Viktigt.
Nåväl. Det känns som om varenda trepoängare är livsviktig, så det finns bara ett ord för vinsten idag: Viktigt.
Underhållning. Tillfredsställelse. Lycka.
Det är som om arenan bubblar. Som om jag bubblar. Det är som om arenan är sprängfylld av känslor och ska spricka vilken sekund som helst. Som om jag ska spricka. I luften ligger nervositet, spänning, förväntan och en enorm mängd adrenalin. Läktaren med sittplatser är full och ståplats är fylld till bristningsgränsen. Det har bildats ett enda vitt och blått hav. Klubbens färger. Hela tiden hörs sång, skrik, vrål och klappande från klacken och i bakgrunden finns ständigt de rytmiska slagen från trummorna. När spelarna kommer in på isen stiger stämningen, och ljudet i arenan ökar ytterligare. Hela byggnaden fullkomligt kokar. Det ligger så mycket förväntan och vilja i luften att det nästan går att ta på.
Det är inte bara kärleken till laget som gör att det är i arenan du vill vara när det spelas match. Här finns spänningen, här finns ilskan, viljan, glädjen och adrenalinet. Det är alla de här känslorna som gör att man vill tillbaka och uppleva mer, gång på gång. Det är helt klart ett beroende som har uppstått. Hockeyn går före allt: jobb, skola, TV-program, träning... Men hur ska någon oinvigd få förståelse för att en förlust kan förstöra hela ens dag, ja, ibland sänka humöret i flera dagar framöver? Eller hur man kan sväva på moln och leva i ett lyckorus i flera dagar efter en viktig vinst. Hur ska man någonsin kunna ge en rättvis förklaring av alla känslor? Den där pirrande och kittlande känslan av spänning under en bra match har jag inte lust att byta ut mot någonting. Inte ens den jobbiga förlusten vill jag byta ut. Det är en del av allt. För samtidigt som man får en plötslig känsla av att bara vilja ge upp, kommer längtan efter en vinst, revanschlusten och ett jävlaranamma, tillbaka efter bara en kort, kort stund.
Ett hockeyuppehåll på ett par veckor gör att det rycker och spritter i kroppen och det känns i varenda kroppsdel att något saknas. Jämför det med en nikotinberoende som inte har fått sin cigarett, eller med en van kaffedrickare som inte har druckit kaffe på hela dagen. Du behöver koffeinet. Precis som jag behöver hockeyn. Leksands IF. Vad jag får ut av det? Underhållning. Tillfredsställelse. Lycka.
Efter spänningen kommer tröttheten: godnatt
Mina damer och herrar, välkommen till Ejendals arena. Jag ska inte blogga alltför mycket om hockey, det finns så många andra som gör det bättre. Men lite kommer jag säga. Eller ja, om jag ska vara ärlig kommer det nog slinka igenom ganska mycket hockey även den här säsongen. Faktiskt. Ni får stå ut. Eller bli intresserade. Den här gången håller jag mig till bilder...
Att sitta precis bakom plexiglaset är inte den bästa platsen precis, men det var en engångsföreteelse.
Mååål (man kan nog se en svart prick, pucken, där i målet)! Vilket mål i ordningen har jag ingen aning om.
Fotograferna distraherade mig. Vilka jäkla kameror. Den största fick jag dessvärre aldrig med på bild, men jäklar i min låda...
När det kändes extremt nära att sitta på första raden, gick vi lite längre upp och fick bra översikt, men sämre stämning. Därför satt vi bakom plexit i tredje perioden igen.
Sist, men inte minst utan snarare störst: världens bästa klack. Hur matchen gick? Leksand vann över AIK med 7-3. Inte särskilt dum säsongsstart direkt.
Jag är lite nervös
Ju mer klockan blir, desto svårare är det att koncentrera sig på jobbet. Fyra timmar till nedsläpp. Tre timmar till jag slutar. (Fast för att inte riskera att missa introt struntar jag i min rast och går en kvart tidigare.) Matchtröjan ligger nedpackad i handväskan. Nu jävlar...
Nu är det nära
5 dagar kvar, sedan är det match igen.
Fransmannen är skadad och blir nog borta ett tag. Inte alls bra. Skittråkigt är snarare rätt ord. Bellemare, REVIENS VITE! T'es trop important pour l'équipe et moi, je veux chanter le hymne national français!
Premiär. Sjukt kul, förutom att jag inte har någon biljett... Två av våra platser är upptagna och den tredje och sista borde alltså min bror och jag slåss om. Om det vore rättvist. Men det är det ju inte: min bror anser som vanligt att han har första tjing på platsen. Varför? För att han är kille och tror att han är mer hockeyintresserad än jag? Eller vad är det frågan om? Ståplats är visserligen roligast, men inte när man jobbar fram till en timme innan nedsläpp och därmed kommer att komma lite sent när ståplats är fullt. Och inte heller när man är ensam. Och inte när man har en rygg som visserligen är läkt men inte fått tillbaka sina muskler och därmed kommer bli riktigt trött och få lite ont av att stå i ett par timmar. Jag står visserligen gärna ändå för stämningens skull, men tycker att en viss bror av principskäl borde offra sig för världens bästa syster... lämna sittplatsen eller joina mig på stå.
Och till sist:
EFIT imorgon (onsdag)!
Vi ses i kvalet
Tyvärr var brorsan, brorsans kompis och jag omringade av moringar just där vi satt ikväll. Men det gjorde inte så mycket, de fulla pojkarna framför oss var riktigt trevliga. När jag och brorsans kompis var i baren i sista pausen, hade den ena killen börjat prata med min bror och sagt att han var rädd för att vi tre skulle slå ner dem (hahaha, mm, kolla på mina muskler, jag är riktigt, riktigt farlig!). Han gillade inte att slåss och tyckte att man kunde prata med varandra trots att man håller på olika lag. (Nähä?) Han erkände att deras egen klack var värdelös och han brydde sig inte så mycket hur det gick för Mora. Det hela slutade ungefär med att han nästan blev Leksing. Klockren kille.
Det är lite svårt att säga nåt efter en sån här match.
Daladerby och 4-2 till Leksand mot Mora säger egentligen allt.
Bild
"Årets fräckaste värvning", skriver Aftonbladet
Själv säger han: »Jag ser det som en ära att få spela för en så klassisk klubb som Leksand.» Mäktigt.
Tre veckor till seriepremiär förresten... (Men först och främst är det förstås spöa Mora på fredag som gäller.)
Leksand - NHL-stjärnorna 6-4
1. Känslan av hemma: hockey, Ejendals, Leksand.
2. Fransman har blivit fransmän.
3. Det viktigaste nyförvärvet målvakten... tummen upp!
4. Rätt person sjöng nationalsången.
5. Vi vann över Foppa och gänget. Haha, så klockrent!
6. Jag sa ju att det var en aptitretare, herregud, det var en underdrift. MERA HOCKEY, NUUU!
Snacka om humörhöjare. Tack, det behövdes.
Nu blir det Leksand
(Huvudvärk, försvinn!)
Och sen kommer värmeböljan och många dagar vid sjön. Semester är underbart, synd bara att halva tiden redan har gått.
...bort från skiten, till eliten...
2 månader kvar.
Medhåll för Expressens fotbollskrönika
Nej, fotboll och alkohol hör inte ihop. Lika lite som alkoholen hör hemma i andra sportevenemang. Idrott och alkohol hör inte ihop. (I synnerhet inte femton till tjugo öl när man ska titta på en match. Och kan man inte hantera alkohol så låt bli den! Ska det vara så svårt?)
Amen.
Från 3-3 till 3-0
Är det inte lite... överdrivet? Visst, domaren satte ner foten och visade att man inte tolererar sådant här som förstör matchen, men ska hela Danmark behöva lida för att en puckad åskådare springer in på planen? (Enligt Aftonbladet har han ju inte ens någon förklaring till det han gjorde.) Döm puckot istället, inte laget som hade lyckats komma igen och hade chans att vinna över Sverige, och spela färdigt matchen.
(Uefa bestämmer snart om segern tilldöms Sverige med 3-0.)
Tröjorna auktioneras ut
Det är ju bra, för även om jag har otur i spel (och i kärlek - osis va!), så har jag ju då ändå en liten chans.
Men: det är ju skitsvårt! Vad dumt! Vad fel - för okej att göra så med Vopats tröja, men fattar dem inte att Bellemares tröja tillhör mig?! Jag har ju redan hans klubba, självklart måste jag få resten av utrustningen också! Det låter väl inte mer än rättvist?
Det här måste ni se
Nedräkningen har börjat
Före det: Leksands IF-Icebreakers (med Foppa!), 3 augusti
Först, nämligen nu: SM-final, Linköping-MoDo
Angående min snygga hockeyklubba...
Inget bildbevis alltså. Men ett filmbevis på "huvud, axlar, knä och tå" med spelarna, hahaha:
(och om man tittar riktigt noga ser man när Bellemare plockar upp min klubba i slutet...)
Bästa hockeymatchen rent egoistiskt - fast egentligen vet jag inte om någon rubrik passar
Jag hade ett mål (se ett par inlägg nedan). Jag nådde det. Var tröttheten i ryggen värt det? JA.
Vet inte riktigt vart jag ska börja, men det här är läsvärt. Idag hände något kul. Efter matchen var jag tvungen att ringa Ida och förvånat och lyckligt berätta vad som hänt. Hon blev rörd och plötsligt blev jag också rörd.
Lillebror och Emil (allas vår klackledare för er som inte är insatta) har avslöjat att de har en hemlis ihop och ingen av dem hade några planer på att säga vad till mig. Jag skulle få se det på matchen ikväll. Tydligen skulle jag sitta kvar på min plats efter matchen... Jaha!? Inte lite nyfiken jag var då. Hade misstänkt att det hade något att göra med fransmannen, vad skulle det annars vara?
Efter matchen stod vi som vanligt kvar och klappade. Klacken ropade in spelarna igen och efter ett tag kom de in i bara underställen. Oh la la. Klacken körde "huvud, axlar, knä och tår" med dem och det var riktigt roligt att se på. Sedan var spelarna påväg ut igen och klacken började sjunga »padapadampampampamdaaaaapaaada» (nynnande på franska nationalsången).
Jag såg Emil springa ner mot Bellemare (fransmannen) och lillebror sa »kom!» och började gå ner mot isen. Jag höll på att sjunka genom läktaren där, jag ska väl inte få träffa killen öga mot öga? Åh, herregud. Det var nära att jag sprang hemåt. Emil och Bellemare närmade sig vårt håll. Det var bara att följa efter lillebror ner mot isen, sargen, utvisningsbåset. Klacken sjöng, och den publik som var kvar klappade och tittade på. Emil tog Bellemare på ryggen och kom till lillebror och mig vid utvisningsbåset. Klacken klappade.
Bellemare överlämnade sin klubba till mig, där han hade skrivit "krya på dig" (på franska) och lite mer grejer på bladet. Han berättade på engelska vad han skrivit. »Merci beaucoup» var det enda jag kunde säga på franska vid det tillfället, någon annan franska kunde inte min hjärna. Det blev franska kindpussar och lite mer tack och »de rien» och herregud. Hände detta?
Och förresten. Han är minst lika snygg i verkligheten som på bild.
Tack, Emil!
Leksand vann för övrigt med 6-5 och förflyttade därmed ner Malmö till allsvenskan. HA! Skönt. Men nu är hockeysäsongen över. Inte lika skönt. Skönt däremot att det blev en fin avslutning. Dessutom fick jag, trots allt, vara där och stå kvar och klappa händerna efter slutsignalen och visa att jag står kvar även nästa säsong.
Leksand är ändå Leksand
Fan.
Egentligen spelar det inte mig personligen någon roll om det inte går hela vägen. Leksand är fortfarande Leksand och jag tittar på lika många matcher oavsett om de spelar i elitserien eller allsvenskan. Född Leksing. Vi är kullor/masar, vi står på norra stå, det kan ingen jävel ändra på. Leksing tills jag dör. Men för föreningens skull är givetvis elitserien bäst. Den högsta serien är också självklart roligast och det är där ett lag som Leksand hör hemma. Men går det inte hela vägen den här gången, så ska det bannemej gå nästa gång. Det tråkiga med om det blir ytterligare en säsong i näst högsta serien är att jag tror att en del av publiken sviker... För mig handlar det inte om vilken serie de spelar i, jag skulle titta om de så låg i division 2, för Leksand är Leksand. Men för vissa verkar det inte handla om det. Visserligen klarar vi oss bra utan dessa klagande herrar som brukar sitta bakom mig på matcherna, men det är ändå tråkigt när publiken sviker. Jag hoppas därför att det inte är kört, men famförallt hoppas jag att hela Leksands hockeypublik visar hjärta och stöd för laget och stannar även nästa säsong oavsett vilken serie vi spelar i.
"Det var den konstigaste matchen..."
Det här var en otroligt viktig match. Det har jag sagt många gånger förr, men den här matchen var fruktansvärt viktig. En vinst var ett måste för att överhuvudtaget ha en chans att komma tillbaka till elitserien. När Rögle slog in sitt femte mål i början av sista perioden och Leksand bara hade två mål kändes det ganska kört. Lätt att säga hemma i soffan också, jag såg ju inte matchen, men tydligen fick Rögle mest in skitmål medan Leksand hade matchen.
Att ligga under med 2-5 i början av tredje och sedan komma igen med 3-5, 4-5, 5-5 och i sista minuten 6-5 (!) känns helt otroligt. SKÖNT! Än finns det alltså hopp om en plats where we belong...
Tonight's the night
Kvalserien är här. Ikväll smäller det. 18.55 börjar sändningen på TV. Malmö-Leksand. Jag är glad att jag är hemma lagom till detta! På söndag är första hemmatchen. Av förklarliga skäl åker jag inte dit, men någon match ska jag se, om ett par veckor kanske jag orkar.
Men ikväll är det hockeykväll i soffan och det är ju helt klart veckans höjdpunkt. Vi ska tillbaka. Vi måste tillbaka.