget jag lockas av. På konserter kan jag inte stå i trängsel, jag får panikkänslor (jag är kort och ser inget och luften på min nivå är inte den bästa). Jag tycker helt enkelt inte om det.
Och frågan min kollega så bra ställde igår när vi diskuterade detta, var: varför ska man behöva försvara sig för att man inte vill gå på festival?
För att inte vara helt pessimistisk, så kan jag erkänna att...
...ja, just nu är jag sugen på att vara med på Peace & Love.
I eftermiddags satt nämligen en kompis och jag på en uteservering och fikade, mitt i festivalens kärna. Det var innan centrum (där festivalen äger rum) spärrades av för kvällen då bara de med festivalband får komma in. Ingen av oss hade ens haft någon egentlig seriös tanke på att gå på festivalen. Vi satt och pratade och uppdaterade varandra om våra liv och tittade på folk som strömmade förbi (inte likt Borlänge!). Ganska trevligt. En av scenerna hade vi ungefär tio meter ifrån oss och när man började soundchecka och vi kände musikens puls genom hela kroppen samtidigt som det doftade langos, så blev vi båda oerhört sugna på att vara med.Jag menar verkligen inte att vara så anti som jag kan låta, för jag tror säkert att det är skitkul - varför skulle annars så många vara där? Dessutom älskar jag egentligen det som Peace & Love står för. Peace & Love har ett underbart budskap. Fred och kärlek för det första, det är ju jättebra! När festivalen startade var det främst för att motverka våld och främlingsfientlighet i Borlänge och Dalarna. Sedan övergick det till det ständiga budskapet om mångfald, gemenskap och förståelse. Frågan är hur mycket detta efterlevs på festivalen numera, när den vuxit sig så stor? Oavsett vad: jag tror absolut att det är fantastiskt roligt att träffa så mycket olika sorters människor från hela Sverige. Jag tvekar inte en sekund på att det är en underbar stämning. Och att sedan få se så mycket bra band!
Så, varför går jag inte på Peace & Love i år heller? Enkelt svar: jag känner inte för det. Och jag vill inte betala så mycket som det faktiskt kostar att gå på festival. Det handlar om prioriteringar. Jag ska se Lars Winnerbäck om en månad och det kan jag betala dyrt för.
