barajagjohanna

Hej och hå, här beklagar jag mig över att jag inte hittar skor i min storlek. På drygt en vecka har jag nu köpt fem par skor. Herregud, det är inte likt mig! Fem par skor köper jag normalt inte ens på ett år, så nu kommer det vara bra på ett tag. (Förutom att jag lär behöva stövlar till hösten.)

De svarta pumpsen till höger köpte jag på rea innan jag åkte till England. Jag behövde verkligen den typen av skor. De svarta jympadojorna längst bak köpte jag i England. För att jag faktiskt behöver även den typen av skor. De svarta längst fram till vänster köpte jag också i England. Och det kan jag erkänna såhär i efterhand att det var lite onödigt - främst för att jag upptäckt att de är lite trånga. Eh, oj. Och så har jag ju redan svarta ballerina. Men det var rea och de var lite stiligare än de jag har och jag var så trött på att jag alla passande skor hade decimeterhöga klackar, så jag slog till.

Och så idag... Jag var på stan för att köpa en ögonbrynspenna, men förutom det kom jag hem med fyra böcker och två par skor. Hoppsan. De vita skorna och de i olika färger längst bak på bilden provade jag innan jag åkte till England, men ville inte köpa ifall jag hittade roligare skor där. De fanns kvar idag... I den minsta storleken. Och det var ju rea. Och jag behöver faktiskt vita ballerina. Och de andra var ju... roliga. Och det var billigt. Jag var tvungen. Jag klarade till och med av att kasta två par gamla, utslitna ballerina när jag kom hem idag. Och fem par för typ en tusing är väl jättebra?

Jag menar också att jag faktiskt (på fullt allvar) måste passa på när jag väl hittar skor som inte är för stora. Sådeså.

Provade en massa ballerina/sandaler/pumps på Scorett idag och hittade sissådär fyra-fem stycken (!) jag ville ha. Jag ångrar redan att jag inte köpte två par - det var ju så billigt och jag borde lära mig att passa på när jag väl hittar skor som passar. Men nu, gott folk, nu äger jag i alla fall för första gången i mitt liv ett par pumps!

Sprang på ett par vita ballerina på Scorett idag. Tog ett par små skor på måfå och såg att det var ett par TRETTIOFEMMOR jag hade i handen. Halleluja, tänkte jag som frentetiskt går och provar och provar och provar alla trettiosexor på skoaffärerna men blir lika besviken varje gång då de är för stora. Hittar jag ett par trettiofemmor, så är det nästan så att jag köper dem oavsett hur de ser ut, ungefär.

Provade skorna och det var nästan, bara nästan, så att de var för trånga. De fanns i svart också. Provade trettiosexor. De satt bra, glappade inte, men var på vippen att göra det. De skulle inte töja sig mer än på bredden enligt butiksbiträdet - och där har vi problemet. Mina fötter är jättesmala och töjer sig trettiosexorna på bredden så blir de för stora. Men att ha ett par tjockare ballerinastrumpor i kanske blir bra? Eller ha nylonstrumpor i trettiofemmorna och hoppas på att det inte blir trångt?

Suck. Skorna var på rea. De kostade bara tvåhundra spänn. Och de var lite finare än mina vanliga gamla slitna, sketna ballerina. Lite klack. Precis vad jag behöver. Behöver ju både svarta och vita. Hur gör man?

Provade säkert femton par jeans med hjälp av ett butiksbiträde också. Det var något problem på ungefär alla, utom ett par. Ett par baggyjeans. Fast jo, det fanns ju visserligen ett problem med dem med - det är väldigt ovant att de hänger i grenen. Kan inte avgöra vad jag tycker om det. De kostade dessutom lite för mycket. Men de satt som de ska sitta. Snyggt över rumpan, lite löst och snyggt, och snyggt över hela benen. Sjukt skönt med ett par jeans som inte sitter slimmade. Men så himla ovant med den typen av byxor...

Provade en hel del jeans som var tighta, men alltid är det något problem. För trånga i midjan men snygga över benen alternativt bra i midjan men för stora i benen. Och alla låg på samma prisklass - lite för dyrt för min plånbok. Ååååh. Jag behöver verkligen ett par till jeans. Eller två par, om jag ska vara ärlig. Sist jag köpte ett par jeans var för ett år sedan, liksom. Frågan är hur man gör... köpa baggyjeansen trots att de är lite dyra, och gå hemma och känna om jag kan vänja mig vid lite skönt häng? Eller... inte?

Jag hatar verkligen att vara blekast jämt och ständigt, att inte se lika fräscht solbränd ut som alla andra. Och nej, jag tänker inte använda brun utan sol och jag tänker inte sola solarium. Brun utan sol blir aldrig riktigt snyggt och solarium är ju inte särskilt bra för den stackars huden. Dessutom kan jag känna att man har den färgen man har. Det är bara så tråkigt att inte bara känna sig blekast jämt, utan även få höra det.

Imorgon ska det bli 24 grader och sol i Falun. Gissa var jag ska vara. I Gävle förstås (med 19 grader och sol, för er vetskap). Inomhus. Visserligen inte många timmar, men de soltimmarna jag inte befinner i en lektionssal, är jag antingen i en bil på riksväg 80 eller i affärer för att leta skor till dopet. Precis där man får färg på kroppen, javisst. Egentligen känner jag ingen stark längtan efter att få ligga och pressa i solen, för min hud tycker inte om det och min kropp blir alldeles rastlös. Men vafan, alla andra gör ju det och ska jag och min hud hinna ikapp och ligga på samma nivå som alla andra vad gäller färgen, så måste vi börja i tid, vilken har passerat.

Nej då, jag är inte bitter. Jag har inte PMS. Jag är inte trött.

Men det absolut värsta är alla dessa bruna människor som fuskar till sig ännu brunare färg genom solarium eller krämer. Varför jag stör mig på det? Eftersom jag framstår som ännu blekare förstås! Fasligt irriterande.

Vilket jävla år ska det bli superhett och inne att vara blek igen egentligen?! (När det sker kommer jag vara sååå inne. Medan alla andra gömmer sig från solen under parasoll, så kommer jag inte behöva kämpa för att fly färgen, inte ens om jag befinner mig i solen. Jag kommer vara blekast ändå. And you gonna hate me. Ha!)

Det här är ett litet smakprov på vad som händer i mitt kök...  Efter att hälften av kakeldekoren var uppsatt kom jag dock på hur jag borde gjort för att få det att sitta lite bättre, men... Äsch. Jag tror det duger alldeles utmärkt dessutom och det ser rätt coolt ut.

Jag känner mig så händig, haha! Men nu pausar jag för fika och plugg och fortsätter med det sista efter jobbet imorgon (mest för att se om det fortfarande sitter kvar då...).

Fortsättning lär följa...

Jag har börjat impulshandla de senaste dagarna, jag vet inte vad det beror på. (Kakeldekor och annat kul hushållstjaffs kommer på posten vilken dag som helst, till exempel.) Ikväll var det storhandling på Ica Maxi och det första jag sprang på var en röd enliters såskastrull. Jättesöt. Liten och fin med hällpip på två sidor av kastrullen. En sådan liten kastrull skulle jag vilja ha. Men... är det verkligen nödvändigt? frågade jag mamma för att hon skulle säga att nej, det är det inte. Det var precis vad hon sa. Så jag gick vidare.

Sedan sprang jag på den igen. I grönt! Herregud, omöjlig att låta bli. Den fick följa med hem. Och den är så söt, så söt, så söt och jag är alldeles lycklig. Av en liten, grön kastrull.

69 spänn på Ica Maxi. Finns i åtminstone grönt, rött och gult.

Idag har jag haft en förträffligt bra hårdag. Och detta trots att jag inte tvättat håret sedan i söndags. Det var längesedan det lyckades bli så snyggt uppsatt. Håret ser inte ens smutsigt ut. Det är till och med fortfarande skitsnyggt efter en timmes ryggläge i soffan.

Det är härligt när det händer.

Egentligen vill jag ju fortfarande ha vinter (i början av april kan det få bli vår, i mitten av mars kanske snön kan få börja smälta), men jag blev så glad att det var flera plusgrader i förrgår och igår - av en anledning: jag har fått inviga min skinnjacka jag köpte på favoritaffären Bershka när jag var i Paris i december!

(Jag var bara tvungen att visa, för jag älskar den här jackan. Och jag älskar Bershka.)

Jag har redan en brun skinnjacka, men den är lite för tjock, lite för stor, lite för klumpig och bara snygg när den är öppen. Den här är en sådan som jag velat ha så länge, så länge: svart, lite tunnare, mer figursydd, perfekt storlek (här gäller det att inte bli större!) och snygg både som öppen och stängd och den är så... bra!

(Och så vet jag att jag ser lite sur ut, men är det inte så man ska göra när man modebloggar? Se lite sådär... stram, och... eh, cool ut? Eh.)

En plattång slutade plötsligt att fungera tidigt imorse. Det var i en lägenhet i Falun som ägaren Johanna upptäckte det. Den röda strömlampan i plattången började inte lysa och det spelade ingen roll vilket uttag hon testade i.
- Herre min skapare, min plattång är död! säger Johanna.

Johanna använder sin plattång nästan varje dag.
- När jag har sovit på håret är det högst troligt att någon hårslinga står rakt ut och det går inte att få det att se bra utan min plattång, menar hon.
Men nu får alltså Johanna klara sig några dagar utan plattång. Det kommer säkert gå, hävdar hon, men tycker att det känns lite jobbigt. Hon frågar sig vad hon gör om hon känner att luggen är i behov plattning, eller vad hon ska göra om håret efter en natts sömn står åt alla håll.
Kan du inte använda en hårfön?
- En hårfön är inte optimal och formar inte alls håret som en plattång kan göra, säger Johanna.
Hon tillägger att hon hade kunnat locka sitt hår om det var så att hon kunde använda sin locktång. Men det stora problemet är att hon inte vet hur man gör. Hon har testat, men säger att hon bara ser rolig ut.
På tisdag planerar Johanna en liten shoppingrunda och hon efterlyser nu tips på någon bra plattång.
- Jag ska inte ha något billigt skit. Med tanke på att jag använder den jämt, lär den vara bra och inte slita alltför mycket på det stackars håret, säger Johanna.
Johanna skrattar, men hennes kompis Lisa är chockad.
- Johannas skratt är bara tecken på djup sorg. Jag undrar om det finns någon grupp för anonyma plattångeister, säger hon.

Ett naturligt mörkblondmedorangerödainslagnånting hår som är färgat mörkbrunt, behöver man ju göra något åt då och då. Jag menar, det där mörkblondmedorangerödainslagnånting växer ju ut. Jag ringde min frisör och det skulle kosta från 680 kr att färga utväxt beroende på tjockleken på håret (vilket jag snabbt räknade ut att det skulle bli typ 750 kr för mig). Ganska dyrt att vara mörkhårig om man ska betala så mycket varannan månad, liksom. 100 kr skulle det kosta att klippa luggen. Frisöreleverna skulle ta ca 300 kr för allt.

När mamma kläckte ur sig att hon alltid färgade sin kompis utväxt som ung, så åkte hon på att göra det även på mig.

Luggen klippte jag själv, med kökssax och nagelsax. Och tro't eller ej, men den ser helt okej ut! Mamma färgade min utväxt ikväll och jag var lite orolig att det skulle bli svart (se bilden), men det blev bra. Det är möjligt att det är något mörkare än övriga håret, jag får väl se det i dagsljus imorgon. 75 spänn blev det totala priset för att fixa mitt hår på hemmaplan. Jag sparade nästan 800 kr på att inte gå till frisören. Om det då inte är helt perfekt, så är det faktiskt skitsamma.

Från att ha varit mer eller mindre blond i tjugotre år, bortsett från ett år som rödtott, är det ett stort steg att bli mörkhårig. Det tog lång tid att vänja sig. Först efter två veckor slutade jag haja till när jag såg mig själv i spegeln. Men det tog längre tid än så att komma underfund med att jag trivdes med hårfärgen. Men nu trivs jag verkligen som brownie. Synd bara att färgen blir dassigare, att det kommer bli en ful utväxt och att det blir dyrt i längden att färga och färga. Men det är ett senare problem. Just nu trivs jag och vill faktiskt inte vara blond för tillfället, hur snyggt det än må vara. Men fortfarande är tanken på att jag inte längre är blond, en väldigt märklig tanke. Jag och brunett är två olika saker. Var två olika saker.

Kolla in stövlarna jag har här till vänster. Bilden är tagen i London i fredags. Det var sista dagen jag använde stövlarna.

Jag köpte dem för ett år sedan och de har varit mig väldigt kära sedan dess. De har stått ut med mig både i regn och i många minusgrader. De lät fint när jag gick i dem och de hade en perfekt liten miniklack som var så lätt att gå i. Stövlarna var av svart mocka och fungerade i alla sammanhang, men framförallt var de mina favoritvardagsskor de dagarna jag ville vara lite finare.

Nu finns dem inte längre. Inte nog med att det gick hål vid ena tån, i London orkade inte heller klackarna längre. De perfekta, små, trekantiga klackarna med klick-klack-läten, gick sönder, på båda skorna. Ett litet hål på tån kunde jag ju alltid dölja med svart nagellack - jag gjorde allt för att kunna fortsätta använda dem. Men jag insåg att jag aldrig kommer att kunna gå i skorna med trasiga klackar - jag trampade snett och fick ont i vristerna. Så jag övergav dem på hotellrummet i London när jag åkte hem.

Det gör ont i mig att tänka på dem. Jag saknar dem. Särskilt då jag inte har något motsvarande par. Mitt andra par stövlar i samma längd är för gamla och smutsiga för att vara fina nog, och paret som är lite kortare har för hög klack för att jag ska kunna gå en längre stund i dem. Jag saknar också mina stövlar extra mycket när jag inser att jag har jordens största problem att hitta nya. Jag såg massor av fina stövlar och stövletter i London och jag har sett massor i Falun också. Jag skulle kunna köpa hur många som helst. Problemet är att den minsta storleken är för stora. Och jaaaa, jag har testat med sula. Det går inte. Fram med mindre storlekar på damavdelningen, för i helvete, mina fötter vill också gå i fina stövlar!

Jag gjorde det! I två år har jag velat testa, men varenda gång har jag fegat mig ur. Imorse tyckte jag att mitt hår, särskilt färgen, såklart var finare än någonsin - bara för att jag skulle till frisören. I normala fall hade jag nog tyckt det såg lika tråkigt ut som vanligt. Men i förmiddags satt jag hos frisören med färgen i håret och det fanns ingen återvändo. Jag ville ha det brunt, men inte jättemörkt, mer ljust åt orangeröda hållet. Det blev... lite mörkare än så. Fast snyggt. Men just nu känns det som om jag kommer bli blond igen om några månader - jag ÄR ju en blondin. Fast det kanske jag snart ändrar uppfattning om när jag vant mig. Att vänja sig går nog inte så fort, för det känns sjukt konstigt det här.

Det blev även färgning av ögonbrynen, jag insåg att det var nödvändigt ut. Det såg ganska onaturligt ut med blonda ögonbryn till ett så pass mörkt hår. Det blev tre timmar hos frisören och det var underbart att bli lite ompysslad: färgning och klippning av håret och huvudmassage och så noppning och färgning av ögonbrynen. Att färga och klippa mitt långa hår är inte direkt billigt, så nu är jag ju typ pank... crap.

Shoppingen har börjat. Till bäbisen som fortfarande ligger i magen. Jag var inne på Polarn o Pyret som har halva priset och kan man låta bli att handla något sött då? Nej! Det fick bli den här söta bodyn i storlek 56. Så litet, så sött.

Jag kommer ruineras av det här. Men det kostar att ligga på topp och bli världens bästa moster (bäbisens enda moster bör tilläggas).