Välkomna till världens bästa fredag!
Tanken var att jag skulle publicera det här inlägget imorse, för att peppa alla till en fantastisk fredag. Men ett olägligt strömavbrott på hela Mittuniversitetet och därmed försenat tidningsarbete (mitt i deadlinepanik), gjorde att det inte hanns med. Efter nio timmars frivilligt jobb med studenttidningen ska jag nu lämna skolan.
Näst på dagordningen: restaurangbesök, och därefter premiären av Män som hatar kvinnor.
Näst på dagordningen: restaurangbesök, och därefter premiären av Män som hatar kvinnor.
Veckans citat
»Inget hor på kontor.»
Anonym lärare på Mittuniversitetet.
(»...det gäller även på skolan och i klassen.»)
(»...det gäller även på skolan och i klassen.»)
Jamen det är rätt mycket nu va.
Det är... lite mycket nu. Men jag blev jätteinspirerad av dagens studiebesök på SR Västernorrland. Och ännu mer inspirerad blir jag av jobbet är med Kåridåren (studenttidningen i Sundsvall). Vår redaktion är bra. Men deadline är på fredag och jag har texter att få ihop, foton att ta och annonser att försöka sälja, samtidigt som skolan tar upp hela dagarna. Och samtidigt öser det instrukioner över mig om kommande veckas redaktionsövning som i princip pågår dygnet runt och som jag förväntas komma förberedd, pigg och idérik till. Och samtidigt är det ett gäng ansökningar till olika sommarjobb som måste fixas. Nu. (Dessutom har jag ju min styrelsepost i journalistföreningen, som verkar komma lite i skymundan på grund av allt annat.)
Ja, det är rätt mycket nu. Maten blir lidande. I brist på tid blev det middag på mötet med tidningen i kväll. En middag i form av en banan, en cola och en chokladkaka från Pressbyrån.
Klockan är mycket, jag ska upp innan tuppen och har ännu inte fixat en matlåda. Sa jag att det är lite mycket nu? Jag tror det. Men att det är roligt nämnde jag nog inte. Det är tur att det är roligt. Annars hade jag mått dåligt nu.
Ja, det är rätt mycket nu. Maten blir lidande. I brist på tid blev det middag på mötet med tidningen i kväll. En middag i form av en banan, en cola och en chokladkaka från Pressbyrån.
Klockan är mycket, jag ska upp innan tuppen och har ännu inte fixat en matlåda. Sa jag att det är lite mycket nu? Jag tror det. Men att det är roligt nämnde jag nog inte. Det är tur att det är roligt. Annars hade jag mått dåligt nu.
Jag har gjort ett bildreportage från bokrean i dag.
Detta var den sista av de en och en halv dagarna bildjournalistik vi får. På tre år. En och en halv dag. Det är lite snålt, tycker jag.
Att något som borde vara så roligt...
Jag är förvånad. Min uppfattning var att jag skulle tycka att radio var jätteroligt. Att jag skulle vilja jobba med radio. Och TV, det skulle inte vara något för mig. Det visade sig att jag älskar att göra TV, och att jag inte alls trivs med att göra radio. Så det kan bli. Det är jobbigt att inte gilla det man gör.
EXKLUSIVA AVSLÖJANDEN OM KVÄLLENS FESTIVAL
Efter att ha varit på genrepet inför kvällens Melodifestival, så har jag nu några avslöjanden att komma med.
INTE SÅ SNYGGA
För det första är inte artisterna så snygga som vi tror. Utan smink och fixat hår ser de precis ut som oss vanliga dödliga. Velvet såg trött och liten ut, precis som Petra Mede. Molly och Sofia verkade dock ha sminkat upp sig och fixat håret i alla fall. (Det skulle jag också gjort. Utan smink och fixat hår skulle jag också se sliten ut, så cred till bland annat Mede som inte verkade ha några problem med att visa sig ostylad inför ett par tusen personer.)
DÅLIGT STARTFÄLT
När jag lyssnade på låtarna i går kände jag direkt att det här var långtifrån ett lika bra startfält som förra veckan. Trots att artister som Molly Sandén, E.M.D och BWO borde imponera, kan jag avslöja att inget av de åtta bidragen är jättebra. Däremot bjöd artisterna på sig själva i, som det verkade, ganska improviserade intervjusituationer. På genrepet låtsades man att BWO duellerade mot Mikael Rickfors, utan att gå vidare, varpå BWO-Martin skriker »Vi är så jävla förbannade! Röstningsskandal!». Haha!
E.M.D TILL GLOBEN
Bäst är E.M.D som utan tvekan går direkt till Globen. Jag hade hoppats på Molly, men hennes låt är inte särskilt rolig. Jag tror dock att den kan få ett lyft i direktsändningen och faktiskt ta sig till final ändå. BWO, som jag visserligen aldrig gillat, var den största besvikelsen. En upptempolåt i vanlig ordning hade troligen fungerat bättre. Däremot kommer de säkert ta sig vidare, tack vare att de är BWO. Den fjärde som tar sig vidare är svår att tippa. Velvet och Sofia sjunger inget som sticker ut, men Velvet tar sig i alla fall längst av dem. Maja Gullstrand har kvällens tråkigaste låt, tyvärr. Rigo & The Topaz Sound feat. Red Fox har ett härligt dunk och Mikael Rickfors låt kan man tidigt börja tralla med i. Det lär dock inte räcka för att ta honom vidare.
MEDE ROLIGARE ÄN TIDIGARE
Ojämn. Så skulle man väl kunna kalla Petra Medes ledande av Melodifestivalen hittills. I dag gjorde hon sitt säkraste och roligaste främträdande. Dessvärre drar hon väl helt andra skämt i kväll. Det är ju så det brukar fungera med Melodefestivalen... inget får komma ut före den riktiga delfinalen. Hur rolig hon är i kväll har jag alltså ingen aning om.
DALAFÄRGAD FESTIVAL
Falu Kuriren dissar introt med dalahästar, knäckebröd, kurbitsar och hockeyspelare på scenen. När jag läste dissen, var jag beredd att hålla med om att det är tröttsamt att man alltid kör samma grej när det handlar om Dalarna. Men efter att ha sett det live diggar jag det stenhårt, vilket jag också gör med pausunderhållingen. Det är falubandet Gränslöst och Kalle Moraeus i spetsen som underhåller på fiol. En dalakliché skulle man kunna säga, men som jag som utflyttad dalkulla faktiskt uppskattar. Ingela "Pling" Forsman sitter dessutom med Leksands matchdräkt på sig - underbart!
Ah, en schlagerrapport från Joppe med exklusiva avslöjanden. Vilket scoop!
Bild
Han med jordens längsta ögonfransar
Sex veckor. Så lång tid har det gått sedan jag såg honom sist, han med jordens längsta ögonfransar, de gladaste blå ögonen och den sötaste lilla munnen som försöker säga så mycket. Från att ha träffat honom flera dagar varje vecka, är sex veckor ganska mycket. Inte konstigt att han är lite blyg i början, även om jag fick en helt frivillig kram när jag visade mig i dag. Sedan var det väldigt trevligt att få läsa, sjunga och busa lite med systersonen igen.
Och så var vi där igen.
Men vad är det med mig och komma till Falun? Jag har ingen pluggro när jag kommer hit. Min lista på saker som behöver göras är lång. Främst handlar det om artiklar och smågrejer till studenttidningen, men också om saker till mitt radioinslag som ska göras färdigt när jag är tillbaka i norr, och ansökningar som måste fixas och...
Motivationen är noll. Jag äter wienernougatglass och surfar på onödiga sidor istället för att göra något vettigt.
Jag behöver nog dansa.
Motivationen är noll. Jag äter wienernougatglass och surfar på onödiga sidor istället för att göra något vettigt.
Jag behöver nog dansa.
Babyaktiviteterna och jag
Jag har nog varit på alla babyaktiviteter som finns – utan att ens ha barn. Förutom att jag har varit med systersonen på bland annat babysång och öppna förskolan, har jag flängt runt på exempelvis babymassage och babysim, för att skriva reportage. Senast för ett par timmar sedan testade jag något nytt: mamma/barngympa. Eller ja, testa är ju förstås att överdriva... Jag var ju inte med, utan satt bredvid och iakttog och spelade in ljud. Den här gången handlar det inte om något skrivande reportage, utan ett radioreportage. Eftersom musiken är ganska låg när bäbisarna (från två månader) är med, så blev det ganska bra ljudupptagningar med musik, ledare, joller och skrik. Och ett par intervjuer. Om bara ljudprogrammet jag ska redigera i ville fungera, så skulle det säkert gå jättebra...
Babyaktiviteter är att rekommendera förresten – det är skitkul.
(Vem är jag att rekommendera babyaktiviteter? Jag har ju inte ens barn! Nä, fy. Förlåt mig. Jag kan ju inget.)
Tisdagsdanskick
Är det okej att jag varenda tisdag tjatar om hur upplyftande det har varit att få dansa boogie woogie i nittio minuter, eller?
(Att det bara handlar om 22 sidor är en annan sak.)
Efter förra tentan, som jag med nöd och näppe lyckades bli godkänd på, lovade jag mig själv att börja läsa böckerna en hel månad i förväg inför nästa tenta. En månad före tentan var i torsdags.
Tror ni jag började läsa?
JA, DET GJORDE JAG!
Tror ni jag började läsa?
JA, DET GJORDE JAG!
"Jag ska slåss i dina kvarter" går på repeat i min hjärna
Jag förstår att Lasse Lindh-soundet är lite för smalt för att svenska folket ska fatta att det är bra. Men jag trodde verkligen att människor skulle ha öron att höra den fina texten, ögon att se energin på scenen och hjärna att rösta några fler gånger. Sistaplatsen, bakom Jennifer Brown och Markoolio, är obegriplig.
Det här med alla singlars dag som jag har tjatat om...
Fjortonde februari. Dagen då alla par ska vara lite extra gulliga med varandra och vars hjärtan ska bulta lite extra hårt. Fjortonde februari. Dagen då det är uppbäddat för alla singlar att känna sig lite extra ensamma och kanske lite extra bittra. Jag insåg just att jag har skrivit om alla singlars dag både förra året, förrförra året och förrförrförra året. Det kanske börjar bli lite uttjatat, men vafan. Jag är liksom singeln personifierad. Alltid singel. Barajag. Självständig. Singular. Jag är Singeln. Med stort S.
Men... nej. Det här är första alla hjärtans dag som jag inte kan kalla mig singel (!). Hör och häpna. Eller ja, okej, typ 1995 var jag tillsammans med Erik. Jag var elva år och vi kanske gav varandra ett rött pappershjärta i skolan - jag minns inte.
Hur som helst. Vi tog sovmorgon i dag, mr T och jag. Vi åt en ganska seriös frukost, vi segade (mest jag), tog en sväng på stan och nu står middagen i ugnen. Ungefär som en vanlig festfri lördag, med andra ord. Skillnaden är att vi ska göra en dessert med geléhjärtan på. Ett lite halvspontant besök får vi också - mina dalkullor kommer med sina dalkarlar för att käka geléhjärtan, de också. Myslördag!
Veckans citat
»Fan vad jag älskar bibeln!»
Fröken Siljan när vi skulle bli lite kristet allmänbildade genom att bläddra i Mr T:s bibel.»Jag skulle göra i princip nästan vad som helst! Jag skulle till och med ha sex med Asta - den blinda och senila kärringen jag jobbade hos i somras!»
Fröken Siljans pojkvän på O'Learys, om vad han skulle kunna göra för att få Foppas tröja.»Jag tycker att det är tråkigt att man bara skriver om hur många som dör av alkohol. Tänk hur många som faktiskt blir till tack vare alkoholen! Det skriver man aldrig något om! Det är konstigt, tycker jag.»
Anonym lärare på Mittuniversitetet.Att ha förmånen att få prata med intressanta människor
Det är nog nästan tio år sedan jag upptäckte Caroline af Ugglas. Hon var en av mina stora idoler som tonåring och i perioder har jag lyssnat väldigt mycket på hennes musik. Jag diggar henne fortfarande. Skarpt. I dag fick jag en intervju med henne. Det kändes lite märkligt när telefonen ringde i eftermiddags, jag svarade och rösten i andra änden sa »Heeej, det är Caroline af Ugglas!».
I morgon vid lunchtid ringer Lasse Lindh mig för intervju på avtalad tid. Han är också en artist jag gillar skarpt.
I går gjorde fröken Fjällen en intervju med en av Sveriges bästa skådespelerskor: Lena Endre.
Det är kul att göra nöjesbilaga.
Förutom att jag vaknade med migrän (igen) och var tvungen att stoppa i mig en tablett, somna om och därmed missa morgonmötet och hela förmiddagen på "jobbet", så har det alltså varit en bra dag. Och ja, det är tur att jag har dansen på tisdagarna. Fan, vad roligt det är!
I morgon vid lunchtid ringer Lasse Lindh mig för intervju på avtalad tid. Han är också en artist jag gillar skarpt.
I går gjorde fröken Fjällen en intervju med en av Sveriges bästa skådespelerskor: Lena Endre.
Det är kul att göra nöjesbilaga.
Förutom att jag vaknade med migrän (igen) och var tvungen att stoppa i mig en tablett, somna om och därmed missa morgonmötet och hela förmiddagen på "jobbet", så har det alltså varit en bra dag. Och ja, det är tur att jag har dansen på tisdagarna. Fan, vad roligt det är!
Den vintrigaste vintern i mitt vuxna liv
Snön fortsätter att falla. Den räcker mig längre upp än till knäna nu. Det är riktigt häftigt. I går när jag skulle posta ett kort till min systerson, var jag ute och pulsade i alla snowboardkläder. Jag känner mig som ett litet barn när jag går med armarna utåt för att hålla balansen i den djupa snön, och i kläder som gör mig till en michellingubbe-look-a-like säger jag »titta!», »snö!» (bortsett från att jag använder lite mer svordomar för att uttrycka hur häftigt jag tycker att det är). Som om jag aldrig sett snö förr. Snön är häftig.
Mitt humör är mindre häftigt. Det går upp och ner. Ner av att vara tvungen att redigera. (Jag vill inte redigera - för jag kan inte redigera. Och jag blir på dåligt humör när jag inte kan.) Upp av att komma igång med en nöjesbilaga och vara ansvarig för Melodifestivaluppslagen. Ännu mer upp av att få en intervju inbokad med en kändis. Förhoppningsvis fortsätter det gå upp resten av veckan. Dans och nöjestidningsjobb tyder på det.
Mitt humör är mindre häftigt. Det går upp och ner. Ner av att vara tvungen att redigera. (Jag vill inte redigera - för jag kan inte redigera. Och jag blir på dåligt humör när jag inte kan.) Upp av att komma igång med en nöjesbilaga och vara ansvarig för Melodifestivaluppslagen. Ännu mer upp av att få en intervju inbokad med en kändis. Förhoppningsvis fortsätter det gå upp resten av veckan. Dans och nöjestidningsjobb tyder på det.
Lat komik
Nu börjar mitt aerobicspass. Jag har ingen bra ursäkt till att inte vara där just nu.
Jag är helt enkelt för lat i dag.
Istället för att träna sitter jag i soffan med ångest och dåligt samvete för att jag inte tränar. Ångesten och det dåliga samvetet gör att jag sitter och tittar igenom gratisträningsprogrammet jag har fått på dvd med tidningen I Form. I handen har jag en godispåse. Förstår ni? Jag kom precis på mig själv. Jag sitter i soffan, äter godis och tittar på ett träningsprogram istället för att röra på mig.
Jag är helt enkelt för lat i dag.
Istället för att träna sitter jag i soffan med ångest och dåligt samvete för att jag inte tränar. Ångesten och det dåliga samvetet gör att jag sitter och tittar igenom gratisträningsprogrammet jag har fått på dvd med tidningen I Form. I handen har jag en godispåse. Förstår ni? Jag kom precis på mig själv. Jag sitter i soffan, äter godis och tittar på ett träningsprogram istället för att röra på mig.
Ett foto i timmen, lördagen 7 februari
Ca 10.00 Morgon hos en journaliststudent.
Ca 11.00 En trött frukost.
Ca 12.00 Mina dalkullor och jag har precis anlänt Birsta City för en efterlängtad shoppingdag.
Ca 13.00 Fröken Siljan hittade en fantastiskt vacker tekanna.
Ca 14.00 Vi köpte hårband på Monki.
Ca 15.00 Utanför vräkte snön ner på den redan snöiga Birsta City-skylten.
Ca 16.00 Vi hittade en skyltdocka med tidningspappersben.
Ca 17.00 Mellanlandning mellan shopping och schlager.
Ca 18.00 Dags att gå hem till hooden. Snöhögen ser inte så gigantisk ut på bild som den gör i verkligheten. Men den går verkligen upp till andra våningen. Galet.
Ca 19.00 Hos fröken Norrlandsleksing hjälper jag till med tacosförberedelser. Det ska bli Melodifestivalkväll!
Ca 20.00 Bänkade framför SVT1. Alla hade köpt godis - utan varandras vetskap. Det resulterade i några kilo, typ.
Ca 21.00 Schlagernördar med eget poängsystem och allt.
Ca 22.00 Vi spelar Rappakalja och jag har svårt att inte brista ut i asgarv.
Ca 23.00 Den orangea är jag. Jag ledde stort. Och vann till slut.
Ca 00.00 Dalkullorna som köpte hårband på Monki.
Kör en EFIT nästa gång du med!
Kolla in EFIT i morgon
Tanken var att jag skulle köra Ett foto i timmen i dag. Men... dagen började med en jobbig, migränliknande huvudvärk efter två timmars snoozande. Detta gjorde att jag efter frukosten tog en huvudvärkstablett och gick och la mig igen. Tur att jag var ledig, så att jag kunde somna om. Kanske var det just därför huvudvärken kom. Det är ju inte helt ovanligt att migränen kryper sig på när man får slappna av efter intensiva dagar.
Halv fyra på eftermiddagen vaknade jag, seg som aldrig förr.
Huvudvärken är borta, men den här dagen blev alltså inte särskilt händelserik. Därför skjuter jag upp EFIT till i morgon.
Dags att promenera till mr T. Mitt sega huvud skriker efter lite frisk luft.
Det är den osmakliga sanningen
Jag var trött på den här gås-/dundebatten redan när den började föras på tal. Jag menar, är det någon som är förvånad över vad som händer?! På riktigt? Trodde ni att dunet växer på buske? Eller trodde ni att fjädrarna tas från fåglar som dött en naturlig död? Nu mår svenskarna dåligt för att de har fått reda på att fåglarna behandlas illa. Nu ska svenskarna minsann sluta köpa dunjackor.
I ett halvår. Max. Som vanligt när något sådant här kommer på tapeten. Och samtidigt äter svenskarna fläskfilé utan att reflektera över, eller kanske ens ha en aning om, hur illa grisen behandlades innan den tog sitt sista andetag.
E som i elegant.
Jag är bäst, för jag fick E på tentan! Det är det sämsta betyget jag fått på högskolenivå, men på riktigt är jag skitnöjd ändå. Jag tyckte nämligen att det var jättesvårt och trodde inte att jag skulle klara det. Vilken jäkla lättnad!
Nu gick musten ur mig efter att jag spänt mig inför resultatet. Plötsligt blev jag jättetrött. Trots glädjen över att jag är godkänd i massmedierätt och etik, och trots att det är helg nu, så är jag på lite dåligt humör. Ska försöka bota det med att rensa kontot genom att köpa ett träningskort och sedan köra hårt i åttio minuter.
Varför bloggar du?
En av mina lärare undrade i dag varför man bloggar egentligen. Han kunde inte riktigt förstå det. Varför vill man att andra människor ska läsa vad man gör om dagarna och vad man tänker på? undrade han.
Bloggandet är en diskussion jag lätt ger mig in i och försvarar. Rena dagboksbloggar kanske inte är jättespännande. Men så länge det är en duktig skribent bakom bloggen, så kan faktiskt vad som helst bli intressant - och det är det som är så roligt. Att blogga är för mig absolut inget substitut för dagboksskrivande eller för att andra ska få läsa vad jag gör. För mig handlar det främst om att få skriva. Jag är beroende av det, jag behöver det och bloggformatet passar mig ypperligt. Här får jag skriva precis vad jag känner för och på vilket sätt jag vill. Här får jag debattera, jag får publicera mina foton, jag får skrika ut min frustration eller min glädje och visst kan jag skriva vad jag har gjort under dagen om jag vill det. Det är jag som bestämmer. Dessutom får jag en del kommentarer och det är helt klart halva grejen med bloggandet. Utan respons blir det nämligen väldigt, väldigt tråkigt. Det handlar troligen om bekräftelse i grunden. Och bekräftelse är just vad jag tror är anledningen till att många bloggar.
Eller vad säger ni?
Bild
Jag börjar bli trött på...
...att alltid komma hem sent på kvällarna. Jag börjar bli trött på diskberget som växer. Det känns som om det har ett samband, det där.
Jag börjar bli trött på fakturapåminnelser också. Jag som alltid sköter min ekonomi och betalar alla mina räkningar i tid har sedan jag flyttade hit fått säkert fyra fakturapåminnelser. Den senaste i dag. Jag har glömt att betala en kursbok. Igen. Katastrof. Det känns som ett samband med att min skalle är ganska full. Typ.
Jag börjar bli trött på fakturapåminnelser också. Jag som alltid sköter min ekonomi och betalar alla mina räkningar i tid har sedan jag flyttade hit fått säkert fyra fakturapåminnelser. Den senaste i dag. Jag har glömt att betala en kursbok. Igen. Katastrof. Det känns som ett samband med att min skalle är ganska full. Typ.
Trippelsteg trippelsteg gå gå
Mellan dessa tuffa dagar är det skönt med ett litet avbrott på tisdagkvällarna. Det spelar ingen roll hur stressigt det är runtomkring - nittio minuters boogie woogie gör att jag glömmer vad allt annat heter. Jag märker att när jag dansar är jag hundra procent närvarande, vilket är hur skönt som helst. Och det mest välbehövliga av allt: endorfinerna och humörhöjningen som jag får på de där nittio minuterna.
Dessutom känns det som om jag börjar behärska det nu.
Trippelsteg trippelsteg gå gå... Ja, grundstegen sitter åtminstone.
Dessutom känns det som om jag börjar behärska det nu.
Trippelsteg trippelsteg gå gå... Ja, grundstegen sitter åtminstone.
Lyckligt lottad
Söndagen den första februari tjugohundranio har varit en fantastisk vinterdag. Mr T och jag lunchade med min älskade barndomsvän som var i Sundsvall. Sedan promenerade vi under den klara himlen till stan och tillbaka, löste korsord, åt Polly, tittade på frågesport på TV och hade det bra. På vägen hem till mig stannade jag i den friska luften och tittade på himlen. Vackert kolsvart och stjärnklart. En stjärna lyste starkare än jag någonsin sett en stjärna lysa. Och än en gång kom det över mig, de där två orden.
Det var på fröken Gästriklands födelsedagsfest i går som jag plötsligt såg mig omkring och såg var och en. Tretton personer på tjugo kvadrat. Jag är så lyckligt lottad som har träffat dessa fantastiska människor. Sundsvall hade inte varit någonting utan dem.
Det var på fröken Gästriklands födelsedagsfest i går som jag plötsligt såg mig omkring och såg var och en. Tretton personer på tjugo kvadrat. Jag är så lyckligt lottad som har träffat dessa fantastiska människor. Sundsvall hade inte varit någonting utan dem.
Jag är dålig på att blogga, jag vet...
Jag avskyr när jag inte bloggar varken kvalitativt eller kvantitivt. Jag ska göra mitt yttersta för att försöka få det att fungera, trots att den här kursen är lite galen. Galen som i krävande och fullspäckad. Men rolig. Lagom till jag har lärt mig TV, tycker att det är jätteroligt och kan se mina egna fel och hur jag utvecklas, så ska jag byta till tidningsproduktion. Det känns lite surt. Och morgondagens schema är ju alldeles underbart... Vad sägs om att börja åtta på morgonen och sluta två på natten (8-17 och 20.30-02), för att morgonen därpå börja 8 igen och gå till 17?
