Jag bor i Sundsvall.
Jag smakar på meningen igen. »Jag bor i Sundsvall.» Det känns skitkonstigt.
Det är kallt här i Norrlands Medelpad idag. Men solen skiner, himlen är blå och jag ska ut och cykla innan jag ska testa stadens Friskis&Svettis.
Det är kallt här i Norrlands Medelpad idag. Men solen skiner, himlen är blå och jag ska ut och cykla innan jag ska testa stadens Friskis&Svettis.
Insparkad
Det dröjer till måndag innan skolan börjar, men nu är insparken igång. Klockan tretton tog faddrarna emot oss journalister (inklusive bildjournalister vilka jag är avundsjuk på eftersom de ska läsa foto) på skolan och vi fick lite information innan vi tilldelades faddrar och tog en sväng runt skolan och till centrum. Skolan ser inte ut som jag föreställt mig. Inte typiskt universitetsaktig, utan... finare, roligare. Centrum är alldeles lagom stort. Mycket butiker, storstadskänsla, men ändå mysigare än en storstad och inte så stort.
Pressleget till vänster tillhör mig. Förutom namn, ålder, hemort och att jour är inringat istället för bildjour (innebär att jag ska läsa till journalist), så står det även att jag tillhör gruppen Star Wars (min faddergrupp) och det är jag som är Han Solo, tydligen. Har aldrig sett Star Wars, så det säger mig inget, men tydligen ska jag klä ut mig till honom på en fest senare. Där har jag tur kan jag säga, för enligt bilden gäller det väl mest att skaffa en pistol och en väst, så är min outfit klar. Det är ju värre för dem i Norrlands delikatessgrupp som ska klä ut sig till exempelvis hjortron...
Efter att faddergruppen suttit på 20 kvm hos en av faddrarna och druckit vin och snackat skit och därefter grillat tillsammans med alla journalister i området där jag bor, och det var dags att gå tillbaka till centrum, så valde jag att gå upp till mig. Väl här hemma känns det lite småtråkigt, det hade varit kul att gå på nästa fest och sedan till kåren. Men jag är så fasansfullt trött att jag bara känner att min kropp (men framförallt knopp) behöver sömn. Dessutom hittar jag inte hem från centrum än och jag vill ju inte påstå att jag är jättesugen på att villa bort mig första natten. Nåja, hade jag varit pigg hade jag väl kunnat betala en taxi, men som sagt... sömn. Ge mig sömn!
På plats.
Skulle sova på hotell inatt, men lägenheten är i så pass ordning att jag känner att jag lika gärna kan sova här. Lillebrorsan sover också kvar så att jag får lite sällskap första natten. Vi får helt enkelt fixa egen hotellfrukost imorgonbitti. Dessutom kommer jag ju iordning snabbare om jag stannar. Lägenheten blir jättemysig. Hallen och köket är egentligen onödigt stort (även om jag gillar stort kök) och rummet lite för litet, men det blir verkligen mysigt. Dags att dammsuga bäddsoffan och fortsätta packa upp grejer...
Gissa om jag är trött.
Under gårdagen fixade jag med packning och städning från halv elva på förmiddagen till ett på natten. Inatt sov jag lite drygt fyra timmar. Precis som natten till igår. Kill me...
Vemod, förväntan och nervositet.
Nu är det dags. Lägenheten är nästintill tom, bortsett från några möbler jag ska hyra ut. Varenda litet hörn är städat. Två bilar och ett släp är nu fullpackade. Imorgon går hela lasset till Sundsvall. Den här gången åker jag dit för att stanna och för att på lördag lämnas ensam i den främmande lägenheten i det främmande området i den främmande staden i den främmande delen av Sverige.Hur det känns? Konstigt. Spännande. Nervöst. Läskigt. Förväntansfullt. Vemodigt. Roligt. Det känns inte så jobbigt som jag trodde att lämna min lägenhet. Det jobbigaste är helt klart att inte få träffa min systerson så ofta, den tanken kan jag knappt tänka. Det bästa är dock att jag har en dejt med en klasskompis redan på lördag vid lunch. Hon kommer hem till mig, vi tar mammas bil och åker till skolan på välkomsttal och lite stadsvandring. Det är lika bra att slänga sig in i allt.
Men det är helt galet att jag verkligen ska flytta. Det är inte bara svårt att ta in att jag ska läsa tre år på universitetet och sedan bli journalist, utan det är även svårt att ta in att jag faktiskt flyttar härifrån. Inte för tre månader, inte för en termin, utan för flera år. Det kändes på riktigt först när jag såg min tomma lägenhet ikväll. Nu är det ungefär tolv timmar kvar... sedan flyttar jag visst.
Ett foto i timmen, onsdagen 27 augusti
09:15 Nyklippt, nyfärgad och yrvaken pratar jag med syster i telefon och bestämmer att jag kommer och hämtar henne och Oliver om en timme. Vi ska åka till Kupolen eftersom jag har lovat henne shoppingsällskap och dessutom behöver uträtta en del saker själv.
10:17 Tar en promenad till mammas jobb, snor hennes bilnycklar och bilen.
11:20 Thailunch på Kupolen med syster, Oliver och lillebror.
12:15 Shoppingturen har börjat. Vi letar träningskläder till syster.
13:10 Världens bästa.
14:12 Jag inhandlade en hel del måstesaker såsom köksgardiner, duschdraperi, väggklocka och annat som kategoriseras som tråkiga utgifter.
15:01 Supertrötta tar vi en välbehövlig fika på Wayne's.
16:12 Påväg hem för att ta tag i lägenheten...
17:00 Packar, städar, packar, städar, packar, städar...
18:10 Samtidigt som jag pratar med lillebror i telefonen, fular jag mig i väntan på pizza- och kompisleverans.
19:30 Pizzatajm med lillebror och resekompisen (som hon har kommit att kallas här på bloggen).
20:30 Lillebror åkte hem efter pizzan och sedan satt kompisen och jag och lyssnade på musik, snackade skit och förtärde drycker så måttligt vi kunde.
21:23 Farligt...
22:44 En sista bild, brudarna påväg till krogen. Dagen är dock inte slut än på sissådär fem timmar, men EFIT tar slut...
Igår var det sista kvällen med gänget...
...vilket blev min resekompis och jag. Efter pizza och lite förfest svängde vi våra lurviga på Harrys. När hon plingade på min dörr hade hon med sig en stor kasse med sjukt mycket flyttpresenter...
Först och främst fick jag en tavla där hon satt in bilder på henne och mig. Jag började gråta bara av skymten av den. Dessutom fick jag en korg med massor av interna saker mellan henne och mig: en shaker med drinkpinnar, isbitar och sugrör i, jag fick en halsduk som hon stickat, ett par tofflor, ett handtag med en boll på som man ska slå på nacken för att mjuka upp muskler, en vännerbok, en regnponcho, ett kortspel om schlager, en penna, en nyckelring med ett hjärta, färgglada klämmor, djungelvrål, chokladljus, färglysande tärningar, en cd-skiva med schlagerklassiker, en liten Parisguide, en notebook, pluggpiller, en Vana Tallinn-likör och en liten påse med en nalle, Johannaballonger, ett nyckelband med texten "singel" och en kylskåpsmagnet med Storbritanniens flagga. Sjukt kul. Nu är jag redo för flytt, ungefär.
Jag somnade någon gång imorse, har inte sovit många timmar och är alltså skittrött. Men idag ska jag flytta ur lägenheten och ska alltså packa och städa det sista, vilket är ganska mycket trots att jag redan gjort massor...
Uppdaterar utan dator. Eller ja, med annan dator.
Tillbaka i Falun vill jag bara uppdatera med att säga att jag har fått en oerhört fräsch studentlägenhet. Det känns väl dock för tillfället väldigt främmande att jag faktiskt ska bo där... i den där staden.
I'm leaving. En kortis.
Nu är det dags för mamma och mig att köra upp till Sundsvall. Inatt sover vi på hotell, imorgonbitti ska vi göra något av det bästa jag vet, nämligen äta hotellfrukost, och sedan hämtar vi nyckeln till min lägenhet. Det blir till att mäta, packa upp husgeråd och åka till Ikea. Jag längtar efter att få se hur jag ska bo... Jag som hade önskat att blogga från hotellet och lägenheten får dessvärre skippa det. Datorn lämnas hemma för ytterligare lagning. Tillbaka i Falun imorgonkväll. På återseende!
Disponibelt belopp: 0,00 kr
Haha. Måndag, kom hiiiit! Sista lönen är efterlängtad!
Pisshumör vs positivt tänkande...
Jag hatar att flytta. Hatar! När jag kom hem igår och upptäckte att datorn stundtals till och med var värre än innan jag lämnade ifrån mig den, rasade mitt humör till botten. I en lägenhet som ser ut som ett bombnedslag (läs: kartongnedslag) och där det är smutsigt och rörigt så att det varken är någon idé eller någon möjlighet att komma fram med dammsugaren (som för övrigt håller på att kollapsa), så är det inte lätt att hålla humöret uppe kan jag lova.Men nu försöker jag. Ni ser väl hur jag anstränger mig? Glad, glad i Leksandströjan. Glad. Positivt tänkande. Le, Johanna. Le. Det är ju hockey ikväll igen. Fram tills dess ska jag göra mitt bästa med att fortsätta packa. Åh, vad det är roligt att packa! Hosthost.
Imorgon åker jag i alla fall till Sundsvall för första gången i mitt liv och på måndag får jag nycklarna till min lägenhet och får se hur den ser ut. Jag har drömt mardrömmar om dess väggar, golv, skåpluckor, balkong, toalett, you name it... Jag har till och med drömt att frysen var igenfrostad och att föregående hyresgäst lämnat tomma och halvtomma spritflaskor framme. Det ska bli oerhört spännande att se hur det ser ut på riktigt...
Andra sidan, ses i kvalet? - Jajamänsan fattas bara!
Rubriken syftar på vad Leksandsklacken skrek och vad den lilla Brynäsklacken svarade. De var så inställda på att Leksingarna ropade »andra sidan är ni klara?» att svaret blev lite... fel. Humor.
Hockey igår, hockey idag, hockey imorgon. Kul att jag får se lite försäsong, eftersom det kommer att bli mindre livehockey under vintern. Men det blir för sena kvällar. Jag är så trött att jag genast måste till sängen. Datorn är tillbaka i alla fall. Dock inte helt okej. Tvärtom... Den är värre. Och jag blir så trött och vet inte vad jag ska ta mig till...
Fullt huvud.
Bara början...
Nu har jag lämnat iväg min dator. Sitter för tillfället hos föräldrarna och lånar deras dator för att betala räkningar. Jag lär väl inte ha min egen burk förrän nästa vecka skulle jag gissa på. Tråkigt... Under tiden bör jag dock kunna hålla mig sysselsatt ändå. Jag skulle kunna träna hur mycket som helst, för just nu är det verkligen jättekul. Dessvärre har jag nog blivit smittad av datorn - jag börjar känna mig hängig och tvingas strunta i spinningen ikväll. Jag vågar inte riskera att bli sjuk. Jag har inte tid. Från och med imorgon är det hockey i dagarna tre och sedan ska jag en kort sväng till Sundsvall. Istället för att träna får jag väl helt enkelt ägna mig åt läsning och packning... Med det sistnämnda är det fortfarande mycket att göra.
Att flytta från en lägenhet till en annan är ju mycket pyssel. Men lägg då till allt pyssel det är med att behålla sin gamla lägenhet och hyra ut den plus att dessutom börja studera. I en ny stad. Det är en del att ordna, minst sagt, och även om jag har tagit hand om det mesta nu, så dyker det hela tiden upp saker som jag har glömt.
9 dagar kvar till Flytten.
Förresten...
Min dator har plötsligt börjat bråka. Jag fattar inte vad jag gör för att det ska bli såhär. Jag laddar liksom inte ens hem något. Ändå har mina datorer en tendens att halvt krascha trots virusprogram. Det är inte läge att ha en dum dator nu när jag snart fyttar och kommer att vara i ännu större behov av den. Jag avskyr att vara utan dator, det är så handikappande. Men bli inte förvånade om jag skulle bli tyst ett tag. Jag ska nämligen försöka lämna iväg min burk innan det går för långt...
Jag tror jag har hittat en ny träningsform!
När jag satte mig på spinningcykeln igår undrade jag om jag var dum på riktigt som tagit mig dit igen efter förra mördarpasset.
Men denna gång var jag bättre utrustad med kortare träningsbyxor, svettband på handleden, handduk över styret för att torka svett samt luggen bekvämt uppsatt. Och visst svettades jag galet mycket även denna gång. Men nu visste jag hur det gick till, jag behövde inte ta ut mig för tidigt och jag orkade mig lätt (nåja...) igenom passet.
Framförallt ville jag inte dö den här gången. Visst var det jobbigt, men mest var det skitkul och jag är supertaggad inför ännu ett spinningpass imorgon!
Det blir mycket flytt- och universitetssnack nu...
Fick kursbrevet idag. Schema. Litteraturlista. Kårinformation.
Detta fick mig att börja skriva ett långt inlägg om att när jag ser bilder på människor som gör fåniga saker utklädda i pinsamma och färgglada kåroveraller, så blir jag påmind om den välbekanta känslan jag kände redan i Uppsala: den där stereotypen "universitetsstudenten som gör fåniga saker med kåren" är inte riktigt jag. Dessutom fick jag se vad vi ska läsa redan första veckan och jag började i inlägget att sväva ut om min långsamma läsning...
Men jag tar det en annan gång och säger kort och gott: Jag är nervös.
Det blev i alla fall just färdigt att min lägenhet blir uthyrd. Ännu en punkt från att-göra-listan struken.
Detta fick mig att börja skriva ett långt inlägg om att när jag ser bilder på människor som gör fåniga saker utklädda i pinsamma och färgglada kåroveraller, så blir jag påmind om den välbekanta känslan jag kände redan i Uppsala: den där stereotypen "universitetsstudenten som gör fåniga saker med kåren" är inte riktigt jag. Dessutom fick jag se vad vi ska läsa redan första veckan och jag började i inlägget att sväva ut om min långsamma läsning...
Men jag tar det en annan gång och säger kort och gott: Jag är nervös.
Det blev i alla fall just färdigt att min lägenhet blir uthyrd. Ännu en punkt från att-göra-listan struken.
Från ytlig chicklitt till rysligt välskriven kriminalroman...
Plötsligt gav jag upp. Under nästan två veckor hade jag tragglat med drygt 60 sidor i Jenny Leebs Stella & Sebastian när jag verkligen inte orkade mer. Inte för att den inte är lättläst, för lättläst är just vad den är. Det var bara det att det var så tråkigt och ytligt. Okej, jag ska inte såga den alltför mycket, jag har trots allt inte ens läst en fjärdedel av boken än. Men snacka om att författaren skriver läsaren på näsan! Vi får inte förstå något själva, utan vi får verkligen veta exakt hur karaktärerna känner sig och vad och hur de gör. Som om vi skulle missförstå annars. Jag är nog skrivarkursskadad, men jag blev bara irriterad av att läsa boken.
Så, jag gav upp, som sagt, och började för tredje (!) gången på Män som hatar kvinnor, första boken i Millenniumtrilogin av Stieg Larsson. När jag tidigare har börjat på boken har jag kommit hundra sidor innan jag gett upp. Jag har tyckt att den varit så tråkig och jag har inte hängt med alls. Det har helt enkelt inte känts som om jag orkat ta mig igenom den. Men när min bästaste Uppsalavän läste den och uppdaterade mig om boken under sin egen läsning, och hela tiden sa hur oerhört bra och nervpirrande den var, kände jag att jag faktiskt måste ta mig igenom den. Jag vet ju att den bara har fått positiv kritik och så många kan inte ha fel. Dessutom ska man ju ha läst den här boken (kanske hela trilogin?).
Och efter bara ett kapitel, känns det inte som om det är samma bok jag tragglat med förut. Den här gången imponerades jag ganska fort. Var var jag i tankarna de andra gångerna jag försökt läsa den här boken? Förmodligen allt annat än närvarande. Halv tre imorse fick jag tvinga mig själv att lägga undan boken och släcka lampan. Nu har jag läst mer än hälften av de nästan 600 sidorna och jag kan inte sluta. Jag gillar normalt inte deckare eller kriminalromaner, men det här annorlunda. Det är mycket mer välskrivet, och... intelligent. Boken är så enormt genomtänkt och jag kan inte ens föreställa mig hur det är att sitta och komma på detta och se till att allt klaffar.
Det finns alltid något jag vill läsa vidare till. Jag måste alltså fortsätta läsa. Nu.
Så, jag gav upp, som sagt, och började för tredje (!) gången på Män som hatar kvinnor, första boken i Millenniumtrilogin av Stieg Larsson. När jag tidigare har börjat på boken har jag kommit hundra sidor innan jag gett upp. Jag har tyckt att den varit så tråkig och jag har inte hängt med alls. Det har helt enkelt inte känts som om jag orkat ta mig igenom den. Men när min bästaste Uppsalavän läste den och uppdaterade mig om boken under sin egen läsning, och hela tiden sa hur oerhört bra och nervpirrande den var, kände jag att jag faktiskt måste ta mig igenom den. Jag vet ju att den bara har fått positiv kritik och så många kan inte ha fel. Dessutom ska man ju ha läst den här boken (kanske hela trilogin?).
Och efter bara ett kapitel, känns det inte som om det är samma bok jag tragglat med förut. Den här gången imponerades jag ganska fort. Var var jag i tankarna de andra gångerna jag försökt läsa den här boken? Förmodligen allt annat än närvarande. Halv tre imorse fick jag tvinga mig själv att lägga undan boken och släcka lampan. Nu har jag läst mer än hälften av de nästan 600 sidorna och jag kan inte sluta. Jag gillar normalt inte deckare eller kriminalromaner, men det här annorlunda. Det är mycket mer välskrivet, och... intelligent. Boken är så enormt genomtänkt och jag kan inte ens föreställa mig hur det är att sitta och komma på detta och se till att allt klaffar.
Det finns alltid något jag vill läsa vidare till. Jag måste alltså fortsätta läsa. Nu.
Är det på riktigt, riktigt?
Det första flyttlasset till Norrland går om en vecka och jag packar just nu min tolfte banankartong. Det känns fortfarande overkligt att jag ska flytta. Utbildningen jag flyttar dit för kommer liksom i skymundan, eftersom det är så mycket med själva flytten. Men det faktum att jag faktiskt blev antagen är egentligen det mest overkliga.
Mosters gullegris klappar händerna för Leksand...
Jag skulle kunna visa hur många bilder som helst på den här gullegrisen.
Igår köpte jag fikabröd och hälsade på syster, svåger och min lilla favoritkille ovan. Jag sjöng och busade med honom som vanligt. Efter att ha sjungit »Alla vi som älskar Leksand klappar nu» (med melodin »Klappa händerna om du är riktigt glad» förstås) ett par gånger, så visste Oliver vad det handlade om. Lite senare började jag sjunga på låten, utan inlevelse, mest för att den hade fastnat på hjärnan, och då tittade det lilla charmtrollet på mig, sken upp i världens leende och började klappa med händerna. Yes! Yes! Yes! Han kan! Han vet!
Först 7 månader efter födelsedagen nyttjar jag presentkortet
Jag har köpt ett par jeans! Det var liksom över ett år sedan sist... Jag som gillar lite högre jeans, som håller in "allt runtomkring" ni vet och gör att man ser lite mer slimmad ut, har köpt ett par superlåga... hrm. Men de sitter ju så fint över både rumpa och ben och det händer liksom aldrig. Och det var en färg jag inte har och de var inte svindyra, så jag var tvungen.
Slutsats: jag får inte gå upp i vikt (åtminstone får inte magen och kärlekshandtagen byggas på) och lite kärlekshandtag är bara charmigt. Eh.
Slutsats: jag får inte gå upp i vikt (åtminstone får inte magen och kärlekshandtagen byggas på) och lite kärlekshandtag är bara charmigt. Eh.
Läspaus
Läsandet får mig att tänka och vilja skriva. Jag vill skriva något poetiskt vettigt, men jag är alldeles för trött.
En lapp i brevinkastet.
(Om någon anslutning, fiber, plastkanal, elcentral och andra grekiska ord...)
"Vi kommer till er lägenhet under vecka 34 mellan kl. 08.00 - 19.00." Det går inte att specificera sig liiiiite mer, exempelvis vilken dag jag borde ställa klockan på ringning kvart i åtta för att inte överrumplas när jag ligger i sängen och sover?
Det här med att diskutera barn...
Jag har funderat på en sak. Jag lägger mig ganska ofta i diskussioner som har med barn att göra, trots att jag inte har några egna barn. Det kan handla om amning, dagis, uppfostran... och jag diskuterar det eftersom jag helt enkelt tycker att det är intressant.
Hade det varit jag som hade barn och någon utan barn diskuterar barnvagn eller potträning hade jag nog själv säkert tänkt »vad vet hon, hon har ju inga egna barn». Den enda erfarenheten jag har är egentligen av min systerson på 10 månader, och kompisar med barn. Ändå låter det säkert som om jag vet en hel massa när jag diskuterar. Jag undrar hur provocerande det är för alla föräldrar egentligen?
Hade det varit jag som hade barn och någon utan barn diskuterar barnvagn eller potträning hade jag nog själv säkert tänkt »vad vet hon, hon har ju inga egna barn». Den enda erfarenheten jag har är egentligen av min systerson på 10 månader, och kompisar med barn. Ändå låter det säkert som om jag vet en hel massa när jag diskuterar. Jag undrar hur provocerande det är för alla föräldrar egentligen?
Funkar det att låtsas att man är i värmen?
Jag vaknade. Regnet hängde i luften. Jag åt frukost. Det duggade. Jag städade. Det spöregnade. Jag visade lägenheten. Det spöregnade. Jag åt lunch. Det spöregnade. Jag fikade på stan. Det regnade. Jag tränade. Det regnade. Jag ska snart äta middag. Det duggar.
Nu är jag jättetrött på det extremt ostadiga vädret. Hade jag inte haft flytten framför mig hade jag åkt iväg till varmare breddgrader NU! Jag vill ha sol! Dagen efter min ledighet började kom det ruggiga vädret. Kul.
Snart lägger jag mig i ett solarium. Inte för att jag vill ha färg (även om jag vill det) och inte för att jag är någon solariedyrkare. Tvärtom undviker jag det dels på grund av att jag ogillar fuskbränna och dels för att solariestrålarna ju inte är jättebra för min stackars hud. Men nu lägger jag mig snart där ändå, allt för att i tjugo minuter kunna drömma mig bort till en sandstrand, låtsas att det är de små vågorna som kommer in mot stranden som låter och att det är den starka solen i Grekland som värmer hela min kropp..... åh...
Nu är jag jättetrött på det extremt ostadiga vädret. Hade jag inte haft flytten framför mig hade jag åkt iväg till varmare breddgrader NU! Jag vill ha sol! Dagen efter min ledighet började kom det ruggiga vädret. Kul.
Snart lägger jag mig i ett solarium. Inte för att jag vill ha färg (även om jag vill det) och inte för att jag är någon solariedyrkare. Tvärtom undviker jag det dels på grund av att jag ogillar fuskbränna och dels för att solariestrålarna ju inte är jättebra för min stackars hud. Men nu lägger jag mig snart där ändå, allt för att i tjugo minuter kunna drömma mig bort till en sandstrand, låtsas att det är de små vågorna som kommer in mot stranden som låter och att det är den starka solen i Grekland som värmer hela min kropp..... åh...
När jag inte är i Dalarna, då tar vi oss hem igen.
När Leksand inte klarade att ta sig upp till elitserien förrförra säsongen, tänkte jag tanken. När vi inte heller klarade att gå upp förra säsongen, sa jag det högt:
»Jag måste flytta.»
Min lillebror höll med. För såhär är det: på senare år har Leksand åkt lite som en jojo mellan elitserien och allsvenskan. De säsonger då vi har klarat att gå upp till elitserien igen, då har jag inte varit på plats i Leksand. Jag har nämligen inte bott i närheten. Första året som vi klarade att ta oss tillbaka till elitserien bodde jag i Uppsala och hade inte möjlighet att se särskilt många matcher. Nästa gång bodde jag i Paris. Och nu, de senaste åren, när jag har varit hemma och följt match efter match, då har vi inte lyckats. Till och med efter senaste säsongen när allt gick så himla bra, så lyckades vi inte ta oss ända hem.
Tidningarna har spekulerat i vad felet är, särskilt efter förra säsongen: Varför går inte Leksand upp när allt har gått så bra under året? Jag har hela tiden förstått... För Leksand kommer nu att spela tredje året i rad i allsvenskan - och hur många år har jag bott i Falun sedan jag kom tillbaka från Uppsala och Paris? I tre år. Det är så mitt fel!
Men kära kullor, masar, Leksingar och annat löst folk, nu drar jag mitt strå till stacken, nu jäklar, nu kommer det hända. Leksand kommer att ta sig upp, för inför säsongen 08/09 flyttar ju jag från Dalarna igen.
Att flytta och inte känna någon i nya staden trettio mil norrut.
Ibland är jag skitnervös, ofta tycker jag att det ska bli jätteroligt och faktiskt bara en gång hittills har jag börjat tvivla och undra vatusan det är jag håller på med. Jag har precis skickat sms-flyttkort och när jag ser mitt namn på den nya adressen och det nya telefonnumret med det nya riktnumret inser jag att det här verkligen är på riktigt.
Galet!
Galet!
Jag skulle haft en bild, men...
Idag har jag fått öva positivt tänkande. Jag glömde kameran hemma när jag skulle gå och fika på Gruvcafét med min syster och systerson. Det var ju jäkla skit, för det är så mysigt på det där cafét och jag ville ju fota min favoritbäbis i den trevliga gruvcafémiljön. Men vatusan, jag kunde väl ta en bild med mobilen då, tänkte jag. Mobilbild och systemkamerabild kan man inte ens jämföra, men ändå. Det är väl inte hela världen. Jag kan ju alltid skicka ett mms till bilddagboken. Då upptäckte jag att jag även glömt mobilen hemma. För ett ögonblick var jag nära att vända. Men jag struntade i det, tänkte att jag klarar mig trots att det inte blev som jag tänkt. Efter ett tag kom jag på att vi kan ta med min systers kamera, så kan jag sno bilder sedan. Jag mindes till och med att fråga när jag kom hem till henne. Men kameran var på laddning, det gick inte att ta med den.
Vi promenerade i solsken till gruvan och fikade på utegården med mozzarella och soltorkade tomatar och pesto på hembakat bröd och åt hembakad kladdkaka med polkaphiladelphia till efterrätt och Oliver titade storögt på fåglarna och plockade löv från träden och slängde på marken och skrattade åt mamma och mosters grimaser. Man kan visst ha det ganska trevligt även utan kamera och mobil.
Vi promenerade i solsken till gruvan och fikade på utegården med mozzarella och soltorkade tomatar och pesto på hembakat bröd och åt hembakad kladdkaka med polkaphiladelphia till efterrätt och Oliver titade storögt på fåglarna och plockade löv från träden och slängde på marken och skrattade åt mamma och mosters grimaser. Man kan visst ha det ganska trevligt även utan kamera och mobil.
Positivt tänkande
Välkomna till världens bästa tisdag!
Me like Friskis&Svettis.
Hela dagen har jag haft lätt huvudvärk och varit oerhört seg. Jag tror jag har sovit för mycket. Imorgon ställer jag klockan och går upp i tid. I alla fall så drog jag och tränade ett stationspass på kvällen och nu mår jag prima!
Dessutom har jag kollat höstschemat på Friskis&Svettis i Sundsvall. De har bättre utbud än i Falun, samtidigt som det är ganska mycket billigare än vad jag betalar idag. Det bästa av allt: jag kommer bo bara 1,5 km därifrån! Jag som tycker att jag bor jättenära idag med 2 km mellan lägenhet och träningscenter. Tjohoo!
Det måste jag fira med lite choklad och djungelvrål (med te och tunnbröd till förrätt).
Äldst i klassen?
Snart börjar högskole/universitetsåret och enligt den här artikeln flyttar många studenter hemifrån och det är ju dyrt och bla, bla, bla, det visste jag ju redan. Jag blir lite irriterad på att man i artikeln nästan utgår ifrån att de som börjar plugga även flyttar hemifrån. Skriv en artikel om att flytta hemifrån istället, och skriv en till om studentekonomi. För flytta hemifrån och börja studera hänger nödvändigtvis inte ihop. Jag flyttade hemifrån för sju år sedan. Nu flyttar jag bara från en lägenhet till en annan (visserligen även från en stad till en annan) och den största skillnaden är att min hyra blir högre och att min inkomst blir lägre. Studentekonomi. Varför handlar inte artikeln om studentekonomi?
- Att skaffa sig en försäkring är bland det första man bör göra när man flyttar hemifrån. Som student behöver man hemförsäkring och olycksfallsförsäkring. [...]
- Om föräldrarna kan tänka sig att fortsätta betala premien på barnförsäkringen brukar denna oftast gälla tills man är 25. Det kan man önska sig i flyttpresent, säger Ann-Sofie Magnusson.
Igår spelade Winnerbäck inför 18.000 personer...
...på Zinkensdamm i Stockholm. Det känns som en underdrift att gissa på att det måste ha varit grymt... På fredag spelar Winnerbäck i Gävle och min barndomskompis från ett av förbanden har gett mig en fribiljett. Jag fick sådan mersmak efter förra konserten, som alltid, så jag vill så gärna gå igen! Problemet: jag har inget konsertsällskap på fredag... Eller? Har jag det? Någon?
Jag och bruden på dansgolvet
Till tonerna av Hallelujah...
När vi stod och väntade på att den sista tärnan skulle anlända, tittade solen fram. Ett litet hopp! Men precis när det var dags att gå ner till vattnet, där vigseln skulle hållas, började regnet ösa ner igen. Men ja, regn i kronan sägs ju bringa tur. Och datumet 080808 ska ju bringa tur det med (tack vare åttorna, enligt vad kineserna säger i alla fall).
Brudens far rodde bruden över sjön, till gården. Strålande solsken hade förstås varit att föredra, men när bruden gått i land vi fått se hur oerhört vacker hon var, spelade vädret liksom ingen större roll. Prästen var den roligaste jag sett. Brudparet fick inte sluta kyssas (läs: hångla) förrän han var nöjd, och det var han inte på länge. Jag har aldrig sett på maken till hångel under en vigsel... Mycket underhållande! Och bruden som brister ut i skratt när hon börjar gråta - för att sedan sitta och le samtidigt som hon gråter, åh, herregud, vad tårarna smittar av sig... Som om inte prästen gjorde vigseln spontan nog, så fick vi dessutom utbrista i skratt flera gånger tack vare parets söta brudnäpp till son. Mitt i allt påpekade han att mammas klänning faktiskt ligger i gräset, för att senare undra varför det är mönster på mammas klänning och ännu lite senare smälla en fluga på mamma...
När kvällen kom, klarnade det upp och natten blev stjärnklar. Imorse vaknade vi till blå himmel och strålande sol, och med en vacker utsikt över den klarblå Österdalälven. Norra Dalarnas luft var dock svinkall. Men inte igårkväll. Då skakade vi rumpa och buggade oss varma.
All lycka till brudparet!
Dags för bröllop!
Håret är lockat. Kläder, skor och smink nedpackat. Jag ska på bröllop i norra Dalarna. Väderprognosen utlovar inget strålande solsken, utan snarare omkring femton grader och regn och jag undrar om lockarna kommer hålla ens till vigseln. I skrivande stund vräker regnet ner. Inte de bästa förusättningarna för ett utomhusbröllop. Paraply och långbyxor är också nedpackade. Jag hoppas dock att jag slipper använda det.
Tillsammans med mitt bröllopssällskap med den fina gravidmagen, sover jag i en liten stuga inatt. Det sägs att campingen har en fantastisk utsikt över både älv, sjö och fjäll. Imorgon kör vi alla arton mil hemåt igen.
Men nu är det dags att fara uppåt landskapet. Håll tummarna för uppehåll!
Telefonnummernörden har ordet.
När jag jobbade på Telia älskade jag att leta fram telefonnummer till folk som startade upp nya abonnemang eller flyttade sin telefon till annan ort och därmed behövde nytt telefonnummer. Man kan nämligen söka på slutsiffror och det var skitroligt att leta efter bra nummer. 00 eller 99 gillar jag särskilt när ett sexsiffrigt telefonnummer slutar på. Idag ringde jag till Telia för att flytta min telefon och vi satt ett bra tag för att hitta ett schysst nummer till mig. Och ett riktigt schysst nummer fick jag, med alla snygga slutsiffror: 0099. Så snyggt! Och ja, jag är en sådan nörd... Men det är ju så roligt! Flytt av telefonen är beställd, bredbandet uppsagt, kontrakt på lägenhet påskrivet, hemförsäkring fixad... Tre veckor kvar. Coolt.
Nej, jag är är inte sjutton fortfarande.
»Har ni legitimation?» frågade servitrisen när jag, 24 år, och min kompis, 32 år, beställde in två stor stark på O'Learys igårkväll.
Haha! Min kompis tycker bara det är skitkul när hon får visa leg, men jag har inte riktigt kommit till det stadiet då jag tar det som en komplimang... I krogkön har jag inga problem med det, men på en restaurang...?
Det som bara skulle bli lite käkande på O'Learys utvecklades till förfest med lillebror och hans kompis, Harrys med båda bröderna och slutligen Etage där jag träffade ett gäng gamla jobbarkompisar. Himla trevligt. Jag kom i säng sent (tidigt) men är ändå redan uppe. Mår finfint, men ska nog ändå försöka sova lite till...
Haha! Min kompis tycker bara det är skitkul när hon får visa leg, men jag har inte riktigt kommit till det stadiet då jag tar det som en komplimang... I krogkön har jag inga problem med det, men på en restaurang...?
Det som bara skulle bli lite käkande på O'Learys utvecklades till förfest med lillebror och hans kompis, Harrys med båda bröderna och slutligen Etage där jag träffade ett gäng gamla jobbarkompisar. Himla trevligt. Jag kom i säng sent (tidigt) men är ändå redan uppe. Mår finfint, men ska nog ändå försöka sova lite till...
Lite vanligt, hederligt skryt.
Och nu till det jag skulle säga: jag gymade i söndags. Igår hade jag ont i benen men gick ändå på spinning. Och med ännu ondare ben var jag på 75 minuters stationsträning idag. Det är normalt skitjobbigt, men idag var det a piece of cake - jag hade ju spinningen att jämföra med. Och nu ska jag tydligen ut på promenad.
Sådärja, jag ville alltså bara berätta hur duktig jag har varit. Jag mår skitbra av att träna! Men imorgon ska jag vila.
Här går det undan!
...och en timme senare har jag skaffat mig en studentlägenhet på 44 kvadratmeter med stort kök och balkong, i det studentområdet som jag helst vill bo. Det står att den är omgjord och toppfräsch, så jag hoppas det stämmer. Kontraktet är påväg till mig med posten. Tadaaaam!
JAG KOM IN JAG KOM IN JAG KOM IN JAG KOM IN!!!
Mina damer och herrar, jag flyttar till Sundsvall i slutet av augusti.
Jag vaknade nyss, satte på datorn och hade fått ett mail. Från VHS! Antagningsbesked! Det skulle ju inte komma förrän imorgon! Hjärtat dunkade när jag klickade på mailet, på länken, skrev in mitt personnummer och lösenord för att komma till mina sidor, klickade på min anmälan och på Antagningsbesked 2. Dunkdunk, dunkdunk, dunkdunk. Läste på mitt förstahandsval. Journalistprogrammet på Mittuniversitetet. Det stod inte reserv längre.
Det stod Antagen.
Tårarna rinner nerför kinderna och jag känner mig som en fåntratt. Men ni anar inte hur skönt det känns att klara av att komma in på det här programmet - jag som inte kom in förra året. Nu slipper jag flytta femtio mil från familj och trygghet. Nu blir det "bara" trettio. Och: att jag har läst upp ett betyg var nu värt slitet. Just nu är det bara glädje. Jag känner mig själv, och glädjen kommer närsomhelst omvandlas till tvivel, skräck och nervositet...
Jag vaknade nyss, satte på datorn och hade fått ett mail. Från VHS! Antagningsbesked! Det skulle ju inte komma förrän imorgon! Hjärtat dunkade när jag klickade på mailet, på länken, skrev in mitt personnummer och lösenord för att komma till mina sidor, klickade på min anmälan och på Antagningsbesked 2. Dunkdunk, dunkdunk, dunkdunk. Läste på mitt förstahandsval. Journalistprogrammet på Mittuniversitetet. Det stod inte reserv längre.
Det stod Antagen.
Tårarna rinner nerför kinderna och jag känner mig som en fåntratt. Men ni anar inte hur skönt det känns att klara av att komma in på det här programmet - jag som inte kom in förra året. Nu slipper jag flytta femtio mil från familj och trygghet. Nu blir det "bara" trettio. Och: att jag har läst upp ett betyg var nu värt slitet. Just nu är det bara glädje. Jag känner mig själv, och glädjen kommer närsomhelst omvandlas till tvivel, skräck och nervositet...
Träningen från helvetet
Efter 3 minuter tänkte jag att det här är ju kul! Efter 8 minuter hade jag tittat på klockan ett antal gånger och undrade hur långt passet egentligen var. Aldrig förr har jag väl varit så svettig och trött efter bara 8 minuter in på en timmes långt pass. Efter 10 minuter började jag tänka att jag skulle vara för trött för att ens klara av att gå efter passets slut och jag såg framför mig hur jag bara skulle lägga mig raklång på golvet och inte vara benägen till att ens prata. Efter 15 minuter ville jag bara dö. Efter 20 minuter var jag inte säker på att jag skulle klara hela passet och var beredd att gå ut. Det var 30 cyklar, samtliga upptagna, som stod extremt tätt i det lilla rummet och luftkonditioneringen fungerade inte. Efter 30 minuter sa ledaren att vi hade gjort det första konditionsblocket och hade ett block kvar. Jag trodde jag skulle svimma. Men istället började jag fuska. Trots fusk var jag helt slut ändå. Efter 40 minuter trodde jag att någon spillt vatten på mig när jag kände att det började rinna på händerna. Men det var bara svett som rann. På händerna! Jag tittade på mina armar och jag var dyngsur. Byxorna klibbade och jag kände hur det rann från varenda kroppsdel. Vattnet i flaskan var redan slut. Efter 55 minuter var jag nästan benägen att skrika HALLELUJA när vi fick gå av cyklarna och börja stretcha.
Jag har aldrig, aldrig, aldrig, aldrig svettats så mycket någon gång i hela mitt liv. När jag kom hem och tog av mig linnet var det som om jag hade doppat det i vatten. Det var genomsurt. Det har aldrig hänt att min hästsvans blivit blöt av ett träningspass - men det droppade till och med från håret idag. Hela jag var så genomblöt att jag hade mascara både under och ovanför ögonen.
Det var tillsammans med mamma, syrran, syrrans svärmor och svägerska som jag gick på ett spinningpass för första gången ikväll. Vi alla såg ut som dränkta katter när vi kom ut från träningsrummet. Och detta var ett baspass. Det finns bas, medel och intensiv och då kanske ni förstår att bas är det lättaste. Jag är inte helt otränad men kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det skulle kännas att gå på medelpass i spinning.
Det här var klart det värsta jag har varit med om i träningsväg.
Och jag känner mig helt sjuk som ändå tänker: Let's do it again!
Jag har aldrig, aldrig, aldrig, aldrig svettats så mycket någon gång i hela mitt liv. När jag kom hem och tog av mig linnet var det som om jag hade doppat det i vatten. Det var genomsurt. Det har aldrig hänt att min hästsvans blivit blöt av ett träningspass - men det droppade till och med från håret idag. Hela jag var så genomblöt att jag hade mascara både under och ovanför ögonen.
Det var tillsammans med mamma, syrran, syrrans svärmor och svägerska som jag gick på ett spinningpass för första gången ikväll. Vi alla såg ut som dränkta katter när vi kom ut från träningsrummet. Och detta var ett baspass. Det finns bas, medel och intensiv och då kanske ni förstår att bas är det lättaste. Jag är inte helt otränad men kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det skulle kännas att gå på medelpass i spinning.
Det här var klart det värsta jag har varit med om i träningsväg.
Och jag känner mig helt sjuk som ändå tänker: Let's do it again!
Sätter du rubben före eller efter du skrivit texten?
En kompis och jag pratade rubriker på blogginlägg. Hon skriver alltid rubriken innan hon börjar skriva själva blogginlägget. Jag gör, nästan alltid utan undantag, tvärtom. Det är först när jag har skrivit hela texten som jag kan tänka ut en passande rubrik. Likadant är det om jag skriver journalistiskt. I skönlitterära texter har jag ofta svårt att sätta en rubrik överhuvudtaget.
Rubriker är svårt. Men ibland har jag plötsligt en bra rubrik i hjärnan, och det är i sådana undantag som jag sätter rubben innan jag börjat med texten. Hur gör du?
Rubriker är svårt. Men ibland har jag plötsligt en bra rubrik i hjärnan, och det är i sådana undantag som jag sätter rubben innan jag börjat med texten. Hur gör du?
Rastlösheten packar.
En jobbarkompis som slutade på jobbet i fredags, alltså två dagar efter mig, skrev till mig precis: "Jag är redan rastlös."
Jag med! Helt galet! Idag har jag gymat och lagat ordentlig mat och diskat allt och dammat hyllor och bord och dammsugit. Jag har gjort en lista på inte mindre än tio (!) ställen såsom försäkringsbolag, vicevärd, bank och a-kassa, som jag måste ringa imorgon. Jag har till och med hämtat banankartonger och börjat packa saker jag inte ska flytta med mig och därmed kan ställa ner i förrådet. Dessutom har jag börjat rensa ur garderoben. Borde sortera papper också. Lika bra att börja innan hela lägenheten ska packas ner.
Hockeyklubban får stå kvar. För den ska minsann följa med och pryda den nya lägenheten i den nya staden. Vilken det nu blir.
Men det tar emot litegrann att börja packa ner ett ställe som man inte vill flytta ifrån, kan jag tala om.
Jag kan göra det som faller mig in... vilket är...?
Eftersom jag är väldigt rastlös och inte vet vad jag ska ta mig för nu när Uppsalakompisen åkt hem och när jag är tokledig, så drog jag och gymade. Men nu när det är gjort vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Jo, duscha och sedan woka, äta och diska men sen då? Vad gör man när man är ledig?
Jag är så förbaskat ledig!
Gud i himmelen vad det är underbart att vara ledig. Underbart, men förbaskat konstigt att jag är ledig utan planer och kan göra vad helst som faller mig in imorgon, i övermorgon och några veckor till. Det känns som om jag bara har en ledig vecka och sedan ska tillbaka till jobbet. Men nä, jag ska inte tillbaka till något jobb. Så konstigt, så konstigt, så konstigt...
Igår var det fest med (f.d.) jobbarkompisar. Det var trevligt och idag mår vi bra, mitt Uppsalabesök och jag.
Fan, jag är verkligen ledig...
Lars Winnerbäck med flera
Säterdalen 30 juli 2008.
Emil Jensen till vänster, och en bandmedlem till Markus Krunegård till höger.
Fartfyllda Miss Li.
Laaaars!
Miss Li och Lars Winnerbäck i Om du lämnade mig nu. Magi ,magi...
Underbara musik.
Jag hade aldrig tidigare hört Lasse köra Tvivel live. Nu fick jag höra det. Underbart!
Vi som hade det bra.
