Fortsatt obesegrade på hemmaplan

Vinsten ikväll var inte självklar. Men vinst blev det. Och mycket folk var det. Och nervpirrande var det. Och kul var det. Jäklar vad kul att vara på hockey igen. Särskilt roligt är det ju faktiskt när det blir lite spännande.

Nu är det inte långt kvar till det som vi har väntat på sedan sista matchen förra säsongen, nämligen resan hem: kvalserien. Ojojoj...

Älska, inte hata

Haha, kolla vad jag hittade. Det är pinsamt. För det första förstår jag inte grejen med att vara "anti Leksand". För det andra är bilden på t-shirten så fult nybörjargjord att jag bara kan skratta.

Jag har dock aldrig förstått mig på klackar som skriker att de hatar motståndarlaget. Jag har aldrig förstått grejen med att lägga så mycket energi på att hata motståndarlaget så mycket som möjligt. Kan man inte koncentrera sig på att älska sitt eget lag och satsa på att heja fram det istället? Däremot är det grymt roligt med de lag som har en klack som åker med, så att det blir en match i matchen - mellan klackarna. Roligast är det såklart eftersom Superstars alltid är oslagbara.


Om man vill bråka, varför slösa tid och pengar på att åka så långt när man kan bråka på hemmaplan?

image984

En bild säger egentligen mer än tusen ord. Men alltså... jävla idioter. Det är ju pinsamt att det ska behövas poliser och ordningsvakter som omringar bortastå. Det går att läsa lite om det
här och här och här och här och här. Något som inte står är hur "Hammarbyfansen" (inom citationstecken därför att de flesta var där enbart för att bråka - inga hockeyfans alltså) när de kom ut ur arenan, hittade massor av glasflaskor som de började kasta mot oskyldiga Leksandssupportrar inklusive barnfamiljer... 

Herregud... stanna i Stockholm nästa gång och låt oss koncentrera oss på hockeyn.

Vi vann med 7-2.

L'amour est bleu

Åh! Vad lycklig jag blev! Såg såklart Malmö-Leksand på TV och så filmade de Leksandsklacken, där en kille höll upp en tvåpinnsflagga med texten "L'AMOUR EST BLEU"! Åh, franska, vad glad jag blir. Fransk text på flaggorna gillar vi (jag). Kärleken är blå, betyder det förresten.

Och så vann vi med 3-2 i förlängning. Det är ju också något att bli lycklig över. L'amour est bleu.

Och det roligaste: Intervjun med tvåmålsskytten Morten Green efter matchen vittnade om att han pratar danska med brytning på dalmål! Eller dalmål med dansk brytning, eller danskt dalmål eller hur man nu ska förklara det. Störtskönt i alla fall.

Vinst x2

Jag brukar inte lyssna så noga när de kör utlottningar på matcherna i Leksand. Idag var Viking Line matchvärd och lottade ut en kryssning. Av någon anledning satt jag och lyssnade.

- Vinnaren är du som sitter på sektion A2...
A2 är vi det!
- ...höger...
Coolt, där sitter ju vi!
- ...rad 13...
Men, är inte det vår rad...?
- ...plats 9. Grattis!
Plats 9 har i alla fall vi. Det måste vara vi. Det är ju vi!

Alla tre vände sig om, garvade och kollade vem av oss som satt på nummer 9. Det var lillebror - men det var pappa som hade biljetten. Leksandskändisarna bakom oss hajade till dem med och sa högt att »det är ju er rad, det måste vara någon av era platser!» Och mycket riktigt. Coooolt.

Och det var ju ungefär det roligaste som hände på hockeyn. Eller nä, det hände annat kul också (Bergenströms mål var grymt snyggt, Challe var himla bra och vi vann ju med 4-0), men jag var seg och orkade av någon anledning inte bry mig så mycket förutom att bli lite tjurig när det blev för många onödiga knytnävar...

Det drar ihop sig mot kvalserie och tanken på den ger en nästan magknip.

Angående Bellemare

Man får höra alla möjliga uttalanden på Leksands #41 Pierre-Edouard Bellemares efternamn. Det är [belama:r], [belamä:r], [belama:re]... det sistnämnda uttalet är ju italienskt för tusan!

Bellemare är ett franskt efternamn som uttalas [belma:r], alternativt [belöma:r]. Det sista används väl bara om man ska... ja, inte vet jag... Det är som med alla andra franska ord där ett stumt e ibland uttalas, t.ex. i sånger, ramsor eller om man ska vara extra tydlig, typ (och ett e i franskan uttalas [ö]).

För övrigt gör han bra med mål nu för tiden, Bellemare.

(Den "fonetiska skriften" är varken svensk eller fransk utan fritt skriven av mig för att så många som möjligt ska fatta.)

Töntilska trots 3-2-seger

image965

Det var inte helt självklart att Leksand skulle vinna idag. Det kanske låter lite stöddigt, lite dumt eller vad vet jag, men ibland är det skönt med en match med lite spänning i och där vinsten inte är självklar... Matcherna den här säsongen har ju inte direkt varit några nagelbitare. Vi är oerhört bortskämda med vinster. Leksand vann idag igen, dock efter förlängning. Fortsatt obesegrade på hemmaplan alltså.

Väl hemma var jag arg. Självklart inte på grund av hockeyn, utan över massor av andra töntiga saker. Ibland är det skönt att kunna prata med Ida och bara vräka ur sig sin ilska. Ilska över skitfåniga grejer. Man skrattar lite åt hur töntig man är, men jag tror att man ibland måste få vara lite arg över fåniga saker och dessutom få vräka ur sig det. Jag är nämligen inte särskilt arg längre.

Apropå hockey, så är det för lite hemmamatcher nuförtiden - två veckor till nästa...

Humor...

Kolla in här. (Nu är det kanske så att de ändrar reklam på framsidan imorgon efter matchen, men jag kan ju tala om att det är Sundsvall Hockeys hemsida och på förstasidan finns en stor bild på Ed Belfour - Leksands målvakt, och så står det stort "Ed Belfour på Gärdehov 28 december, Kom och se Ed Belfour som har varit en av NHLs bästa målvakter som har vunnit OS-guld, Stanley Cup, Canada cup m.m".)

Det är alltså match ikväll, Sundsvall-Leksand. Och för det första är Sundsvalls reklam på sin hemsida stor humor därför att hallå, det är Sundsvalls hemsida! De borde ju skriva "Kom och se Sundsvall spela hockey" eller "Kom och se Sundsvall Hockey möta Leksand". Men nejdå, de lockar publik med Leksands målvakt. Haha. Humor. För det andra är det också stor humor för att det inte ens är Belfour som kommer att stå ikväll, utan Eddie Läck.

Jag säger då det.

Ett stort gäng Leksingar är påväg upp till Sundsvall för hockey, fest och övernattning. Kul för dem... Precis som förra årets Sundsvallspartyresa, sitter jag på jobbet. Men jag är inte så avundsjuk, jag försöker med positivt tänkande: istället för att göra av med pengar och hälla giftig vätska i min kropp, så tjänar jag pengar och stärker min kropp genom fysisk träning. Positivt tänkande var det. Kvällens match följer jag dock givetvis stenhårt på nätet. Och på söndag är det äntligen hemmamatch igen...

Att amerikanisera hockeyn eller inte

För det är ju det det handlar om. Jippon, maskotar och cheerleaders - allt handlar ju om att det ska bli lite större, lite häftigare, lite mer... amerikanskt.

Det är
det här som fick mig att reagera lite. Magnus Nyström verkar tycka att det är någon sorts tjusning att man på en hockeymatch "i USA äter popcorn, dricker öl i plastmugg, försöker fånga presenter som kastas ner från taket i små fallskärmar". Jag förstår inte riktigt. Inte har jag roligare om jag får fånga presenter som kastas ner från taket och inte har jag roligare för att det står ett gäng cheerleaders som tror att det är dansa de gör i trapporna. Inte heller har jag roligare för att någon stor nallebjörn åker omkring på isen och vinkar till publiken. Och inte tusan har jag roligare om jag ser mig själv på jumbotronen, som Magnus Nyström menar är en viktig del för att "känna att man har en chans att vara med".

Magnus Nyström skriver bland annat:

    Men sport är i grunden något vi håller på med för att det är kul.
    Jag vet inte när det blev en plats för män som hatar sin fru, sitt jobb, sitt liv (eller vad det nu har för fel) och tar ut all ilska genom att vråla ur sig sin vrede mot domare och andra idrottslag.
    I USA äter man popcorn [...] och sedan skriker man "Let's Go Rangers" och man slår ingen annan supporter på käften. Inte ens den som har mage att heja på ett annat lag.
Ja, just det. Sporten håller vi på med (tittar på) för att det är kul. Inte för att fånga presenter. Att vråla ut sin ilska skulle ha något att göra med att man hatar sitt liv, känns absurt att Magnus Nyström överhuvudtaget skriver. Man blir ofta förbannad i en hockeymatch, så är det bara - för där finns känslor. Blir man förbannad, så suckar, svär eller skriker man. Vad är grejen? (Det där med att man inte slår någon annan support på käften, kan det verkligen stämma? Jag tror inte det. Det är ju för tusan USA vi pratar om.)

    Det räcker inte att ha ett hockeylag. För att locka publik måste man se till att folk som kommer dit har kul[...]
För mig räcker det att ha ett hockeylag. Det är väl egentligen inget fel med att ha någon tävling eller så då och då. Men det ska ju inte vara avgörande för att gå på hockey. Den som verkligen tycker om ett lag och den som verkligen tycker om hockey, den behöver inte jippon kring matchen. Locka publik gör man enligt mig inte med att man kan fånga en t-shirt som skjuts upp med luftpistol på läktaren. Locka publik gör man väl med sporten, men framförallt med hockeylaget. Det räcker utmärkt. Kolla våra publiksiffror.

Ikväll såg jag Leksand-Malmö. Två gånger.

Phu, vad sent det är. När vi kom från Leksand vid elvatiden drog lillebror och jag hem till föräldrarna för att käka lite och titta på matchen - igen. Pappa hade spelat in den och trots att både han och mamma blivit uppdaterade hur det gick, så kunde ingen av oss fyra slita sig från soffan.

Fullsatt arena. Stämning så det heter duga. Det gick rysningar längs hela kroppen vid synen av den fullsatta arenan där varenda kotte klappar i takt. Slutresultatet hade dock kunnat vara bättre - det blev oavgjort.

Har varit i Uppsala över dagen

Hockey i skitGränbyhallen. Vi vann, vilket tyvärr inte var särskilt självklart. Nu är jag frusen, har basröst, är glad över att ha stått och skrikit bredvid Uppsalakompis V under matchen men väldigt mindre glad över att inte fått träffa Uppsalakompis Ida efteråt.

Men framförallt är jag sjukt trött... sängen ser förbaskat inbjudande ut. Kanske bjuder jag på bilder från dagen/kvällen en annan dag, eller så är det de lyckliga som har lösenordet till bilddagboken som får se. Det visar sig. Jag måste sova, ska till Gävle imorgon. (Det är ett jäkla åkande nu...)


Kompis, det går bra nu

image914

"Efter vinsten på söndag ska jag berätta en sak för er." Man ska inte vara så kaxig, jag vet ju det. När Bofors kvitterade i andra perioden idag höll jag på att få äta upp mina ord och jag ångrade bittert vad jag hade skrivit.

Men sedan vände det och matchen slutade 7-3, tack och lov.

Förra säsongen var det ganska mycket som inte stämde. Även om hoppet aldrig överger en trots att det ibland ser riktigt illa ut, så måste jag erkänna att jag förra säsongen hade på känn att det inte skulle gå hela vägen. Det är inget man (jag) säger högt, för jag hoppas ju att jag ska ha fel. Innerst inne finns ett sådant starkt hopp att det ska vända. Men förra säsongen kändes det nog inte helt hundra på något plan faktiskt.

Den här säsongen... jaa... den här säsongen känns ungefär allt bra. Efter arton omgångar har Leksand förlorat en match. De leder tabellen med hela åtta poäng före tvåan. De har solklart den bästa målstatistiken i hela allsvenskan med 69 gjorda mål och 25 insläppta. De har hållit nollan i hela sex matcher. Den här säsongen krigar spelarna mer, det finns en säker världsmålvakt och en juniormålvakt som redan är grym och kommer bli bättre. Till råga på allt är den enorma publiken på plats match efter match.

Jag brukar missa kvalserien. Första året bodde jag i Uppsala och kunde inte se många matcher. Andra året bodde jag i Paris och kunde inte se någon match alls. Tredje året (i våras) var jag nyopererad och fick kämpa för att kunna se en enda match. Den här gången ska jag göra allt för att få vara med och fälla glädjetårar, jag också. För det jag skulle berätta efter dagens vinst var helt enkelt att Leksand kommer att vara hemma i elitserien nästa år. Nu är det inte bara hopp och tro, inte bara något jag känner på mig. Nej, för jag vet att vi går upp den här säsongen. Nu vet ni det också.


Nollan

5-0 och inte ett enda insläppt mål på tre raka matcher.

Efter vinsten på söndag ska jag berätta en sak för er.

Stockholmsjävlagrinollepack

2-0. Tredje nollan i rad - vad säger man? Jag säger att vetekudden och jag ska gå och sova nu.

(Jag vet att AIK är från Solna. Stockholm, Solna. Same shit, different names.)

Mot arenan...

image912Match ikväll. Det känns jättekonstigt. Det har varit tio dagars uppehåll, vilket känns som en hel evighet.

Vi hade ingenting att göra på jobbet, så jag gick hem vid lunch. Istället för att komma hem vid halv sex, kom jag nu hem vid ett och har både hunnit... ja, jag borde ha hunnit med disken och plugget och så. Men istället hann jag bara med att slumra till en stund. Den sista veckan har jag blivit riktigt bra på det där med att slumra till... Jag kan bara inte hålla mig vaken. Nu sitter jag framför datorskärmen och laddar upp inför kvällens match mot gnagarna. Laddar upp med ett tomt Worddokument där jag försöker få ner någon sorts skönlitterär text samt lyssnar på
Stiko Per Larsson. Ärligt talat är det mest musiken jag är koncentrerad på. I Worddokumentet finns endast fem meningar. Meningar som jag suddar ut vilken sekund som helst.

Dryga timmen kvar till färd mot Leksand.

Därför är det precis som det ska

Det finns tre hockeylag som jag av olika anledningar verkligen inte gillar: Malmö, Södertälje och Mora. Därför är jag väldigt glad hur tabellerna i första- och andraligan ser ut just nu. Södertälje och Mora råkar ju ha hamnat i elitserien, men de ligger där de ska ligga: sist (påväg in i kvalserien och ner till allsvenskan). Malmö halkade ju till min glädje ner till allsvenskan förra säsongen och ligger nu elva poäng efter Leksand, under kvalseriestrecket.

Och var Leksand ligger? Först.

(Att Belfour dessutom höll nollan ikväll och att Bellemare gjorde mål, gör ju att det är ännu mer som det ska.)


Vilket annat lag i allsvenskan visar upp en sån här publiksiffra, liksom?

image893

Jag kan inte låta bli...

Gissa vem som, trots allt, åker från Gävle till Leksand med gasen i botten imorgon? Hehe.

(Håll tummarna för att det inte blir halt.)

Första gången av två jag är tvungen att utebli

Två dagar i Gävle med extra långa dagar betyder missad hockeymatch, vilket för första gången faktiskt inte känns så förbannat farligt. Jag överlever. Jag är ju där jämt. Det är bara Sundsvall som ska leka motstånd. Sådant har jag försökt intala mig själv. Men så kommer nyheten om att det ska bli Belfours första match... jamen självklart, vad trodde jag? Det är ju alltid samma sak: de få gånger jag inte kan vara närvarande, händer något speciellt. För mig kvittar det egentligen att det är Belfour som står i mål (honom kan jag liksom se i nästa match), det är tifot jag vill se och publikstämningen jag vill vara med om på onsdag. Så hur ska jag lösa detta då? Nä, det går inte. För det spelar ingen roll om jag drar tidigare från skolan - jag hinner ändå inte till matchstart. Och hinner jag inte till matchstart, missar jag tifot. Skitsamma, alltså. Skithockey.

(Niklas, det finns absolut ingen anledning att jubla...)

Han är här

Jag visste inte riktigt varför jag vaknade med en jättenervös mage imorse, men har kommit på att det nog är en blandning av matchdagsnervositet, Belfournervositet med allt vad det innebär och så resfeber och den vanliga stressen.

Jaa, hörni,
örnen har landat. Det är stort. Och konstigt. Och jag är n-n-nervös.

Tidigare inlägg Nyare inlägg